Vem bryr sig om en Drever i Yxenhult?

Idag var första gången som jag såg den röra på sig mer än vad jag tidigare sett. Då har jag bara sett huvudet lyftas en smula. För att strax därpå sänkas igen, till den position, som en hund har huvudet, då den ligger med det utstickande ur en hundkoja. Idag sprang ”den lille stackarn” runt, runt i sin trånga bur för att ett par pojkar gick förbi ute på vägen, cirka tjugo meter ifrån den.

Hundgården ser minimal ut med sina cirka två meter breda och kanske tre meter långa inhägnad av stålgalvaniserade staket runtom och inom denna yta är även hundkojan placerad. Varje gång jag passerar ligger den i samma position, i ur och skur på hösten liksom på vår, vinter och sommarn.

Ny fin motorväg har vi fått, sista biten av Skåne mot Småland så egentligen ser jag inte den mer. Men idag var motorvägen avstängd för beläggningsarbete och då fick man köra den ”gamla” E4: an och då passerar man igenom flera mindre samhällen, varav Yxenhult är ett av dessa. Så till min förtvivlan fick jag se den i sin trånga bur idag igen, ingen förändring idag heller alltså.

Denna Drever är alls inte ensam i vårt avlånga land om att ”leva sitt liv” i bur. En bur som oftast är placerad på behörigt avstånd från bostadshuset, så att husfolket slipper bli ”störda” av en allt för ivrigt påkallande/skällande hund. Så är även denna hunds hundgård placerad, vid gaveln av ett hus.

Det som känns extra olustigt med detta hus, är att det ser helt tomt ut, det verkar inte ens leva någon i det. Inte för att det ser misskött ut, men ingen trädgård finns omkring som är omhuldad med rabatter. Ingen flaggstång som ibland har en i vinden vajande flagga hissad, ingen bil på uppfarten, ingen människa syns till någonsin under alla de gånger jag passerat. Det verkar snarare vara så att det hus, som ligger en bit ifrån detta hus, har någon boende, kanske bor Dreverns ägare där. Och i så fall på än bättre avstånd från att slippa bli uppmärksammad av en flocksökande individs ”rop på flocken”.

Dessa burar, kallas då hund bor där, för hundgård. Och myndigheter har nogsamt kontrollerat med ”fackfolk” och lantbruksuniversitet vilken yta som är minsta möjliga för att hunden skall ha ”tillräckligt med” plats. Man undrar om det bara är siffror som räknas överhuvudtaget i vår värld och varför vi icke ”siffermänniskor” inte opponerar oss mer, högre och bestämdare.

Tro nu inte att Drevern i Yxenhult är en av några få hundar, som lever sitt liv i bur. Det är många, många och oftast under bekvämlighetsflaggen att det är en jakthund. Precis som att en jakthund inte har någon rätt till ett bra flockliv, av det skälet eller på grund av det skälet, att den är en jakthund.

Gamla ”skrönor” frodas i myten om att en jakthund gör bäst ifrån sig då den inte ”klemas bort”. Den ”härdas och blir sugen” på jakten/arbetet när den väl kommer dit – si, så där mellan tre veckor till fyra månader per år.

Helt beroende på vilken typ av jakt hunden är ämnad för och beroende på dess ägares förmåga att vilja/kunna få utnyttja någon jakträtt, under året.

Att va jägare och inte veta mer om sin ”bästa väns” anlag och behov. Än att hålla hunden i hundgård, för att några ynka dagars jakt per år och kunna rättfärdiga denna hundhållning, är det sant att detta är Sverige 2005.

Ett Sverige som har en myndighet, som bara jobbar för Djuren – Djurskyddsmyndigheten och ett Sverige som ofta ”skryter” om jakt som en hälsobefrämjande ”sport”. Vilken dessutom ombesörjer nödvändig kontroll av viltstammens storlek och då till gagn för jakten och rätt till, jakthund?

 

11 jun 2007

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017