Det "vi" inte ser

Alla vet att hundar har ett eminent luktsinne, fjärde bäst av alla levande varelser är dom i att kunna särskilja dofter, om jag inte missminner placeringen. Fjärilar är de levande varelser som är bäst på att ”förstå/utläsa/kommunicera” via doftmolekyler. Men med en fjärde plats utgör sig ju ändå vår bästa vän till en oslagbart god partner, om man vill förstå den för oss ”dolda världen”, av dofter. Och det tycker jag nog man bör ha ett visst intresse för när man är hundägare.

Hemområdet utgör en väsentlig del för hundens välmående och luktminnesträning. Luktminne kan jämställas med normal läsförståelse hos oss människor. Bra luktminne ökar möjligheten för att förstå sig själv, sin närhet och det i sig utgör en trygghet. Därför är det också extra viktigt att tänka på hundens trygghet vid möten i hemområdet, så att alla bibehåller behaget av att känna sig ”hemma”, där.

Tikar löper, hanhundar markerar mer eller mindre betäckningsrevir allteftersom löpdofter kommer och går. Några obekanta/nya dofter finns kanske från gång till annan i hemområdet. Detta kan vi människor inte dofta/se men för vår hund är detta självklara meddelande, som kan påverka hunden på olika sätt, vid olika tillfällen.

Den stora ”kicken” för hunden, är dock att få åka med/gå längre bort på promenaden och gärna finna fler ”hemområden”, ibland över en dag. Ibland över två tre dagar, ibland en vintervecka eller en hel sommar. Hundens hemområde är viktigt för den. Och viktigt är att vara bekant och bekväm med och i området. Men det är först när man som hund kontinuerligt får möta andra områden, som hemområdet utgör den stora vinsten.

Det vidgar i regel hundens mognad som individ i samhället, att få lämna hemområdet, för att inte tala om energireduktionen som ges vid ”utflykter”. Och inte minst då beroende på alla de nya doftmolekyler av information som passerar hundens nos.

Så varför inte passa på att tänka på att hunden också skall få tid till att ”liksom, ligga på soffan och läsa”. Alltså få preparerade spår av oss att jobba med. Och även då och då ges tillfälle att få tid att utforska egna spontant funna spår/dofter. Ge alltså hunden tid att få läsa av i egen takt. Det innebär inte att hunden skall stå en ”kvart” vid varje doftfläck, men att den skall få möjlighet till det också, ibland/dagligen.

Dock skall en ”brasklapp” sägas om hanhundars minutiösa läsning av tikurin, att det inte är bra. Eftersom det ökar hanhundens lustar och därmed också deras benägenhet till bråk, med andra hanar. Vilket även signaleras via dofter. Detta kan även ske mellan tikar men är mindre förkommande.

Att ta hänsyn till hundens doftbehov och träna den med luktminnesträning är ett enkelt sätt, att vara en god hundägare. Dessutom ger mötet med naturen och nya platser, ihop med en sansad och trevlig individ, hundägandet den trevliga dimension som det kan vara, när man har god hundhållning.
Så därför lär dig förstå, att du inte kan ”se” allt du tror som finns att ”se”, se på din hund och låt den ”se” åt dig, ibland.

9 sep 2007

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017