Välj rätt expert, vid olika behov!

Jag är normalt väldigt glad och tacksam för att det finns veterinärer, som kan hjälpa, då man behöver expertis kring medicinska spörsmål, skador och förebyggande mot smittsamma sjukdomar, hos hunden. Jag kan också glädjas av att känna många veterinärer där många av dem, är storsinta och kunniga nog att inse, var deras roll tar slut.

Jag samarbetar med många veterinärer, vilka sänder beteende förändringar/problem vidare till mig som hundpsykolog. Och eller så samverkar vi för att nå vari hundens beteende förändring/problem kan ligga. Och på så sätt når vi bästa resultat för hunden och dess ägare.

Men tyvärr är inget skrå fritt från mindre nogräknade och självgoda individer. Och så inte heller veterinärskrået. Att vara veterinär och läkare kräver extra varsamhet, lyhördhet och ödmjukhet, eftersom patienten/kunden är så ”sårbar” i sin sjukdom, smärta, oro och förtvivlan. Därför har patienten/kunden så lätt att ”svälja” nästan vad som helst som veterinären/läkarn säger om/till patienten.

Att vara glad i hund och vara hundägare på denna grund, borgar ofta för mindre god grundkunskap om arten, hund. Denna typ av hundägare är enklare att vilseleda, eftersom de inte kan värdera veterinärens påstående om varför deras älskade hund, beter sig si och eller så.

Hundpsykologernas branschorganisation söker på olika sätt att göra oss hundpsykologer och vårt arbete synligt, så även då inför veterinärer. Flertalet av Sveriges veterinärer vet att vi hundpsykologer finns och vet någorlunda vad vår profession är. Många av dessa veterinärer har även ett nära samarbete med någon hundpsykolog, från branschorganisationen. På så sätt blir patienten/kunden mer holistiskt bemött, rent kunskapsmässigt och respekten för de olika yrkena kring hund, nyttjas bättre. Till gagn för hunden och dess ägare.

Ändå finns det flertalet veterinärer, som ger råd och dåd om olika sätt att hantera hundens olika ”felaktiga” beteende. Råden är allt från olika handgripligheter mot hunden, vilket alltid förvånar mig mest. En veterinär som rekommenderar fysisk handgriplighet, vill dom ha mer jobb eller hur tänker dom?

Det förekommer också föreskrivning av medlet Clomical. Vilket är ett preparat som ges för att lindra oro, seperationsångest, hos hund. Det som inte så sällan händer vid intag av Clomical är att hunden visar annat besvärs beteende och eller att ingen effekt alls uppnås. Man kan inte reparera en känslomässig förlust/skada med piller och det är oftast grundorsaken till ångest och oro, hos hund. Man behöver se till patientens erfarenheter och livssituation för att avhjälpa, så kallade hundproblem.

Som hundpsykolog skulle jag önska, att jag slapp bevista och få höra alla dessa berättelser om veterinärers rekommendationer om hur man ”får bort” hundens olika ”felaktiga” beteende. Och att jag blev mångt mycket mer uppringd, för att ta vid där veterinärens faktiska kunskap tar slut.

Jo visst finns det veterinärer som är kunniga på hundars beteende, men de är mycket få, av totala mängden veterinärer i vårt land. Veterinärsutbildningen, är precis som läkarutbildningen, lång och prestigefylld. I en veterinärs utbildning ingår dock inte tentamina i etologi om hund, det vill säga läran om hundars beteende.

Eftersom många veterinärer inte intar ödmjukhet i sin roll, måste vi hundägare vara som då vi själva är patienter. Det vill säga friska och kloka nog att veta om det som sägs, är korrekt.

Detta verkar ju inte klokt. Att man i dagens Sverige bland välutbildat folk, skall behöva ifrågasätta svaren från sin veterinär, så att man kan sortera bort felaktiga råd och påstående.

Är det meningen att man skall behöva var på sin vakt när man är med sin hund hos veterinären? Vore önskvärt att se veterinärförbundet agera i denna fråga.

 

23 sep 2007

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017