Omtanke om hund eller enkelt förtjänta pengar?

Att ha hund kan innebära att man vid något tillfälle, måste anlita sig av hundpensionat, om man inte har glädjen av att ha en hundvakt. Det finns hundpensionat som är rena, välbyggda, hundvänliga och som har innehavare som är kunniga och verkligen ”brinner för” att ta hand om andras hundar. Och som gör det utmärkt, ibland så utmärkt att hunden nästan inte vill hänga med hem, igen.

Men jag har sett alldeles för många, för att inte tala om att jag fått berättat för mig, av människor jag känner. Om hundpensionat, som får en att undra om man förts hundra år bakåt i tiden. Eller om det är ren nonchalans mot hundar, som gör att det ser ut som det gör. För att inte tala om hur hundpensionatets inhysta har det. Nedan anmärkningar känner jag till och där vissa av dem, inte alls är ovanliga.

Hundar som knappast kommer ur sina, så kallade hundgårdar är inte ovanligt. De får äta, skita och vara i sin hundgård hela tiden, som de är där. Hundar som blivit så illa behandlade, så att de uppvisar oro till aggressivitet efter vistelsen. Hundar som har fått ohyra i pälsen. Hundar som har magrat av och eller ådragit sig sjukdom. Hundar som har försvunnit och eller till och med dött.

Ja, man tror inte sina ögon och öron, när man ser/hör talas om hur massor av hundpensionat hanterar sina kunder och att de över huvudtaget har kunder.

Jag undrar om skattemyndigheten känner till alla hundpensionat. Jag undrar om alla kommuners djurinspektörer känner till alla hundpensionat i sin kommun och har kontinuerliga oanmälda kontroller, på verksamheten.

Jag undrar om alla mattar och hussar, som lämnar sina hundar på hundpensionat. Om de verkligen kontrollerar hur det ser ut, hur stället sköts och hur de hundar mår som är där.

Det måste ju vara så att hundpensionats innehavare är så ”slipade”, att de kan manipulera hundägare. Att tro att deras älskling kommer att behandlas som en prins/prinsessa, under sin vistelse där. Eller så bryr sig inte hundägare om hur hunden har det, då man lämnar bort den. Där det sistnämnda verkar extra märkligt, kan jag tycka.

Det säger väl sig självt, att om man skall behöva lämna bort sin hund, så gör man det till folk man känner. Oavsett om de har hundpensionat eller är ens granne. Att hunden visar förtroende för personen, att stället är rent, att de hundar som finns där är rena och positiva. Att pensionatet har omgivningar lämpade för hundpromenad och gärna en större aktiverings hage. Och sist men inte minst, man skolar in sin hund, innan man skall lämna den.

Det vill säga man lämnar hunden där en eftermiddag, sedan en hel dag och därefter ett helt dygn. Denna inskolning bör ske inom en vecka för att kunna avläsa hundens respons när man kommer till pensionatet gång två och tre. För att kunna se hur hunden möter personen/personerna som arbetar där, med försiktighet, oro eller glädje.

Det ger en ju en vink om, man kan/bör lämna hunden där igen och i synnerhet om man kan lämna den en längre tid. Se till att vara extra kritisk till hundvakter/hundpensionat, det är helt okey för dem som är kunniga och har ”rent mjöl i påsen” att bli granskade under lupp. Och de andra lär man finna irritation hos och eller se skavankerna.

Tänk på att hunden bara har dig att lita till, för att dennes liv skall vara bra. Det är den väl värd, även om du är på semester eller kanske extra då.

 

7 okt 2007

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017