Närkontakt

Personligen är jag ”kroniker” vad gäller koll av skor på folk och klo och tassomvårdnad av hundar. Det förstnämnda troligen en ”skada” från min uppväxt, med en far i skobranschen och det sistnämnda. En definitiv kunskap kring vad som kan ske när hundars tassar och klor inte sköts om.

Så många ursäkter som jag har hört om varför man inte sköter om sin hunds tassar och klor, så det är ingen idé att redovisa, de ryms ändå inte här. Oftast är dessa ursäkter baserade på oro, för att klippa klor. För vem vet hur, när och varför det är viktigt med klovård av sin hund, den informationen kommer knappast vid valpköpet.

Vissa hundkurser tar upp behovet, av att sköta om klorna. Men sällan ger de direkta instruktioner och om de så gör. Då är det inte så sällan som klon redan blivit så lång/för lång, för att kunna åtgärdas med bara ett klipp. Och uppföljning av instruktionen är nästan helt obefintlig. Nä, hundens kanske viktigaste del, tittar man sällan på om någonsin.

När klon är för lång, då tar den emot när hunden står på hårt underlag, så som golv, asfalt och gatsten. Pulpan, den inre delen av klon har blodkärl och nervtråd. Denna del är den som inte skall bli för lång. Ytterhöljet - klokapseln skyddar denna del och det är klokapseln vi skall vårda. Så att hunden har en frisk och korrekt grundställning för sin kropp och därmed ett bra grepp mot underlaget och då främst vid rörelse.

För långa klor ger hunden sämre grepp. Vilket kan ge hunden felställning ända ut över skulderblad och i rygg. Klon som är för lång kan enklare skadas/brytas, repar underlag och dessutom skvallrar det om ointresset för att vårda om, sin hund.

Hundar som är mycket i naturen, som arbetar i naturen, som jagar sin egen mat och gräver ner den. Kort sagt, hundar som lever som hundar är ämnade, sliter i regel sina klor själv/helt naturligt. Men så är inte fallet för våra hundar. Vilka inte kan styra över sina egna liv i den grad som deras klor är ämnade att fungera för. Därför måste vi sköta om dem, så att de är rätt redskap för hunden och inte en stjälp för den.

Tassarna skall hållas fria från vägsalt och smuts. De skall sköljas rena och torkas, efter promenad/utevistelse vintertid och vid slaskig väderlek. Har hunden mycket hår under trampdynan, skall detta klippas kort, så att smuts inte får fäste. Om trampdynorna är torra och spruckna kan man fetta in dem med tassalva.

Hundens klor bör klippas eller filas varje vecka annars kan pulpan bli för lång. Använd klotång eller klosax. Det är viktigt att hunden inte blir skrämd när du ska klippa klorna. De första gångerna är det bra att ha extra mycket tid på sig och klippa en klo i taget och ge hunden mycket beröm, då den är lugn/vid själva klippet.

Ta gärna någon till hjälp som kan lugna hunden och hjälpa med att hålla den hos dig. Gör kloklippningen till en mysig stund och belöna med hundgodis efter varje klipp/färdig filad klo. Tal lugnande, bli aldrig vrång/orolig på din röst. Behövs det för att hunden visar oro/motstånd, pausa med kel en stund. Återgå sedan till att fortsätta med klovården, tills alla klor vårdats. Glöm inte tummen/femte tån.

Om man filar klorna så får man hålla i varje klo för sig. Att fila klon är relativt säkert för hundägares oro, för att klippa fel i klon. Men pressande, speciellt för orolig hund. Jobba därför med hunden, helst från valpålder, så att den kan vara avslappnad med er tätt inpå.

Klon filas rakt framifrån till trubbig, fila på varje klo sida och mellan undersidan av klon och trampdynans kant, försiktigt men dock några drag med filen, även här. Använd med fördel grov sandpappers fil, ämnad för vår egen fotvård. Som fotfil för hundklon. Den varar kanske upp emot sju till tio filningstillfällen, beroende på klo. Sedan får man köpa en ny.

Om man skall klippa, är det enkelt om man har en hund med vita klor. Då lyser pulpan igenom och man kan undvika att klippa i den, genom att slippa ta för mycket.

Om klorna är svart och eller bruna, så lyser inte pulpa igen. Det är lätt hänt, att man då klipper lite för mycket och man ”naggar” blodkärl och nerv i kanten. Det gör att hunden blir försiktigare, nästa gång för att släppa till tassen, till oss. Dels för att det svider till och sedan blöder det ofta länge, vilket får oss till att uppmärksamma det. Och den uppmärksamheten i sig, gör hunden oroligt medveten.

Klipp endast spetsen, lite i taget. När det blir ljusare/gråaktigt vid den klippta delen och den känns mjuk, om man trycker lite med vår nagel mot ytan, då är man nära nerv och blodkärl. Och man gör bäst i att sluta klippa.

Klor som blivit alldeles för långa, måste åtgärdas. Och det kan innebära ett klipp var tionde dag och troligen två filningar, under denna tid också. Pulpan behöver utsättas för närhet till klokapseln, för att den skall dra sig tillbaka. Den vill inte ha ”trånga skor” om man så säger.

Genom att idogt klippa och fila på alltför lång klor ofta, så kommer pulpan att dra sig tillbaka men det kräver kontinuerlig klovård och massor av tålamod. Det kan ta månader att få rätt på alltför långa klor. Och det får man ta, när man nu skaffat hund och underlåtit att sköta om klorna, från start. Hunden har inte valt. Den vill/behöver ha nära kontakt med både sin flock och sitt underlag.

 

18 nov 2007

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017