Gödselstack

Det måste vara frustrerande för dig i ditt arbete, är det inte det? Så sa, en av mina elever på Hundgymnasiet häromdagen, med tanke på att dumdristigheten verkar få mer och mer plats i etern/media.

Jo, sa jag. Samtidigt som jag kände frustrationen. Längst inne, i medvetandet är det varmt skönt och självklart. Jag vill göra skillnad, jag vill att hunden skall få ett bra liv, jag vill att Sverige skall utmärka sig som exceptionellt trevligt land att vara hund/ägare i. Jag vill, jag vill och jag kan om det inte vore för denna gödselstack, som aldrig tycks sina. Det bara fylls på mer och mer, lager på lager blandar skiten sig in i mitt medvetande, mina varma sköna innerliga tankar om God Hundhållning, blir svårare att förmedla. De blandas ofrivilligt av framförallt de senaste fem årens backande, från god hundhållning till folks bekväma inte behöva know-how.

Då i början av nittiotalet, var jag tämligen nybakad hundpsykolog. Och jag fick se att den klokskap och det som jag nyligen fått lärt, provat på och då verkligen fått förstå. Så som vikten av flockstruktur, inlärningens principer och god hundhållning började sipprade fram lite här och var i samhället. Yes, vi var alla på G att förstå, lära och uppskatta att ha hund som; familjemedlem, arbetskamrat, livskamrat, samhällsmedborgare.

Men vad hände och hur det hände och var det gick fel. Vet jag inte och jag orkar inte riktigt klura ut det, men visst frustrerande till den grad att man har lust att ge upp. Men nej, jag har svurit trohet till Canis lupus familiaris, jag har till och med en ring på mitt finger, som svär eden. Jag tänker inte svika Er, jag tänker inte ge upp.

Men visst är det tungt, tungt och skitigt som längst ner i en gödselstack. Där är hettan, doften och tyngden som värst. Men som ”gammal hästtös” vet jag hur man sköter en gödselstack, så att den ger ifrån sig ny frisk gödning. Bara man får lite hjälp, för det är tungt att vända en gödselstack, väldigt tungt. Och just som det känns så tungt/frustrerande så kommer små ljusglimtar, som ”lovar ljusning/hjälp”. Mina fantastisk elever, som också uppskattar hunden och vill lära sig av den och om den.

Den nya/unga generationen som jag har omkring mig, verkar inte lika drabbad av hybris över att få besluta, för beslutandes skull. De verkar ödmjuka och nyfikna. Vi skall gemensamt visa vad God Hundhållning innebär och om vi lyckas, lär det bli nästa modegrej. Att veta vad man sysslar med innan man påstår det. Och att hundar kan förväntas bli behandlade så de förstår och därmed kan ingå i den dialog som bör föras, när man lär. Och inte som nu, däng och släng och utgå från att hund är ond och obildbar, Jisses vad folk håller på!

 

26 jan 2008

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017