Polisanmäl!

Denna vecka har mina ettor, för första gången fått prova på att lägga ett klövspår, till sina hundar. Och dessa hundar liksom alla hundar som får lära och syssla med ”hundiga ting”, blir liksom riktigt lyckliga, vackra, kloka och duktiga. Härligt är det att se dem med sin nyfunna skatt, klöven, i munnen. Så stolta, så medvetna, så mycket hund. Och jag känner biologin, stämma bättre än någon annan lära.

Filosofiskt! Tja kanske man kan tycka men så är det också för lite biologiskt kunnande och hänsynstagande nuförtiden, och jag undrar när det blev så.

Kanske började det när alla bönder/skiften blev till några få/färre. När stordriften slog till, eller ut klokskapen. Vid tiden då när grisens och kons slakt hemmavid/i byn, byttes mot logistiskt tänkande och transporter, långt, långt bort. Troligen vid ungefär samma era som då, alla skulle ”ha” fast de inte hade råd. Då vid tiden för ”kom och köp konserverad gröt”, som skaldades för att ordvitsa med och markera vansinnet i denna vår tid. För det fattar väl alla, att om vår mat inte mår bra, kan inte vi må väl av att äta den, eller?

Åter till hunden, min vän och ”mina ungar”. När vi kommit så här långt i Djurkunskap, grund kursen så är det inte mycket kvar att lära in, innan deras första prov/tenta serveras dem. Och nu liksom med mina tidigare ”ettor” reflekterar jag över min roll som lärare. En vuxen person som vet och som upplevt mer än de och som läser och iakttager omgivningen för vad den är, mycket mer objektivt än vad man gör som ungdom.

Nu ser jag dem, eleverna, mycket mer än då de kom första veckorna. Några har öppnat upp sig, andra är lika öppna och vetgiriga som dag ett, några vill men tycks inte riktigt förstå och ofta för att man är blyg. För blyg för att fråga, om det som de inte förstår. Jag ser dem alla och jag tar på mig rollen och försöker lirka och lära dem alla, för deras skull men främst för hundens skull.

Ändå tvivlar jag på att jag lyckas med dem alla, det har jag inte gjort med deras föregångare. Än om jag lyckats med alla, så till vida att alla lärt sig och blivit mycket bra hundägare. Så finns det alltid en del elever kvar man sörjer för, eftersom de av olika skäl inte får den lärdom jag önskar ge dem. Och som hade gjort skillnad för alla hundar de kommer att möta i livet.

När jag ibland undrande frågar dem, förstår ni varför jag vill att ni skall kunna detta. Så har det hänt att de svarat, för att du vill att vi skall bli som du. Nej, bevara mig väl, jag vill inte att ni skall bli som mig, men väl kunna det jag kan. Och förvalta och utveckla denna kunskap, så att vi kan påverka till God Hundhållning. Det är bara därför jag är där jag är och det är bara därför jag byggt upp och sliter med och för Örkelljunga Hundgymnasium.

Mina tvåor är på väg att lära sig hundens anatomi och raskunskap. Det vill säga, man bör veta hur en hund är byggd, både i kroppen och knoppen. För att fullt ut bli en god hundägare och därmed få ett bra hundägande.

Min första klass, mina nuvarande treor, de har just nu bråda tider med att lära sig om de flesta hundsporter och hur man lär hunden. Djursjukvårds kursen dom också pluggar är tung men nödvändig om man skall kunna ge hunden den trygghet ett hundägande kräver.

Och i det ingår inte, att skada halskotpelaren med koppelryck, eller skapa onödig och eller plötslig stress, genom utfall mot hunden genom att kasta saker på den. Och eller att kräva en stabil hund utan att lära den först. Så som exempelvis att katter som hunden visserligen ser som en ”fiende/byte”, ändå skall lämnas ifred, när man möter dem.

Några av alla de ting som man gladeligen sysslar med på GoKväll i SVT Och när jag tillskrev senaste redaktören/ansvarig chef för programmet och hänvisade till min blogg ”Finanskris?” svarar han helt ogenerat och arrogant med.

Du får väl polisanmäla oss om du anser vi gör fel.

Jisses, och sådant folk har högsta ansvar för program som man dessutom prånglar ut på barntillåten tid. Och man har mage att visa den dåliga smaken, att bara för att man kan bestämma, så gör man det, rätt eller fel i det man sänder.

- Jag, Joakim Sandberg är chef och bestämmer, du lilla stumpan som kallar dig hundpsykolog stäm oss om du kan, tycks svaret mig. Som vilken sandlåda som helst och jag som trodde vuxet folk och chefer hade någon form av heder i kroppen. Hur hade varit om någon av er initierade i frågan på SVT hade sökt en dialog. Jag och alla andra som får ”standard svar” kanske har en poäng.

Jo gott folk, gör som Joakim föreslår. Alla ni som inte tycker vi skall dänga väskor i huvudet på våra hundar, och framförallt inte innan vi kan hela vår ”naturlära”. Polisanmäl, det kostar er ingenting, mer än lite tid. Och har hundarna tur, så slipper dom Joakim och hans väskdängande tant på SVT i fortsättningen.

Nu har jag sagt mitt och skall i fortsättning hålla tyst om detta och lägga min energi på god hundhållning ihop med mina elever.

 

9 nov 2008

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017