Populistisk

Anatomiprov har det varit i veckan, för mina tvåor, på hundgymnasiet. Oj, vad dom hade laddat upp med dricka, frukt och förståss mest av godis inför provet. Vårt Hundgymnasium ligger nästan vägg i vägg med Godishuset, på Skåneporten vid E4:n. Och ni kan ju förstå att denna butik får sina besök, av mina elever.

Mina treor hade triggat tvåorna om hur svårt provet var och de var nästan andäktiga och ovanligt lugna då de anlände in i salen.De flesta satt alla de timmar de fick till buds, cirka tre timmar. Några drog ut på ”lidandet” en timma till, eftersom jag är snäll och gärna vill att de skall ha ro, då de ”letar efter sin kunskap”.

För det är kunskapen jag vill åt, inte dugligheten på en provdag. Men även om jag vill och jag informerar om vikten av kunskap, så är de flesta fast i ”gamla” skoltankar och vanor av att provet ändå är det viktiga. Att det enkom är det som sätter betyget. Dock inte hos mig, jag har fler parametrar som jag tar hänsyn till inför betygsättning. Men visst är det av betydelse, hur provet gick, självklart. Det styr ju skolverket mig till.

Hur som helst min helg har varit full av anatomiska delar, då jag rättat alla proven. Jag gillar att använda termen, Beskriv, i mina frågeställningar. Vilket gör provrättning än mer komplex, för mig. Men det öppnar upp för varje individ att kunna bevisa sin kunskap, utan att behöva följa gängse mallar om hur man uttrycker sig. En egenskap jag gillar. Alla kan ha kunskapen men alla kan kanske inte uttrycka den som ”skolvärlden” förväntar.

Och är man ”hundlärare” så är där mångt många fler parametrar att ta hänsyn till. Än de om man ”smälter in i mängden av hur man skriver prov”, att förstå och kunna relatera till. Så som att begreppet flockstruktur och god hundhållning, kräver personligt engagemang och inte uppstyltade rabblande av kunskap, enkom.

När jag sitter där och rättar, precis som jag gjorde för ett par veckor sedan. Då med mina ettors Djurkunskap grund prov, så undrar jag och funderar. Hur jag skall få till så att det blir populärt, att ha kunskap om (sin) hund.

Mina elever är alla överens, efter att de varit mina elever en kort tid, - oj detta hade jag ingen aning om och inte detta heller. Det här har jag aldrig tänkt på och så vidare, är uttalande från dem. Och påfallande ofta säger dom, varför inte då? Varför har inte detta varit viktigt/synligt som självklar kunskap förut? Jag som gått den och den kursen, jag som tävlat agility, handling eller vad det nu kan var, i så och så många år.

Ja, det undrar jag också, varför inte se till på alla hundklubbar att lära folk att ta hand om sin hund, rent basic alltså. Är det inte en självklarhet att se om sin hunds klor? Är det inte en självklarhet att kunna avläsa hundens kropps språk både vad gäller kommunikation såväl som välmående? Bör inte varje agility ekipage vara väl förtrogen om skaderisk, massagens och stretchingens fördelar, som exempel.

Och alla utställningar, den härliga nybörjarsporten för unga ras entusiaster. De kan allt om alla som är med, konkurrenter och domare. Men inte hur en hunds anatomi är beskaffad. Och vetskap om svansens funktion som exempel.

Att tävla i lydnad, rapport, sök, spår och eller IPO, borde alltid inledas med kunskap om Hur hundar lär och om Hur vi är. Lära eleven att förena dessa båda, innan själva akten av dressyr börjar.

Är det bara jag som tycker att populistisk är en styggelse, som vrider huvudet fel på folk. Från fokus till vad andra har, gör och så vidare? Till vad som verkligen borde vara populärt, basic kunskap.

 

14 dec 2008

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017