Höst - även en fas i livet

Vilken söndag! Den började med att det varit på nollan i natt här där jag bor, i kanten till Öresund. Allteftersom dagen skred framåt kom temperaturen upp jag tror dock den var som högst nio grader, trots full sol och ingen vind. Stilla, frisk luft och med alla höstens färger på löven hmmm, me like

Som gjort för min långpromenad bara jag och Lexi. Hon är nu snart sju år och en klok dam, fast pinschertågan sitter kvar. Det märks ibland, som när vi möter en Softies, alltså en Irish soft coated wheaten terrier. Och för att uttrycka hennes känsla på ren skånska, så kan hon ”bara inte li dom”.

Det tar sig i uttryck, att hon mer än vanligt lägger märket till hundar av denna ras när de skådas och behåller skärpan på dem. När vi närmar oss är det vanligt att raggen är uppe i nacken och vid svansroten - klart vaksamt irriterad är hon, min Lexi. Men som den dam och pinscher hon är, föredra hon att lyssna på mitt; ”Passera!”

En härlig dag idag, och utan softies möte. Och otroligt få hundar och ovanligt många människor var det på vår väg ut till skogen, då vi passerade på vår snart färdigomlagda strandpromenad, här i stan. Några vovvar var där och bland annat en äldre Labrador retriever tik, som hade förbaskat ont i vänster höft.

Matte och väninnan travar på i ett bra tempo, labben söker mattes blick ihop med en svag svansviftning flertalet gånger, men matte ser inget. Labbedamen trampar på och jag är i färd med att gå dem till mötes och för att säga.

Du vet väl att din tik har ont i höften? Vet du att man kan lindra det en hel del, dels och eller antigen med; Rehab - bad, massage, glukosamin det lindrar stelheten och ofta minskar smärtan. Är leden riktigt illa i sin konstruktion/skada kan veterinär hjälpa med smärtlindrande tabletter. En hund med ”gamla” höfter bör tas om hand extra varsamt. Inte för få korta promenader men inte heller för lång som bara sker iblanda och är statiska. Och inte skall en äldre hund behöva bli kall, det är också viktigt, att veta. Kyla gör ledbesvär än värre.

En mix av en trevlig naturpromenad dagligen, i ett för hunden lagom tempo. Ihop med ovan förslag på åtgärd, gör livet trevligare för den äldre hunden, även om den inte har ont i ben/höfter.

Men idag, gjorde jag inte det heller, alltså sa till. Jag försöker att inte titta på skiten, men den dimper ner framför en ibland och jag gillar hundar, jag är sakkunnig om hundar och har civil kurage, för vovvarna. Ändå försöker jag att anpassa mig till vad som är ”normalt” ibland, att inte låtsas om, att inte se, att inte lägga sig i – att säga till

Men jag har labbedamen med mig en bra stund i minnet, hon gör lite ont, när jag tänker på henne. Det hade kanske blivit bättre för henne om jag sagt ifrån?

 

19 okt 2009

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017