Julmat och veterinärer

Julmat på en av stadens bästa restauranger, bara jag och Ulf, hmm vad mysigt med en sådan kväll, alldeles själv med sin äldsta broder. Vi talde om allt möjligt så klart och ett av samtalen var om ett samtal, jag haft tidigare på dagen från en klient på min betaltelefon, som ringde om råd;

En tik på tolv år, hon har hosta, dricker så mycket att hon inte kan hålla tätt. Hon går på penicillin, för att häva en misstänkt livmoderinflammation.Vad kan det vara för fel, varför kissar hon på sig/inomhus, hon vet ju att vara rumsren? Så var resumén och frågan från matte husse.

Jag känner ilska över att tiken och hennes ”familj”, skall behöva få denna undermåliga information och ”vård”, och inför jul, då dessutom flertalet av veterinärkliniker håller stängt. Så jag utvecklar min syn kring tikens besvär med Ulf.

Hosta på en äldre tik/dam visar på troligt hjärtbesvär, åldersmässigt. Överdrivet drickande med ofrivillig urineringsavgång som följd visar på diabetes men med tanke på åldern på tiken/damen, troligen njursvikt. Och då sist men inte minst en inflammerad livmoder på en så pass gammal tik/dam, lär inte läka ut av penicillin. Utan blommar upp igen, då penicillinkuren är slut.

Varför skriver jag tik/dam, jo dels för att påvisa att det kunde varit en människa. Dessa symptom är inte ovanliga på en äldre hund/människa, i livets slutskede och dels för att Ulf är läkare, vi kunde göra jämförelse. Och för att jag på så vis vill ge en ”klarare bild”, till er. Det finns nämligen en tendens till att hundägare inte ”ser” eller vill se att hunden kan må dåligt, att livet rinner ut. Men det gör eller bör en veterinär göra, för en läkare gör det ju.

Jag saknar att veterinärkåren som i sin helhet är uppdaterade, medicinskt kunniga, empatiska och empatisk i första hand mot djuret, som är patienten. Och inte som jag många gånger bevittnar bara mot matte husse.

Min irritation hördes troligen i samtalet och jag frågar, Ulf vad tycker du? Han uttalar orden, lite undertryckt men klart ändå, många veterinär är korrupta. Och vips så är vi inne på diskussionen om hur det kommer sig att vår matproduktion kan vara så usel och ovärdig, med veterinärbesök var femte vecka på varje gård? Ulfs ord ringer i öronen – han har tyvärr rätt.

En självrannsakning av veterinärkåren hade varit lyckligast men otroligast. Men klart är att något måste göras, för att vi som konsumenter skall kunna lita på den yrkeskår vi vänder oss till och betalar för varor, hjälp och råd. Tikens status informerade jag ägarna och rådde, byt veterinär och gör ett nytt besök, nu. Julmaten vi åt, satte vi inte i halsen, den grisen levde på Ängavallens gård, vilket ger bästa liv mig veterligen, som slaktdjur.

 

19 dec 2009

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017