Mina hundar.

Hur det kom sig att jag som ung ”föll” för hundar vet jag inte. Min far var pälsdjursastmatiker, vilket innebar att vi inte hade några djur i mitt barndomshem, bortsett från att jag hade en vit mus, vid namn Snövit och en hamster som lystrade till Sniffan. Akvariefiskar fanns också en period, på mitt rum. Inte heller hade våra bekanta hundar, och väldigt få av mina kompisar.

Min far var uppväxt med Schäferhundar, tre stycken hade familjen under fars uppväxt, som han talade både stolt och kärleksfullt om. Fars astma visade sig först då han flyttat hemifrån, efter studenten. Barry och Roy minns jag hundarna hette och en av dessa brukade far som liten krypa upp i hundbädden hos. Det sägs att endast barnflickan Astrid kunde hämta far där, inför de andra i familjen vaktade Barry.

Min mor älskade djur rent allmänt och värnade dem alla. Hon hade ett extra gott öga till katter. Hon hade haft flertalet katter som barn. Hon har berättat för mig att morfar även hade jakthund, en till två stycken under mors tidiga uppväxt, då liksom än idag var av många tesen: jakthund skall bo i hundgård och inte pjoskas med, för annars gör den inte ett bra jobb i skogen, under jakterna. Så hunden fick hon inte annat än prata med utanför hundgården. Katterna mor lyckats få och kommit hem med, var de hon kunde ha som sina. Fast deras liv blev aldrig särskilt långa eftersom de sköts av morfar, när katten tog första fågeln.

Morfar å sin sida var extra glad för småfåglar, så det blev liksom ett straff att vara katt och liten flicka som älskade katter – eftersom alla fria katter en dag kommer i den situationen att de tar en fågel. Vad mor ansåg om detta är överflödigt att skriva om. Att hennes längtan av närhet till djur aldrig riktigt uppfylldes dels på grund av detta med morfar och sedan sin kärlek och sitt äktenskap med far, var en tyst sorg.

Dock utgjorde min första hund så att en del av denna djurkärlek från min mor kom henne nära under hennes sista levnadsår. Hon njöt av de stunderna, både på promenad med oss liksom med närheten av en valp i knäet och en blöt unghundsyster puss, då vi var på besök i mitt barndomshem, jag och min Zacha.

En dag när jag kom hem mötte mor mig i hallen och sa att jag skulle vara alldeles tyst och följa henne till broderns sovrum, där låg en bedårande ung katt och sov. Katten hade visat sig då mor varit med en väninna för att stänga igen deras sommarstuga. Katten var en så kallad sommarkatt, ensam och avmagrad – mor kunde inte motstå. Men den lyckan var kortvarig för mor, bättre för katten – som fick hänga med mig till stallet och bli stallkatt. Där fanns både sällskap, värme och mat. Katt och astmatiska människor, som min far var, är ju ingen god kombination.

Ungefär vid skoltid började intresse gry i mitt liv för både hästar och hundar – på samma gång. Jag provade flera olika övertalningsmetoder med min mor varför jag skulle få en hund, vilka så klart inte lyckades.

En gång, jag tror jag var i tolvårsåldern kom jag hem med en hel kull Cocker spaniel valpar – min mor höll på att tappa andan, hon älskade alla djur, likväl som min far. Mor hon njöt och hon pussade dessa små som både kissade på mattorna och bet i mattfransarna innan de en stund senare och innan far kom hem från arbetet, åkte hem igen till min kompis hem och tiken. Jag förstod att vi verkligen inte kunde ha hund, far fick helt enkelt inte luft.

Hästtiden var ljuvlig och pågick långt upp i tonåren och samtidigt figurerade flera olika hundar som jag passade. En del var med mig på ridhuset som Aja, en gråhunds tik, andra gick jag i skogen med och njöt var sekund. Jag blev en sådan uppskattad hundvakt att jag hade nyckel hem till vissa hundägare som blint litade på att jag tog hand om deras hundar efter skolan och då de var på arbetet.

Det gick att lita på mig, jag hade hund nästan dagligen från att jag var tretton fjorton år tills jag flyttade hemifrån sjutton år gammal, den tidiga flytten var just på grund av min hundkärlek, han hette Zacha och var min första egna hund, en Schäfer. Därefter har det blivit en Borzoi vid namn Hugo, en Whippet vid namn Boss, Zappa en brun Dobermanntik och Lexi min Pinschertik.

Webdesign  |  Format1 modernized by SussCreations
© Fidos Hundinformation 2017