Grått – tyst hund gråt

Du visar för närvarande Grått – tyst hund gråt

Novembergrått i min del av världen, nordvästra hörnet av Skåne.
Kav lugnt på havet och fem plusgrader, höst vetet har redan växt sig ett
par centimeter högt och rådjuren och hararnas vinterföda är grön och frodig.

Inte för att höstsådden sås för deras skull men ändå, lite mer att äta av om vintern slår till i vår landsända, denna vinter.

Jag är ute på min ”långpromenad” och  njuter scenarierna som havet, åkern och träden ger mig. Grått är vackert och det är i den skalan som våra hundar lever livet.
Fast än mer detaljerat än vi kan se i grått, viste ni det?

För det är i färgen som de små detaljerna gömmer sig, där är gråskalan oslagbar för synlighet. Tänk bara på skillnaden av ett kort i svart och vitt kontra färgbild. Färg gladare ja, men inte fulländligare på något vis.

Två och en halv timma varade ”långpromenaden” och med delar cyklade, så avverkades runt en mil, idag. Ungefär som vanligt, nja något längre. Som det brukar på helgen och söndagarna i synnerhet.

Men mitt där i skogen undrar jag, var är alla hundarna?
Alla dom som det är massor av en solig dag i maj månad.

Har folk ingen som helst aning om fysträning och samverkan,
för sin hund. Och har (hund-) folk ingen längtan efter en stilla
egen promenad en grå november dag, då när man ser livet så väl?