Söndagen den 4 Januari ;

Morgonsväng med Erik för Lexi, innan han åkte iväg. Lexi verkar börja förstå att ibland är han här och ibland inte och hur länge han är borta eller här är också väldigt olika, en bit socialisering är även detta för en unghund, som gillar sin ”pappa” skarpt och han henne.

Lexi brukar försöka få hänga med Erik ut när han tar på sig ytterkläderna, men inte de gånger han skall åka, och sedan sitter hon i fönstret och tittar, kanske efter honom eller bara som de flesta förmiddagar, kollar händelserna på gatan utanför. Det är ju alltid mycket folk både med och utan hund som rör sig utanför vårt fönster, en trevlig hundplats alltså.

Jag tycker det är trevligt, och det tycker de flesta hundar också, om man kan göra ett fönster för hunden att titta ut ifrån och gärna då åt det hållet ytterdörren går, se till att det som hunden hoppar upp på eller sitter/står på, för att se ut från fönstret, är stabilt för plötsliga upp och nedhopp och att ytan inte är hal.

Vi gick en lång promenad, den där vi går upp för Landborgen och går en bit i skogens ytterkant och sedan går in i skogen vid krematoriet. Där vid krematoriet var det massor av barn med sina föräldrar idag, som åkte skridskor på den frusna dammen. Lexi stod och tittade på dem en bra stund, det har ju alltid varit fåglar här och nu helt plötsligt massor med människor som är högljudda, skrattar och kasar runt på isen. Det var kallt idag med kraftig vind och ett par minusgrader, så vi hade ett högt promenadtempo hela svängen som tog nästan två timmar.

Det var en hel del människor i rörelse, så Lexis träning idag, gick ut på att hon gick som om hon var lös, i långlina och sele och jag Stoppade henne vid passager, kallade Hit ibland och manade på för Framåt, lilla fröken har fortfarande en tendens att gå en bit efter mig. Två stopp, där Lexi fick Sitt Stanna kvar medans jag gick av stigen och cirka tio meter in i skogen och gömde några godisar, gick tillbaks till henne, där hon satt så fint och väntade, vilket också kommenterades av förbipasserande, sände henne på Leeta godisar, vilket hon inte hade några som helst problem med, så klart.

När vi kom hem så fick Lexi lite av min lunch, vilken bestod av fläskfilé med ris, ananas, banan och currysås. Jag sköljde bort såsen från Lexis köttbitar och värmde det en kort stund i mikron, så att det blev lite ljummet. Inte varmt det är inte bra för hunden, men ljummen mat gillar dom och det hänger så klart samman med att om de skulle vara självförsörjande, så skulle de äta en del av sitt byte efter fångst och då skulle de delarna vara ljumna. När maten är ljummen så doftar den dessutom mer, därför bör man hälla på varmt vatten på torrfodret, om man utfodrar hund med torrfoder och med liten vatten på. Jag serverade min Dobermann Zappa torrfoder, och hon som så många andra hundar kastade i sig maten, men med lite ljummet vatten på den så blev det lite mer modell gryta och tog därför en stund längre att äta. På så vis fick jag ner hennes otroligt hastiga mattempo utan att behöva störa henne i hennes mat, det minskar också risken för magomvridning om hunden äter långsammare, får vila ett par timmar efter mat och om maten är lite uppblött när hunden äter.

Hundar skall alltså, precis som vi andra borde, vila på maten för att tillgodogöra sig den och för att minska risken för magomvridning. Servera alltså inte hunden mat före aktivitet.

Jag tog fram Bondgården och bad Lexi släppa ut Hunden, hon tryckte på Hundknappen ett par gånger och belönades både gott och ljudligt av mig. Sedan kastade jag ut ett par Godisar i lägenheten och sa Nej till Lexi, vi skall först mäta dig. Hon gillar inte att bli mätt, jag ställer henne mot en plan vägg och ser till att hon står med benen ihop någorlunda, och så markerar jag med en blyerts på väggen precis i höjd med hennes manke, sedan är det bara att mäta med ett måttband eller en tumstock för att se hundens mankhöjd, Lexis var 46,5 cm. Hon fick ta sina godisar.

Lexi fick även sin mat i Fun Bone, det häller jag alltid upp och lägger till henne efter vår långpromenad, så kan hon själv välja när hon vill äta sitt huvudmål, men det nya Tigerbenet var roligare just nu.

Jag höll på att städa och pyssla i flera timmar under eftermiddagens timmar, Lexi tyckte jag var tråkig och försökte få igång mig på olika sätt, det lyckades inte. När jag var klar så ställde jag däremot upp på lite lek och då med inslag av att träna, som exempelvis ordet Tack, det har Lexi lärt sig vid lek och inomhus att ju fortare man släpper desto fortare fortsätter det roliga och Stopp, som avstannar det hon håller på med, som att dra i en leksak med mig.

Jag måste säga att jag tycker hon är duktig, för även om man skruvar upp tempot lite i leken, så lyssnar hon nästan lika snabbt som om man är mer lugn/passiv i leken. När jag så äntligen satte mig för att äta kvällsmaten, så hade Lexi redan ätit sin mat för länge sedan. Jag kletade in hennes matskål, insidan alltså, med leverpastej, så hade hon att göra en stund.

Hon fick sova hos mig i sängen på natten, lite trångt men mysigt. Mest mysigt för Lexi mest trångt för mig, då hon gärna kryper upp ända inpå mig.