Lördagen den 10 Januari ;

Det har snöat en del över natten, så vi möttes imorse av ett vitt Helsingborg, vackert och enligt Lexi kul och intressant. Lexis markdoftande fick ny intensitet igen, det märks klart att snö binder doftmolekyler, hundarna blir som ”spårhundar” hela gänget. Eftersom det är lördag, så blev det Tejpöge till Lexi och extra mysig lång frukost till mig, som vaknade med feber, influensa tror jag, det känns mer efter att jag varit ute med Lexi men något mindre just när jag är ute. Men det är inget att be för, unghunden måste ut på toaletten och rastas, för att jag skall få lugn, vi får se vad jag orkar resten av dagen.

Vi åkte till skogen och gick en härlig ”vinterpromenad” och trots detta fina väder träffade vi bara två ensamma herrar och en familj med en ung Golden Retriever tik, hon och Lexi hade en stunds kul innan vi gick vidare mot vårt fält, där vi var och tränade igår.

Jag hade tagit med mig en liten matskål och tärnad falukorv, vi tränade Nix och inkallning med handtecken, och likaså Plats och Sitt. Det förvånade mig lite att Lexi utan minsta tvekan kastade sig i backen på handtecknet Plats utan tvekan för snön och kylan. Tvekade inför att lägga sig på kallt eller blött underlag gjorde Zappa, min tidigare hund. Lexi tycker att det är kul när vi jobbar ihop och var väldigt uppmärksam på mig och mina önskemål.

Eftersom jag inte hade Råttan med mig och inte ville kasta min handske till henne vid ett tillfälle för perfekt utförande, så blev det en pinne som låg precis vid mig. Annars kastar jag inte pinne till hundar, det är inte bra av massor av skäl, men just därför så kan det gå an någon gång ibland då och då.

När vi kom hem så jobbade vi direkt ett tag med Metallapporten och min ena nyckelknippa, Lexi skall ta dem (en och en) och hålla dem i munnen tills jag säger bra/klickar. Vi är på väg att lyckas men hon gillar tydligen mindre att hålla i metallföremål framför att bli belönad. Jag får träna Metallapport när hon är helt tom i magen hädanefter, då kanske det blir godare med belöning än motståndet är mot att hålla i metall. Träna alltså era hundar på tom mage, det ökar så klart motivationen till godisbelöningen.

Lexi fick resten av min kokta lax och lite pastaskruvar när jag åt min lunch, det skall tilläggas att när Lexi får extra mycket belöningsgodis eller som nu, istället för att slänga laxen så får ju givetvis Lexi den, då minskar jag på hennes fodergiva av torrfodret. Hon får redan lite mindre torrfoder än hon egentligen skall eftersom jag varje dag jobbar så pass mycket och belönar oftast med godis. Jag har sagt det förut men upprepar att när jag säger godis, så är det aldrig människogodis utan alltid utvalt hundgodis som jag menar.

Lexi är relativt ljudsensitiv, fortfarande. Inte specifikt alls mot skottljud utan mer mot ljud som kan liknas vid något i naturen, dovt, burrande, plötsliga, väldigt höga toner till exempel. Maggan var nere en stund och snackade och det gladde Lexi, som både pussades lite häftigt i soffan med henne och fick henne att hålla i de olika leksakerna, så att Lexi fick rista och morra lite, en trevlig lördagskväll alltså. Trots min feber som jag lyckats håll i schack någorlunda med Treo, så måste Lexi skötas och nu önskar jag mer än någonsin att jag hade en trädgård, tänk så mycket lättare det är att vara krasslig med hund, när man kan släppa ut den i en inhägnad trädgård.