Måndagen den 12 Januari ;

Vi åkte till Domsten och gick vår promenad på heden där ihop med ”mormor”. Denna plats tycker Lexi verkligen om, åtminstone som alternativ till skogen och tacka sjutton för det, här vimlar det av harar och kaniner, inte för att vi såg några men deras lämningar och kaninernas bohålor såg jag och Lexi ”ser” dem ju rent doftmässigt.

En Vorsteh tik gick före oss nästan hela promenaden, i början så var Lexi lite intresserad att följa i hennes spår men ganska snart så brydde hon sig inte speciellt att försöka komma i kontakt, så är det ofta med Lexi. När vi träffar hundar så hälsar hon gärna, en stund, sedan är andra saker mer intressanta, skönt tycker jag, att inte ha en hundtosig hund.

När vi kom hem från vår promenad så tog jag direkt och jobbade lite med Lexi med hjärngymping. Det bestod av att be henne ta mina nycklar, Släppa ut Hunden och Öppna dörren för Bonden i Bondgården, den som jag köpte strax före jul. Lexi vet vilken hundens knapp är och trycker gladeligen på den, så idag började vi med knappen som sitter i motsatt riktning, alltså knappen som släpper ut bonden. Sedan åt vi fastlagsbulle, det vill säga Lexi fick hatten och en klick grädde medans jag tog resten, hmm gott tyckte hon det var.

En liten stund fick hon vara ensam idag också, då jag cyklade en sväng till biblioteket. Ett långt telefonsamtal, gjorde att Lexi fick vara extra länge på kontoret idag. Hon pep och gnydde ett par gånger men märkte snabbt att det inte lönade sig och gick och la sig igen. Sen kvällspromenad blev det och lite extra lång.

Hon käkade tuggummi och annat ”skit” och till slut när vi nästan var hemma igen så började hon bråka, skulle inte gå mitt håll, skulle ta grejor från marken och när jag tillrättavisade henne med Nej, kom nu, så svarade hon med att ”bita” i kopplet och min handske. Jag läste en paragraf för henne eller rättare sagt jag försökte få lilla frökens fokus men nä då, hon skulle bara hålla på, det hela slutade med att jag tog hunden under armen och bar hem henne, utan att för övrigt på något sätt visa henne min irritation.

När jag kom in så hade jag lite att stå i så jag tittade inte på henne , talade inte med henne och detta gjorde Lexi orolig. Först så tryckte hon upp sig vid min skrivbordsstol och satt där en bra stund, sedan började hon hänga efter mig och pocka på uppmärksamhet. Det fick hon pyssla med ett tag innan jag fick tid med henne och innan mina svallvågor av irritationen, jag fick när hon stökade utomhus, hade lagt sig . Då när jag började tala till henne igen och se henne, då var det Såå kul.

Ikväll gjorde även Lexi ett genombrott, då hon gick fram utan min påkallan och tog tag i snöret som hängde ner från skåpet. Jag hade lagt upp en godispaket där tidigare idag och nu så stod hon där med snöret i munnen. Bra ta den, sa jag en gång och Lexi backade med snöret kvar i munnen och plopp så trillade paketen ner framför henne.

Många valpar ligger, från och till, som en ”groda” med sina bakben men det har inte Lexi gjort förrän ikväll, titta själv.