Tisdagen den 13 Januari ;

Precis när vi kom ur porten imorse, så träffade vi Esther, Cesar och Arnold, det var kul tyckte Lexi, som fortsätter att envisas med att försöka bli ”kompis” med Esther. Esther hon ”biter” ifrån och Lexi hon hukar medans Cesar tar tillfället i akt att dofta av Lexi, för när hon vänder sig mot honom och skall hälsa, så visserligen gör han inte som Esther men han är måttligt intresserad av hennes yviga hälsningsmönster med viftande framtassar.

Arnold den stackarn har Lexi bestämt sig för att, honom hälsar vi inte på och inte vet jag varför.Hur som helst så vet alla dessa vovvar att jag är frikostig och delar ut var sin godis till dom, så fram till mig kommer dom. Esther får hjälp av mig att hålla Lexi på avstånd så att hon kan få hälsa på mig, vi är ju gamla kompisar hon och jag, Cesar tar sin belöning och struntar i Lexi medans Lexi själv håller sig på avstånd då Arnold får sin.

Idag var vädret lämpligt, fem plusgrader och snön borttöad, för en träningstur med cykeln. Vi cyklade till Parapeten och där hade vi lite träning med de delar vi tränar inomhus, såsom Hit, Stopp, Sitt, Plats, Stå och Nej. Lexi skötte sig så bra att man undrar om detta var en engångsföreteelse eller om detta är så här långt vi kommit, i alla fall utan större störningar. Vad jag vet efter dagens träning är i alla fall att Lexi vet och förstår kontaktorden.

Jag tränade med såväl handtecken och visselpipa som rösten, var och en för sig och hon belönades med att få ett träd preparerat med godis. Hon fick springa dit och leta upp godisarna efter ett par riktigt bra lyckande. Vi hade också Råttan med oss, som snabb lite rolig belöning, där jag även ställde upp på att jaga henne när hon hade denna. Tjuv och polis-leken som vi kallar den är väldigt kul, speciellt när man är unghund.

Cyklingen gick bra, men jag fick varje sekund vara observant på henne, så att hon inte försökte att komma för långt fram eller för långt bakom. Hon hölls så att hon sprang vid mitt knä, den perfekta platsen för hunden att springa vid och så på min högra sida så klart. När hon sprang helt utan att dra och hade fokus på vägen rakt framför oss, så sa jag Cykel Braa.

På vägen hem, så cyklade vi till Just nu tryck och gick in och hälsade på dem. Därifrån gick jag nästan hela vägen hem, men cyklade de sista hundra meterna, trött blev Lexi av denna trevliga lilla lunchsväng.

Den totala cykelsträckan var ungefär fem sex hundra meter, inte så långt och i långsamt tempo, det skall tränas lugnt och försiktigt om det skall bli en bra ”cykelhund” av Lexi. När Lexi och jag börjar cykla lite längre sträckor som exempelvis till skogen så kommer jag att stretcha henne när vi kommer hem, dels för att vänja henne vid detta och dels för att förhindra sammandragning av hennes muskler och ligament. Jag har tidigare i dagboken skrivit om det positiva med massage och stretching, är ni nyfikna gå tillbaks i texten och se vad för informationsprodukter ni kan köpa och var, för att själva kunna behärska massage och stretching på er hund.

En sväng blir det idag också till biblioteket, och då får Lexi sin ensamma stund, jag håller på med en ny liten hundnyttig pryl och har lite research i detta sammanhang. Är ni intresserade av mina övriga produkter, så kan ni gå in på min hemsida och till min shop och handla där: www.fidos.se.

Lexi hon ”pratar” med mig när hon vill ha något som är otillgängligt för henne, likaså ”pratar” hon ibland med människor som står nära men ändå för långt bort för att hälsas på, bouu, bouu låter det. Det påminner inte ett skvatt om någon morrning men ändå så får detta ljud fram obehagskänslor hos människor som inte känner hund eller som är lite rädda för hundar, trots att jag säger att det är som hon pratar och det betyder: jag vill hälsa kom nära jag kan inte nå dig från min plats.

Även hos ”mormor” såg jag obehaget, när hon var hos oss häromkvällen, fast jag sa att det betyder prat, så såg jag att Birgitta inte riktigt kunde lita på det, för detta är en självbevarelsedrift/rädsla som sitter djupt och styrs ifrån reptilhjärnan. Reptilhjärnan är en del av vårt allra mest förflutna som gör sitt jobb när överraskning av obehag gör sig påmint. Tänk på detta som hundägare att människor som är rädda skall inte behöva bli det för din hund, oavsett att du vet att din hund är snäll.

Även hunden har en reptilhjärna och kan bli plötsligt rädd, till exempel för människor som visar rädsla och det kan ibland ge olyckliga bieffekter. Var alltid nära och trygg åt din hund, så att den vet att hos dig finns alltid förståelse/hjälp att få, så minskar man på risken för en hund som kanske tar till en verklig morrning mot någon som verkar hotande.