Onsdagen den 14 Januari ;

Vi gick den långa omvägen, för att komma till skogen. Idag hade jag ingen ork till träning, så det kom att bli följsamhet som gällde för Lexi. På Strandvägen, på hemvägen, så var Lexi igång med sitt sedvanliga bit i koppel och bråk. Jag lät henne hänga i linan och undvek att kommentera henne, vilket jag dock fick göra när hon ibland kom framför mina fötter, så att jag höll på att stå på öronen.

Hon slutade av sig själv när knappt halva sträckan av Strandvägen var avverkad. Innan vi kom hem, så hann Lexi med att vid stranden prova på att gräva sig till ”Kina”. En bit kom hon i alla fall, så djupt att hon själv kom ner i hålet, kul är det att gräva, speciellt i strandsand, det trillar så kul ner sand hela tiden medans man gräver och det verkar öka intensiteten i grävandet. Hon fick torkas av i hallen hemma, för att bli av med all sanden.

Jag lämnar henne även en stund idag, det är viktigt med lång tålmodig konsekvens när man försöker att etablera ett beteende hos sin hund.

När jag kom hem igen, så sprang jag på killarna på gården, dom som håller på att renovera vårt hus och som Lexi tycker är så kul att hälsa på, dem får hon hoppa på för att de redan är smutsiga på sina arbetskläder. De hängde med upp för att se om de kunde hjälpa mig med att sätta en tunn plåt på ytterdörren, jag skulle nämligen vilja börja lämna Lexi själv då och då i hela hemmet. Men som det varit hittills så har hon ju stått och rivit just på dörren så jag tänkte att en tunn plåt där skulle kunna göra susen. De lovade att kolla vad de kunde hitta och hjälpa, man är tacksam för alla dessa hantverkskillar som alltid är så behjälpliga, enligt min erfarenhet.

Lexi blev klart jätteglad, både jag och de två killarna kom på en gång, hon hoppade och skuttade allt vad hon kunde för att betyga sin glädje. För att lugna henne så att jag kunde visa vad jag ville ha hjälp med så fick hon en preparerad mjölkpaket, den tog hon och sprang in med i rummet och på någon minut så var det bara sönderrivet papper överallt. Perfekt, det blev Städning för lilla fröken som delvis skötte det och delvis inte.

Hon skall när hon kan städa ordentligt ta en bit papper och gå till bunken/papperskorgen och släppa pappret däri. Ibland så går hon till bunken idag och ibland så får jag ta bunken till henne. Så är det med inlärning att det går i trappsteg liksom, ibland flyter det på, andra gånger verkar det backa men oftast så blir det små, små framsteg. Det är viktigt att tänka på vid inlärning att det hela hänger mest på oss om vår hund skall få intresse för det och lär sig något, skyll inte på hunden när det inte funkar. Stanna upp och fundera hur det var senast det fungerade och backa tillbaks dit i din träning.

Om ni inte kan eller vill träna med er hund alldeles själv, så finns det ju möjlighet att gå på kurs. Det finns kurser att gå på i hela Sverige, min organisation IMMI har medlemmar över hela Sverige och de flesta av dem har kurser, Svenska brukshundklubben har kurser i sina kurslokaler som finns på nästan varje ort i vårt land, Svenska kennelklubben, rasklubbar och specialklubbar har också hundkurser och så finns det självutnämnda ”hundexperter” och dom skall man vara extra kritisk till.

Överhuvudtaget skall ni vara kritiska till alla de råd ni får gällande er hund, är det något som ni tycker verkar fel så utsätt inte er hund för detta. Tänk på att det är ni som är kunden när ni går på kurs med er hund och ni har också rätt att få adekvata svar på era frågor, om varför ett visst sätt skall lära er hund att förstå.

Och när vi nu kommit till denna punkt så måste jag bara föregå ett uttalande som många, många hundägare får höra med en bångstyrig unghund; att man skall ta dom i nackskinnet för att det gör tiken, ibland sägs det också att man skall kasta dem på rygg för att kräva underkastelse. Glöm det, de tikar som behöver behandla sina valpar så hårdhänt är hundar som själv inte har det bra och oftast så kan dessa tikar inte komma undan sina valpar någon tid alls på dygnet, dessutom borde dessa tikar aldrig blivit mödrar. Det tar på krafterna att ha valpar/baby så det behövs egen tid för att återhämta sig och för att äta i lugn och ro och kunna tillgodogöra sig maten, så att man får tillräckligt med energi och mat till valparna.

Alla tikar som har valpar skall kunna komma och gå till valparna som de själv vill. Dessutom är det få tikar som behandlar sina valpar på detta sätt, tikar är kärleksfulla och ansvarsfulla mödrar som gör sitt bästa för var och en av valparna.

När killarna gått och jag kollat av min telefonsvarare och mail, så gick vi en eftermiddagspromenad upp om parkerna. Då kom jag på det, att ljuset har redan börjat återvända, nu är klockan halv fyra och det är fortfarande ljust. Kul med en unghund till våren, då det ljusnar på kvällarna och lite värme börjar sippra fram. När hunden går in på sitt andra år då börjar man ju bygga upp hundens balans, koordination och kondition genom att man lägger mer av den aktiva träningstiden utomhus.

Då är det bra att ha jobbat så pass mycket inne, som jag gjort med Lexi. Alla bitarna vi jobbat med inomhus skall nämligen utvecklas så att hon kan koncentrera sig lika bra på mig utomhus som hon idag gör inomhus. Det är den trixiga biten i unghundens fostran, att få full uppmärksamhet utomhus bland kaniner, folk, hundar och allt annat som kan intressera.

Ulrika kom på kort visit och Lexi blev jätteglad, hoppade och studsade men trots detta så såg jag att hälsningsceremonin höll på att kunna avslutas av Lexi själv. Hon kommer som vuxen hund att bli en väldigt spontan, trevlig och en gnutta värdig, precis som vilken trevlig Pinscher som helst. Min Pinscher börjar visa upp delar i sitt uppförande som är rastypiskt såsom: alert, ettrig, beslutsam och väldigt trofast.