Fredagen den 16 Januari ;

Igår skrev jag om MH, mentaltest för hund utan att vidare förklara detta. MH är ett test framtaget av Lars Fält och Curt Blixt, den förstnämnde är en av mina absoluta hundkunskapsfavoriter. Han är etolog och har flera böcker i sitt bagage, den andre är lärare i hundtjänst och mentaldomare, bland annat.

MH är ett test som går till så att man går en bana i en skog med sin hund och på denna bana händer det saker såsom att det uppstår ett plötsligt skrammel, en uppstoppad docka kommer helt plötsligt fram, ett spöke blir synligt, en kamplek utförs mellan hund och förare och så vidare. Detta är inget farligt, bara lite överraskande för både hund och förare, ibland. Detta test kan skvallra om hundens mentala status i förhållande till övriga individer i samma ras. Vill du MH-testa din hund, ta kontakt med din uppfödare, rasklubb, Svenska brukshundklubben eller Svenska kennelklubben för vidare information.

Lexi skall MH-testas tillsammans med sina två bröder i Södertälje den 16 Maj, det är redan bokat av Leena, Lexis uppfödare.

Vi tog en extra lång promenad idag i Pålsjö skog och gick på en del ridstigar som löper igenom tätare buskageområde, där det med stor sannolikhet rör sig kanin, hare och kanske rådjur. Dofterna är väldigt härliga speciellt vid ett par ställen, där jag vet jag sett hare gå, det märktes klart på Lexi. Lexi var trots dessa dofter väldigt alert och lyhörd och följde mig mycket bra. En annan bit av dagens promenad valde jag att gå längs med en väg utan trottoar för att träna Kanten, ett perfekt kontaktord till hunden, vilket innebär att hunden håller sig i vägrenskanten, detta lärs enkelt in genom att belöna ordet med godis in i vägrenen.

Just när bilarna passerar så blir det antingen Stopp eller Kanten som påkallas till Lexi från mig. Massor av människor rör sig varje dag längs vägar utan trottoar och då är det extra bra att ha tränat in ett ord för trafiksäker gång. Hunden går i kort koppel och alltså på vår vänstra sida, när vi går på väg utan trottoar, då går man ju mot trafiken.

När vi kom hem var vi ganska leriga eftersom det är ömsom tö och ömsom frost och just idag så duggregnade det och det gjorde underlaget än mer geggigt. Lexi fick doppa tassarna i bunken i lite ljummet vatten och bli torkad. Jag ger mig ju inte som bekant men Lexi testar ifall jag blir rädd om hon visar tänderna, nä det blir inte matte utan ”tortyren” fortsätter. Då kan man ju sno sig runt som en ål, vilket gör det ganska bökigt för matte att fortsätta. Jag blev färdig med Lexis avtorkning innan hennes fjantande råkade sluta med att hon puttade till bunken och vattnet flöt ut över hallgolvet. Sånt som händer, bara att torka upp och se glad ut. Lexi blev rädd och for in under sin stol i rummet men eftersom jag inte kommenterade det hela, så tog nyfikenheten över och hon kom fram och pussade på mig där jag låg på alla fyra och torkade vatten.

Nu är det kväll och vi går och väntar på Mia, ljusen är tända, bordet dukat och drinken kall. Lexi förstår ju att något är på gång, så hon håller sig mest vid ytterdörren småpipandes.

Och så kom Mia, till Lexis stora glädje, henne är hon ju inte van att träffa här hemma hos oss utan på Mias jobb, Just nu tryck. Mia verkar lika glad för Lexi och var behjälplig med att hålla i trasan så att hon fick visa hur stark hon är när hon drar och morra kan hon ju också, plus att Mia var också jättebra med att vilja vara hållhjälp med tuggbenet tyckte nog Lexi. Detta brukar hon utsätta alla för som kommer hem till oss och sätter sig ner, att vara ”lekkamrat” och tuggbenshållare. Innan vi satte oss till bords, så fick Lexi visa hela sin repertoar av ”konster” och det gjorde lilla fröken så trött att hon faktiskt inte tiggde vid matbordet, vilket jag hade väntat mig att behöva kommentera. Hon låg vid Mias sida på mattan, tänkte väl att chansen var störst att därifrån eventuellt få något.

På tal om tiggeri, Lexi gör väl som de flesta hundar, tar chansen när och där det finns mat att få sig en bit av den, en helt normal självbevarelsedrift, speciellt om man är hund. Hundar ”jagar” ju för sin föda och dom vet ju inte att vi har ICA, Konsum och obegränsad tillgång till mat. Jag har alltid haft det så med mina hundar att om jag vill så får dom en bit från min mat vid bordet och om jag inte vill så är det full respekt för det, detta har jag aldrig haft besvär med att få mina hundar att förstå utan att behöva ta i på något sätt, ignorans även vid matbordet förstår hundar utmärkt. Hundar som är kroniska tiggare har ofta inkonsekventa mattar hussar. Allra enklast är ju att aldrig ge hunden någon mat eller uppmärksamhet vid bordet, om man vill ha en helt tiggfri hund.

Vi satt länge och pratade jag och Mia och Lexi fick på så vis två kvällspromenader och efter den första, vid halv tiotiden, så var Lexi trött. Men eftersom det var ”liv” i huset så kunde hon inte slappna av utan blev sådär bråkig som ”ungar” blir när dom är övertrötta. Jag fick stänga in henne på kontoret ett tag och då gick hon upp och la sig i sängen men kom ner igen och la sig emellan mig och Mia i soffan efter ett tag.

En nyhet uppstod igår kväll, kanske ur övertröttheten, vid ett tillfälle så hörde jag Lexi skälla inifrån kontoret, det är inte vanligt kan jag säga. Hon stod och tittade ut i burspråksfönstret och såg en man med sin Schnauzer nere på gatan, dem skällde hon på. Jag tystade henne men var lite förbluffad av detta beteende. Lexi är alltid tyst utom om hon ser någon hon tycker mycket om, då kan det komma ett litet halvskall som låter som en blandning av skall, prat och morrning, Urpf, ungefär låter det.

Det var en trevlig kväll och ur socialiseringssyfte perfekt för Lexi. Det har varit alldeles för få sådana här tillfällen under Lexis första år, jag får väl ta och skärpa mig på den här fronten och ha lite småbjudningar på kvällar framöver för att socialisera in kvällsumgänge bättre hos Lexi, så att hon vänjer sig till den grad att hon kan gå och lägga sig i tid, fast att vi andra pratar och har trevligt.

Det är mycket att stå i för att få en hund som smälter in i alla våra livssituationer, speciellt under första året.