Tisdagen den 20 Januari ;

Vi närmar oss Lexis födelsedag och slutet på denna dagbok, där jag försökt att belysa det allra vardagligaste i hundinnehavet för en ”normal” svensk, även om jag har ett ovanligt yrke och det faktum att jag arbetar hemifrån vilket de flesta svenskar inte gör, så försöker jag att ge Lexi en uppväxt och fostran som kan stämma in hos de allra flesta hundägare.

Ni har vid läsningen av denna dagbok fått den ungefärliga mängden och längden på en hunds promenader och aktiviteter i vardagslivet, från att den är helt ny i vår familj som liten valp, tills att vi tycker att vi känner varandra relativt väl, då hunden blivit ett år. Vad jag här vill understryka igen är att ingen hund är färdigutvecklad som individ vid ett års ålder och alltså kan man inte heller vara för säker på att det som fungerade för en vecka sedan alltid kommer att fungera, som exempelvis Hit. Det gäller att ständigt vara alert, entusiasmerande, trygg och påhittig för sin hund för att kunna lära känna varandra riktigt bra och för att hunden skall tycka att det alltid är värt att lyssna till oss.

En hund är ingen statisk individ som helt plötsligt en dag är färdig med all nyfikenhet, upptåg eller utveckling, den är precis som vilken människa som helst under ständig förändring.Var nära er hund och samarbeta med den med något nyttig och eller kul, för att uppnå bästa möjliga relation mellan er, bieffekten av ett sådant hundinnehav blir att vi hundägare blir välkomna på fler och fler platser med vår vän, eftersom vi får en så kallad lydig hund.

Idag har det varit lite rörigt igen, åtminstone så har nog Lexi upplevt det så, tvättstugan har jag sprungit till massor av gånger, har varit hos revisorn en stund, då fick Lexi vänta i bilen, har varit inne på två andra ställen, då hon också fick vänta i bilen, men före dessa ärenden så var vi fyrtio minuter vid lunchtid på Fido´s.

Idag var det frusen mark och återigen så fick man se att det lockar extra till att dofta för hunden, så jag roade mig med att småstäda området från ”åtta miljoner” nerblåsta grenar och kvistar. Jag gömde godisar i björken och sedan när Lexi var färdig med sitt doftande så lekte vi en stund, lekte en lek som innebar att hon fick Stanna och släppa, genom användandet av ordet Tack, sitt föremål.

På tal om Tack, så hittade Lexi en ändbit av en före detta korv, hon har funnit en liknande innan. Det är korvskinnets slutända som är ihopknuten med en rejäl metalltråd, verkar ha varit en stor korv eller storkökskorv, mitt emot Fido´s ligger Köttcentralen och det är därifrån som dessa och de revbensbitar jag ibland finner, kommer via fåglar, tror jag. Hur som helst så ville jag inte att Lexi skulle svälja den där hemska ståltråden, så jag lurades och lockade lite på henne, så att jag fick henne nära mig, när det bara var en halvmeter mellan oss, jag satt på huk och buslockade om ni förstår hur jag menar, så kastade jag en levergodis på näsan på henne, det fick henne att släppa taget om korvskinnet med metalltråden så jag kunde ta den. Efter detta så såg jag till att det blev extra rolig lek för Lexi en liten stund för att få henne att minnas situationen som positiv.

Man kan ju behöva få/ta något annat farligt från henne igen, någon annan gång. I denna situation så är det inte alla gånger så lätt att få unghunden att släppa på Tack/Loss, även om dom kan det som en klocka i andra lägen.

Vi åkte till Ewa Sevelius, min veterinär för ettårsvaccinationen av Lexi. Lexi ville inte gå in och försökte dra sig undan beröring från Eva, inte för att hon känner sprutan, inte ett ljud sa hon då, men minnesbilden av förra besöket när dom tittade henne i halsen, och troligen hade hon då också ont, har satt sina spår.

De flesta hundar gillar inte veterinären för att det kanske gjort ont någon gång, att det är en annorlunda märklig doft där, det måste det ju vara om man är hund och på ett stort djursjukhus så doftar det säkert av andra hundar som kanske till och med lämnat doftspår av att dom varit rädda. Ja dofternas värld vet vi människor inget om men för den skull så skall vi inte förringa hundarnas olika upplevelser av dofter.

Lexi vaccinerades mot Valpsjukan, Parvo och Kennelhosta, ett så kallat trippelvaccin. Efter denna ”hemska” upplevelse så blev det en promenad i Pålsjö skog. På kvällen hemma fick hon Tejpöge, då hon stod och tittade på mig när jag gjorde min kvällsmat. Hon sov en stund medans jag gjorde färdigt i tvättstugan, så när jag kom upp därifrån och kände mig ”helt färdig” så var det gas i lilla stjärnöga, hon ville leka. Det får bli ren lek, en stund, för jag är inte pigg nog till inlärning eller någon speciell kontroll av inlärt.

Det är viktigt att vara rättvis mot sig själv när man jobbar med hund, är man inte på topp, har ork att ha full fokus, då är det inte någon bra idé att träna. Hunden märker det direkt och antingen bråkar den eller så gör vi fel ihop, hunden och jag/du, genom att vi inte är där den sekunden det behövs vägledas eller belönas.