Fredagen den 23 Januari ;

Tidigt imorse var jag på toaletten och Lexi följde med mig ner. Skall vi gå ut? sa jag till henne. Då rusar hon upp på sängloftet och lägger sig i min säng, ett klart budskap alltså. Vi sov ett par timmar till, tillsammans i sängen.

Efter att vi varit ute imorse, så ställde jag upp på lite Lexilek, hon såg nästan förvånad ut att matte ville leka direkt på morgonen och det gjorde jag inte för jag var sugen på det utan för att vara lite positivt oberäknelig, som jag skrev om för att tag sedan.

Vad jag också skrivit ofta om är att mina morgonpromenader inte riktigt kommit igång som det är tänkt, det har dom ju inte gjort av flera skäl, främst har det berott på att Lexi inte varit stor nog för denna längd av promenad. Den längden har vi nu sakta byggt upp i takt med att hon växt till sig. Det andra skälet har varit att när jag ger mina hundar en lång promenad på morgonen, så är dom vuxna nog att kunna få en relativt lång promenad till senare på dagen som ofta innehåller mental träning av olika moment till nytta och för kul såsom: balansövningar, nosarbete, lydnadsmoment och allmänna lekövningar för kul, som även de ger mental närhet och detta är jag inte pigg för direkt på morgonen.

Jag tränar/jobbar alltid med mina hundar när vi är ute, för det är bästa stället och där är mest fysisk plats, flest möjligheter till träning och störningar som man jobbar med för befästning av momenten, som man vill skall fungera och helst alltid, eller hur! Dessutom är det ju faktiskt så att ”livet” är det som är utomhus, i vart fall för våra hundar som vi inte skall förglömma är djur även om vi glömmer bort det ibland, för att de är så nära och känns så mänskliga. Det har också varit mörkt, kallt och mycket jobb som också orsakat kortare morgonpromenader.

Mänskliga, ja jag vågar påstå att de flesta hundägare förmänskligar hundarna, vilket definitivt inte är att göra dem eller oss någon tjänst. Det är viktigt att lära sig om hund som art, för att få bästa gemensamma tid för båda parter i förhållandet hund matte/husse. Läs gärna de böcker jag rekommenderat er under vår resas gång, här i Lexis Dagbok, det lär ni inte ångra och er hund kommer att vara närmare er eftersom ni blivit kunnigare. Akta er dock för att lyssna för mycket till alla de tusentals åsikter och råd ni lär få av folk ni möter med er hund.

Lunchpromenaden blev hemomkring, Landborgspromenaden och Vikingsbergsparken, där i parken tränade vi lite extra på Vänster och Höger. Där är en speciell avdelning med olika rossorter som är planterade i egna små fyrkanter med gångar emellan, perfekt Vänster Höger träningsställe, många val på en liten yta. Vi träffade Moses och senare på promenaden en jämngammal Schnauzer kille, som hälsade på precis samma sätt som Lexi brukar göra, viftandes med framtassarna och yvigt. Då blev Lexi liksom spak, hon intog en mycket försiktigare hälsningsstil själv, man blir full i skratt när man ser henne, hon är väldigt uttrycksfull lilla stjärnöga.

Lite ärenden idag gör att Lexi får en stund själv och jag tror jag lämnar henne i hela huset och ser vad det ger för resultat. Hon har varit ensam i hela huset flera korta svängar, sedan killarna satte upp plåten på dörren men dagens ärenden kommer att ta en längre stund. Det gick bra, va kul.

När jag kom hem så la vi oss i schäslongen och sov en stund, ihop under filten. Hmm, mys, det binder samman själarna, jag fick läst ut en av böckerna jag håller på med, tre hundböcker och en roman, puh.

Sedan gick vi en kortare sväng, det har börjat blåsa upp och det snöar lätt. Hemma igen så var det lite matfixande för mig, och där emellan så gömde jag godisar till Lexi medans hon fick vänta på badrummet. Vi gjorde hjärngympingjobb också och Fot har vi kommit en bit med, hon går med hög svansföring med konstant ögonkontakt, fem sex meter. Hon Sitter kvar till den grad att man kan putta lite lätt på henne för att försöka få henne ur balans men nej fröken sitter kvar. Jag kan till och med hoppa framför henne, hon sitter och ligger också för den delen kvar.

Jag hoppas att jag lyckats entusiasmera er med umgänget med er hund och att ni tränar lugnt och vänligt och när en bit sitter, så ökar man trycket/svårighetsgraden. Det vill säga att man kräver mer, som med Lexis sittande jag precis beskrev, när hon kan detta, så kommer jag att sätta till andra störningar för att få ett hundraprocentigt Sitt kvar, i alla situationer. Och glöm inte att det är själva arbetsstunden som är viktig, inte resultatet, det kommer om du jobbar rätt.

Vi dansade lite ikväll också, till Sven Zetterberg, innan jag satte mig vid teven och då lekte Lexi med kudden, nästan helt själv.

Hon ligger hela nätterna i sin Plats men varje kväll inför sänggåendet, så får man fösa henne in i Platsen, det går också att be henne gå in men det tar en längre stund och när jag kommit till sängläget, så är min energi för henne slut, för den dagen.