Fredag den 21 Mars ;

Vi reste från Enköping till Helsingborg en resa på sextio mil utan att Lexi sa ett ljud. Vi stannade två gånger på vägen, då hon inte ville sitta stilla i mitt knä, och kissade henne och bjöd vatten. När vi steg ur bilen i Helsingborg så var det fler nyheter som väntade för henne. En stor grus-/singelyta med mycket stora träd, där många hundar dagligen passerar, massor med dofter, bilar som kom körandes och vissa parkerade, ett par människor kom skrattande och pratande förbi, utan att se oss. Lexi stannade upp och satte sig ner och tittade åt det håll som ljuden och ljusen kom från, ett litet pip kom från henne och hon tryckte sig mot mina ben/fötter. När hon inte pep så sa jag BRAA med den mjuka lugna rösten jag använt redan i bilen när hon gjorde det jag fann bra/rätt, slicka mig på munnen, suckade, låg lugnt och somnade in.

Inne i lägenheten, hennes nya hem, var hon försiktig men helt orädd när hon rörde sig från stol till kruka och mellan matta och köksgolv bort mot matskålen och in i sovrummet. De utvalda tugg-/leksakerna fick sig ganska snabbt ett nyp och jag sa BRAA.

Hon fick mat, som jag fått med av hennes uppfödare Leena, efter maten bars hon ut för att kissa. Ute var hon mer lyssnande/anspänd än inne. Teven sattes på och vi försökte efterlikna en vanlig kväll bortsett från att våra ögon var riktade mot Lexi istället för på teven. Hon sov i sin mjuka iglookorg vid min säng hela natten, bortsett från ett pip en och en halvtimma efter att vi lagt oss. Jag stack ner hand och ansikte, talade mjukt en stund och så sov lilla fröken igen.