Söndagen den 23 Mars ;

Lexi är pipig när jag inte är precis i hennes synfält och eller när hon är trött och inte kan nå min famn. Det löser jag just nu med antingen att jag tar upp henne eller gör en busig lekinvit och ibland bara med - hörru du du, vad gnäller du för och när hon då tystnar och tittar upp på mig får hon ett Braa och närhet.

Jag var optimist och trodde att hon skulle nå ner i mina ”gamla” vovvars mat/vattenskålar, men en pinschervalp är ju betydligt mindre än min förra hund var som valp, så jag fick hjälp med att åka ut och köpa nya mat/vattenskålar till henne.

Alltså fick vi en liten biltur, den började med två minuters motstånd och pip som övergick i sömn. På vägen tillbaks så gjorde vi ett kort besök på min inhägnade träningsplan, det var kul tyckte Lexi med gräs, löv, och pinnar, ingen oro bara kul.

Hemma igen, kul, hon känner sig mer och mer hemma, tar för sig och ”busar” mer med mattor, inredning vilket jag försöker avstyra med annan leksak eller upp i min famn. Jag vill använda ordet Nej så lite som möjligt.

Ibland när Lexi sätter sig ned för att lyssna eller söker ögonkontakt vilket hon gör hela tiden, så är en liten bit av tungan ute. Det ser nästan ut som tumsugning hos små barn, men hon suttar inte på tungan den bara är där precis emellan läpparna.

Hon drömmer nästan vid varje sömntillfälle och ibland går det hett till, morrningar, pip, öron- och ögonryckningar, generellt så gör jag inget men ibland så stryker jag henne försiktigt över ryggen och längs hals/kindlinjen, då avtar drömmen.

Natten mot vår tredje dag förflöt som de andra, Lexi vaknade till en gång och pep, fick min hand och röst och somnade om.