Tisdagen den 25 Mars ;

Lexi har sovit extra gott då hon fick sova i sängen hos mig, inget nattpip. Jag gjorde ett undantag från min regel, om att hon skall sova själv även om hon sover helt nära mig, eftersom jag idag skall ut och köra 22 mil. Jag pratar nämligen i radio en gång i månaden och tyckte att jag behövde vara extra utvilad. Man blir ju valptrött av att ha valp, får se om jag får lida för det kommande natt.

Min guddotter åkte med oss i bilen och höll Lexi i famnen, frånsett några försök att ta sig över till matte så gick det väldigt bra. Hon stökade och pep i några minuter och sedan somnade hon och sov, i princip hela resan. Filippa, min guddotter hade kommit på besök i måndagskväll en timma så att Lexi hade doftat och sett henne en gång före vår resa, så när Filippa steg in i bilen möttes hon av svansviftning och en pussbit på munnen. På radion mötte alla oss, vi var väntade eller skall jag säga Lexi.

Denna hög med massor av människor som -oh, vad söt, -vad är det för sort, -hur gammal är hon, -hur stor blir hon-frågor med tillhörande närgångna pussar och klappar skötte Lexi med glans.

Hon tittade upp på mig och på alla händernas ansikten, några fick en pussbit andra bara en blick, hon verkade förstå att ibland måste man vara artig även som valp.

Extra hungrig var Lexi denna eftermiddag, mycket energi går åt med så mycket nya intryck som förstärktes av att vi stannade till på vägen tillbaka på ett företag där jag hade ett 40 minuters möte med nya –oh vad söt ,- vad heter hon, - hur stor blir hon, med tillhörande klappar och pussar.

När Lexi äter vill hon att jag skall vara nära henne, jag serverar maten med Varsågod och ställer mig exempelvis och fixar vid diskbänken två meter bort. Hon brukar ta ett par tuggor och sedan gnyr hon och kommer till mig, jag följer med till maten och sitter på huk och uppmuntrar att hon äter. Stryker henne på ryggen eller pussar lite lätt, detta händer nästan vid varje måltid. Det är lite olika om jag är kvar tills hela portionen är uppäten eller inte, om hon fortsätter att äta så kan jag ibland uppmuntra det med Braa, gotte, gotte. En fördel med detta, som säkert avtar inom någon vecka, är att hon aldrig kommer att känna oro av närhet när hon äter sin mat.

Efter en skön sömn med magen full av mat var det dags för nästa möte, Susanne en fotograf kom på besök, hon är en nära bekant och kommer både att fotografera och träffa Lexi mycket i livet. Susanne var bekant med mina tidigare hundar så hon visste hur man hälsar på hund, Lexi fann sig än fortare till rätta med detta möte. Kvällens överraskning var dock att Lexi som idag är cirka en decimeter hög tar sig ett skutt och kommer upp i en av våra fåtöljer som åtminstone är trettio centimeter hög. Natten blev lugn vi sov ihop igen men imorgon natt måste jag återgå till ordningen, jag är nämligen lite farlig att sova ihop med, mycket rörlig i sömnen om man så säger.