Fredagen den 28 Mars ;

När jag öppnar ögonen står klockan på 04.18 och Lexi ligger ända upp intill min hals. Idag får jag besök som stannar över helgen, hoppas då på att kunna fixa till både ett och annat kring valpbekvämlighet för min vardag. Jag lyckas få oss att blunda en stund till och vips så är klockan nästan 06.00.

I ”hoppikläderna” och ut med Lexi, som jag bär upp och ner för trapporna även om hon igår kväll visade prov på vad som komma skall. Nu var det jättefina pluttar. Vilken skön känsla att morgondagens oro är över, jag måste lära mig att bli mindre orolig, det gagnar ju bara hjärtklappningen.

När vi kommer upp från första rundan, så värmer jag på kycklingen med grötris i mikron, det som jag gjorde igår kväll, Lexi morrar inifrån rummet.

Det är mina raggsockor som ligger där, jag knäböjer intill henne och hjälper henne med uppmanande ord att våga sig fram och när hon tar raggsockan i munnen får hon en låg applåd och Duktig, Braa.

Efter att Lexi ätit, som hon denna måltid gjorde utan min närhet – Hmm kyckling smakar gott, gott tydligen – är det dags för en lekstund. Vad jag börjar märka är att hon redan är bättre på att fokusera på att ta i leksaken som jag busar runt, runt med på golvet. Hon tar färre gånger i min hand.

Leksakerna består av en av mina tidigare vovvars boll i snöre, ett gammalt brett läderskärp, där jag klippt bort spännet och slagit några rejäla knutar på det och min gamla t-shirt med knutar på. Denna t-shirt sände jag, efter att jag använt den varje kväll och natt i ungefär en vecka - oj vad den doftade, till Leena, Lexis uppfödare. På så sätt fick Lexi känna min doft innan vi träffades, och med mig tillbaks fick vi hennes hemtama dofter från tiken och syskon.

En liten trashund med barnsäkra ögon och nos, dessa delar kollar jag ändå flera gånger om dagen, så att hon inte får loss dem, jag vill ju inte ha främmande föremål i hennes tarmar eller mage. Ett nylonkoppel med knutar på och utan knäpphake, det fick jag med i valppaketet av Leena. En nyinköpt tuggknut och en traditionell hundtuggpinne i hud. Tuggpinnen jag köpte är för vuxna hundar, då jag finner dem bäst, även för valpar.

Under morgonleken provade jag ett par gånger med att leken fortsätter bara om hon ger mig ögonkontakt, jag höll upp tuggknuten snett till höger ungefär vid förlängningen av min axel, så att när hon tittar på mig så är det mina ögon hon tittar efter och inte tuggknuten. Hon är snabb med ögonkontakt och får genast Braa och leksaken kastas busigt iväg några decimeter.

Idag var jag tvungen att gå till banken plus några andra ärenden, då jag inte fick tag i någon valpvakt så fick Lexi följa med. Vi gick mot centrum som ligger alldeles vid mitt hem, Lexi fick gå ungefär två-trehundra meter och sedan stoppade jag ner henne i en mjuk väska som jag hade hängande över magen, bara huvudet och en framtass stack upp. Till min glädje fungerade det perfekt, då slipper jag lägga pengar på att köpa en sådan babysele, eller vad det heter som mammor bär sin baby i.

Vi var på tre ställen och det tog cirka en timma. Många människor såg henne och jag märkte att de ville hälsa när vi gick förbi, men inte för mycket folk i början och kanske speciellt inte till pinschern som trots att hon nu är ”baby” har sin tendens att själv vilja välja vem man vill ha kontakt med. Några – oh vad söt, - hur gammal är den, - vad är det för sort-möten blev det trots allt. Jag tycks känna hela stan så en viss artighet krävs ju.

Lexi fick på vår väg se och höra lastbilar, en grävskopa, en högljudd motorcykel, barnskrik från barnvagnar, affärsdörrarnas olika ljud, människors prat och alla dofter. De gånger hon tyckte att det var läskigt så darrade hon lätt, när hon inte gjorde det hade jag hela tiden en hand på/vid henne och sa många små gulliga Braa, duktig flicka för att markera att lugn är bra. Hon sov mesta tiden, hängande med huvudet över väskkanten.

Nu sover hon efter att hon ätit av den goda maten och sedan blir det en upplevelse till idag, ibland får man ta hjälpen när man få den även om man kan tycka att dagens händelser borde räcka.

På min träningsplan så är där en del av stängslet som inte är helt nere till marken och där skall vi sätta plank och spika fast stängslet, så strax här vid 17-tiden blir det en sväng till träningsplanen. Då färdas vi i bil. Kattbajs fick Lexi tag på, uppe på träningsplanen, och svalde blixtsnabbt. Kattbajs är godis för hundar ungefär som gräddkola är för oss.

Lexi blev jätteglad när Erik kom, han var med och hämtade hem henne från Enköping och träffade henne under första helgen. Det som förvånade mig var att hon tycktes känna igen honom efter fyra dagar utan honom.

Hundar har inga problem att minnas möten de haft, men att en 8 veckors valp kommer ihåg en person de träffat för fyra dagar sedan och med alla de nya intrycken emellan, det var en aha-upplevelse för mig och vetande gällande prägling. Kvällen blev lite mycket hålla i henne för att få henne lugn, precis som jag trodde, efter så många nya intryck på en och samma dag kan stressen ställa till det.