Lördag den 29 Mars ;

Vid tretiden i natt vaknade jag av att Lexi ulkade och upp kom, just det en del av kattbajset ihop med några torkade lövbitar och två foderkulor. Hopp i ”hoppikläderna” och ut och kissa med henne. Hon pluttade också och det var fint, upp igen och fort i säng och sova mer.

På morgonpromenaden träffade vi fler för Lexi nya bekanta. Tioåriga Sheltien Esther som tycker att de flesta hundar är pest, tolvåriga Bearded collien Tassen. Gamla hundar är perfekta i relationen med valpar. Även om de flesta äldre hundar tycker valpar är jobbiga och relativt ointressanta är de trygga och vänligt nonchalanta mot dem. Lexi reste lite ragg och närmade sig försiktigt och nosade på benen, magen och svansen det blev ingen noskontakt, då de äldre damerna ignorerade henne.

Mistluren får nästan ingen uppmärksamhet alls av Lexi, den har låtit varje morgon och kväll denna vecka, så hon anser nog att den är en del av vardagen. Idag skall jag försöka få hjälp med att hålla Lexi stilla då jag behöver fila hennes klor, de växer väldigt fort, speciellt klorna på framtassarna.

De är viktigt att skapa en rutin direkt med valpen så att vi får sköta öron/ögon och klorna utan större problem när valpen blivit tonåring/vuxen. Det är inte lika lätt att skapa förtroende för exempelvis kloklippning på en vuxen hund, som på en valp.

Om klorna får växa sig för långa så blir det besvärligare att få ner dem i rätt längd, när man kanske helt plötsligt upptäcker att de är på tok för långa och repar golven och eller river oss människor. Dessutom kan för långa klor ge en felställning i frambenspartiet.

Pulpan som är den blod- och nervförsedda delen i klon växer nämligen med klons längd, så det är inte bara att klippa av när man tycker att klorna är för långa, som vi kan göra på våra naglar. Att klippa i pulpan både smärtar och blöder, det blöder dessutom väldigt länge och ett ”felklipp” gör det ännu svårare att få valpen/hunden att ge oss tillit, till så närgången vård nästa gång det är dags.

När vi var på det gröna fältet och kissade i förmiddags så kom tåget, det blev full raggresning, och flykt om hon inte haft koppel på sig. Tåget in mot stan går ner i en tunnel, längs med en bit av det gröna fältet, Gröningen. Jag stod tyst och stilla och väntade på att hon skulle ta kontakt, den kom ganska snabbt efter att tåget passerat. Hon fick Braa när jag såg hennes ögon och raggen var på väg ner.

När vi kom upp så fick hon en bit gurka, som skulle ge mig lite tid att pyssla om mig själv i badrummet. Den gurkan var god, hon tuggade upp den omsorgsfull, strax efter dog leksakshunden, svansen gick av och ”inälvorna” stack ut. Jag bytte ut den mot mina raggsockor som jag slog en stor knut på.

Vi fick kort eftermiddagsbesök och det skötte Lexi bra, i mattes famn hälsades de båda ”herrarna” med näs-/munslick och väl på golvet lite försiktig men väldigt nyfiket, erbjöd hon lek. Säkraste tecknet på lekinvit är när hunden vilar hela frambenet/armbågen på marken/golvet och rumpan är rätt upp i luften med en viftande svans, skall kommer också ofta, om man är lite spänd.

Efter att Lexi fått mat och vi har både lekt och varit ute och kissat så har det gått en timma eller en och en halv timma. Denna veckan har jag fått natta henne, det vill säga sätta mig ner med henne och klappa mjukt och rogivande tills hon somnar innan jag får tid för mig själv. Detta lär nog pågå någon vecka till. Med turen på min sida blir det mellan en och två timmar hon sover. Om hon kommer till mig för tidigt så försöker jag att lägga henne vid mig, oftast sitter jag vid mitt skrivbord och under dagtid så står hennes iglookoja där. Jag har på radion eller någon skiva, det sollar bort andra ljud som skulle kunna intressera eller störa.

Alla valpar undersöker sin omgivning och gärna då genom att sätta tänderna i och testa, är det ätbart eller buskul för att vi uppmärksammar dem. Detta har givetvis drabbat även mina mattor, möbler, gardiner, växter och så vidare, för att slippa tjata Nej, Nej hela tiden löser jag det med att duscha dessa föremål med lite ättiksvatten, smakar inte gott.

Alla skor ställs alltid in i ett skoskåp i hallen så dom behöver jag inte bekymra mig för, mina ”hoppiskor” står dock framme och eftersom de nästan ändå är ”döda” efter vintern, så är det helt ok för mig att hon sätter tänderna i dem. Dom lär nog hålla denna korta tid som är kvar innan varmare tider är här.

Kvällen avslutades med filning av Lexis klor, jag föredrar att fila klorna med en vanlig sandpappersfil som egentligen är avsedd för människofötter.

Det händer allt för ofta när man klipper klorna att man klipper i någon pulpa. Alla hundar är rädda om sina tassar och att få en avslappnad hund som accepterar att man klipper/filar deras klor kräver tålamod. Lexi vred sig, gnällde och vred sig men jag filade alla 18 klorna utan att skada henne. Hon blev stressad och trött men kommer efter si sådär en åtta tio gångers klofilning att acceptera behandlingen. Direkt efter att alla klorna blivit klara fick hon en liten klick leverpastej och sedan ut och kissa det behövs efter en sådan stressig stund. Nu är det en god natts sömn som väntar, förmodligen med drömmar om klor.