Söndagen den 30 Mars ;

Kullerbyttornas prinsessa kan man kalla Lexi, ofta när vi leker och busar med ett föremål så slår hon kullerbyttor och eller kastar sig på sidan och rullar runt. Antigen så tappar hon balansen eller så verkar det vara en uträknad undanmanöver, nästan som när en katt leker med sitt byte. Lexis ögonkontakt förstärks markant av att hon belönas, med Braa och ibland med godis, för spontan ögonkontakt med mig.

För att lösa problemet med allt intressant utomhus som lilla fröken skall undersöka med munnen och ibland svälja ner i magen, så har jag börjat godisbelöna henne. Jag ser till att min jacka innehar både bajspåsar och godisbitar så som Doko, Frolic och andra olika hundgodisar och foderprover man på olika sätt får eller köper. Jag har en hundgodisskål i hallen där det alltid finns någon form av godisblandning, lätt att ta för både besökare och för mig innan jag går ut. Godis är en excellent förtroendeskapande belöningsform, eftersom vi erbjuder hunden mat med denna handling.

När vi är ute på kisspromenaderna precis utanför hemmet så är det så mycket småskräp på marken, som en valp upptäcker. Det färdas mycket folk utanför där vi bor, de är på väg till och ifrån Gröningen med dess strandläge. Alla detaljer provas x antal gånger innan man som valp hunnit konstatera ätbart eller ej. Det tar ett par månader innan man kan vara rätt säker på att valpar/hundar inte stoppar i sig farliga föremål såsom; snusprillor, cigarettfimpar, plastbitar, plastpåsar, gummiringar, snören, glasspinnar, småsten och vad det nu kan vara. Helt klart är att en mer detaljerad värld öppnar sig när man är med valp.

När Lexi tar något förbjudet föremål så har hon, redan på bara en vecka lärt sig att jag försöker ta det ifrån henne och då lär man sig att svälja blixtsnabbt, vilket kan få förödande konsekvenser.

Nu gör jag så att när hon tagit något i munnen så säger jag Tack, sätter mig på huk och visar att jag har en godis. Just nu fungerar det genom att hon intresserat kommer fram och spottar ut det hon har i munnen för att kunna ta godisen. Just när hon spottar ut säger jag, Tack.

Idag har jag och Lexi varit på promenad med Esther och hennes matte i vårt härliga bokskogsområde Pålsjö skog, vi gick förbi en hage med Värmlandsfår som har Lamadjur hos sig, i hagen, som vakt mot hundar. Ja, tyvärr har det förekommit att människor släppt in sina hundar i fårhägnet. Både Esther och Lexi vädrade länge, lamadjur doftar nog något speciellt. Vi gick en promenad på cirka 3 kilometer och Lexi fick gå ungefär fyrahundra meter totalt, sedan åkte hon ner i min väska, där hon med huvudet hängande utanför, somnade.

Det tar på krafterna att se nya djur, flera hundar passerade vi och känna alla dofter och höra olika ljud

Lexi doftade och undersökte på vår promenad hästhovsavtryck, som gjorts i våt lermark, de var nästan lika djupa som hon är stor. Harpluttar, torkad hästbajs, diverse grässorter, löv, pinnar av olika storlek, bokollon med mera som man finner i en bokskog strax innan våren definitivt gjort sitt intåg.

Hon fortsatte att sova i min väska, så när vi kom hem så lade jag henne där hon var, i väskan på en mjuk kudde som ligger på golvet i rummet, vid soffan.

När hon vaknade var det dags för en snabb kiss och sedan upp och få mat. Jag har nu köpt ett nytt torrfoder och gjort en ny omgång med grötris och kyckling, i den blandningen rev jag ner morot, hmm gott och magen verkar tycka att det nya torrfodret är ok, då det är bra konsistens på avföringen. Man skall alltid byta fodersorter försiktigt och ungefär under en veckas tid så ökar man den nya sortens mängd samtidigt som den gamla sortens mängd minskas.

Vi har också sett ett par rollerbladeåkare och cyklister, dom är kul tycker hon och vill gärna springa efter.

Jag tvättade ur hennes öron med en bomullstuss med öronrengöringsmedel på, hon har kliat sig runt öronen de senaste dagarna och skakat lite på huvudet. Det var motstånd så klart och minnet av gårdagens klofilning nästan syntes i hennes ögon, - kan man inte lita på dig, tycktes hon säga.

Det har börjat blåsa och vinden skapar nya ljud, balkongskydd som piskar, fönsterrutor som skallrar lite, flaggstänger och båtmaster smattrar, det viner. Utomhus är det kul då, för där flyger påsar, löv och annat lättflyktigt.

Ljudet från vinden, fick Lexi vid flera tillfällen när vi är inne att stanna upp och se något oroad ut, med öronen snett ställda uppåt bakåt. Det är inte så mycket att göra åt det, i Helsingborg blåser det nästan alltid så det lär bli en vana för henne.

Det är bara viktigt att inte uppmärksamma henne när hon visar oro för något som jag vet är ofarligt. Valpar/hundar kollar nämligen alltid av oss och vårt förhållningssätt mot det de antar kan vara fara, som idag vinden som skapar nya ljud.

Hon reagerade med viss oro även när jag spelar viss musik till exempel liveinspelad musik, där applåder och glädjetjut kan förkomma. Ett trumsolo på Diana Krall in concert-skivan fick henne att stanna upp från en kul lek och gnälla, men jag fortsatte leken och strax var hon med mig, igen i den.

Lexi sitter fortfarande varje gång innanför dörren efter att vi varit ute, hon får också en godis för det, vilket trevligt initiativ hon tog själv när denna ritual skapades.

Hon drömmer mycket och har börjat smacka och sticka ut tungan i drömmen. Hon sover med mig i sängen, min gamla regel är historia men för hennes och min bekvämlighet så finns en mjuk hörna alldeles invid sängen, den tror jag hon kommer att använda när hon blivit lite äldre. Det är varmt att sova i sängen ihop och dessutom tror jag att det är bra att kunna sova själv. Många hundar väljer att somna ihop med oss och sedan går dom ner till en annan plats, vi får se tiden an hur det utvecklas.