Fredagen den 4 April ;

Lexi tycks få ett eget litet kännetecken, hon sitter många gånger med tungan mellan läpparna och när hon sover håller hon också ofta på med den.

Jag tyckte mig se på ett av alla kort, som Leena sänt mig, då jag gick i ”väntans tider”, att Gehenna, Lexis mamma hade tungan på samma sätt, på något kort. Lexis tungbeteende är nog ett arv från mamman, ett bra arv kan tyckas eftersom tungvisning är en av vänlighetssignalerna hundar/vargar emellan.

När jag vaknar på morgonen så tycks Lexi varit vaken ett tag, hon väcker mig genom mjuk vänlig pussbit runt halsen och ibland på handen och fingrarna, vi gosar en liten stund innan jag hoppar i ”hoppikläderna” och vi går ut och sköter Lexis morgonbehov. Imorse var klockan fem så vi gick till sängs en stund till, en och en halv timma senare var det dags för ny kissrunda och sedan upp, äta mat och morgonbusleka. Ny kissrunda när leken pågått cirka tjugo minuter till en halvtimma.

Nu sover hon snart i sin iglookoja. Jag har radion på, på förmiddagarna och de spelade Quincy Jones Visslande Bozanova, tror jag den heter, den skrämde upp Lexi så hon flydde till rummet gnällande med öronen i sin flyktposition, snettbakåt uppåt. Hon kom tillbaks till mig, jag tog upp henne samtidigt som musiken bytes mot prat.

Satte ner henne igen i iglookojan efter att jag gjort en låtsas öronkoll, det är viktigt att inte trösta obefogad rädsla, därför gjorde jag detta med öronen så att hon inte uppfatta min famn som tröst/medhåll om att det var något farligt ljud. Hon pep till lite när jag tittade på öronen ?

Lexi provar gärna frukter av olika slag som jag äter, hon vill smaka så hon får en bit. Igår kväll var det en liten bit melon och imorse en bit tomat som slank ned. Många valpar/unghundar äter gärna av frukt och grönt men mina tidigare hundar slutade med det när de närmade sig vuxen ålder.

Nu börjar hon även bli så hemtam i närområdet utomhus, så att hon själv väljer om vi skall gå i singelparken, mot Gröningen eller mot Teaterns gräsmatta. På andra kissrundan idag ville hon till vattnet, Jag hade tagit på mig för lite för det, det blåser fortfarande kall nordan.

När hon ser en hund ute så stannar hon upp ett tag och tycks begrunda, jag inflikar Vovve för att få ett ord till henne på hennes släktingar, och sedan drar hon mot hundens håll, än så länge så har de varit för snabba att gå ifrån, så att vi skulle hinna ifatt dem eller så har jag bedömt ekipaget som mindre intressant att hälsa på, just nu.

Hon är ju inte fullvaccinerad ännu och jag vill gärna känna till både hund och ägare vid den första tidens hundmöten. Det är viktigt att hundmöten blir positiva och att jag som matte vet hur hund och ägare är i sitt inbördes förhållande, då vet jag också att hunden är lugn nog för att hälsa på en valp och är välskött med vaccinationer.

Häromdagen kom en man med en Grand Danois som bokstavligen flyttade mannen framåt i singeln, när hunden fick syn på Lexi. Sådana hundmöten är inte att rekommendera för en valp som är en decimeter hög.

Calle, en kompis kom hit för att få skrivhjälp av mig, efter det fick jag hjälp av honom att kunna uträtta ett par ärenden. Jag fick då möjlighet att springa in till apotek, bank och systembolaget medans han höll Lexi i famnen, i sin bil. Hon gnällde lite grann när jag gick men det gick också att distrahera henne enligt honom.

Vi blev avsatta i stan tre-fyrahundra meter hemifrån, därifrån gick vi upp på ett kontor för en snabbkoll av ett avtal, gällande mitt arbete.

Jag bar henne halvvägs hem och sedan fick hon gå resten, från teatern. Lokal- sinnet verkar helt ok, det syns på hennes framfart, svans, huvud och öronhållning när hon är bekant och bekväm. Hon kissade på vägen hem och fick mat när vi kommit hem, det var relativt enkelt att ”natta” henne, nya intryck tar mycket på krafterna på en valp.

Mitt under eftermiddagsleken, så springer Lexi ut i hallen, sätter sig och är pipig, - skall vi gå ut och Kissa sa jag, hon satt kvar så jag satte på henne kopplet.

Ja hon var både kiss- och pluttnödig, det avverkades på Gröningen alldeles intill järnvägstunneln, det kom ett tåg och tänk hon pluttade färdigt, brydde sig inte. Vid ett tillfälle när hon vred sig i kopplet, så pep hon till ?

Lexi har fått resten av den tomma bitsockerkartongen idag, med några godisbitar i. Denna gång klarade hon av att tömma kartongen själv, men den hade ju blivit hälften så hög så det berodde nog på att det var enklare att komma åt godiset denna gång, snarare än att hon gång nummer två redan lärt sig. Jag hoppas att hon har något långsammare inlärningstakt än att två försök skall räcka och sedan klarar man av ”proven”.

Vallhundar (typ Schäfer, Border Collie m.fl.) har en tendens till att vara mycket kvicklärda, det är ju på gott och ont att vara matte i en sådan roll, tänk vad mycket man måste komma på att lära sin hund då, varje vecka, under hela dennes liv. Hundar oavsett ras har ju en arbetsbakgrund och de är arbetande, flocklevande individer, som behöver aktiveras med/av sin flock, men som sagt inte för kvickinlärt, i min smak.

Lexi har pipit och skakat på huvudet vid flera tillfällen idag, undrar om det kommer från örat eller skuldran, får avvakta tills imorgon. Är det örat så får vi ha medicin.