Lördagen den 5 April ;

Det har varit pip och gnäll under natten, jag tror hon har en öroninflammation på gång. Min superklinik åker till Sälen på skidsemester idag, så jag får ta alternativet i Ängelholm.

Det är en mindre veterinärklinik som jag får konsultationer ifrån, så jag känner till den väl. Jag vill inte gärna ta min valp in på det stora djursjukhuset, med alla möjliga ”virus” som kan finnas på ett så välfrekventerat sjukhus, hon är ju inte fullvaccinerad ännu, det gör man vid tolv veckors ålder och Lexi är nio veckor.

Jag får hjälp av mina grannar Karlsson, Åsa sitter med Lexi i famnen i bilen, det är en resa på två och en halv mil till Veterinärhuset i Ängelholm. För långt för Lexi att åka själv där bak, tycker jag. Jag skall ju träna in bilåkning positivt med besök på Fido´s de första gångerna, innan det blir en längre biltur för Lexi bak på hundplatsen, tur man har trevliga grannar.

Jodå, Lexi hade en ganska ordentlig påbörjad öroninflammation i båda öronen, lyckligtvis hade den inte nått till trumhinnorna ännu, de var rosa och fina. Jag fick Fucidin örondroppar, fyra till fem droppar i vart öra två gånger om dagen. På fredag skall vi komma och visa upp öronen och se om de är så fina så att vi kan avsluta behandlingen. Nu vet man ju i alla fall varför hon gnäller, alltid något för en lättoroad matte.

När vi var på kliniken passade jag på att väga henne, 5,2 kg vägde Lexi, då har hon gått upp nästan 2 kg på två veckor, här växer det så det knakar, som hos alla valpar.

De senaste dagarna har Lexi börjat att gläfsskälla när hon antingen gör en busig lekinvit eller när hon gör en lekinvit mot människor hon känner sig lite osäker mot. Calle fick ett sådant gläfsskall när han kom igår förmiddag. Nu börjar vi sakta närma oss de tidiga tonåren, då man testar sin stämma och hur omgivningen reagerar på det.

Jag leker med och säger oftast i en busigt snopen ton – hoppsan du är visst farlig du va….? Jag leker gärna med henne i dessa situationer men snart lär hon testa att skälla för att få något hon vill. Till exempel kommer hon säkert att skälla till om hon vill smaka min mat, när jag sitter och äter, då kommer jag bara att ignorera henne.

Vår eftermiddags”promenad” blev i Marinan, spännande där, enligt Lexi. Hon var helt lugn och utan någon reaktion trots att det blåser kuling och båtarna i hamnen guppar rejält och det smattrar från båtmasterna.

Det är viktigt att man ignorerar beteende, som kan komma att ställa till besvär vid vuxen ålder, redan i valpstadiet. Men det är också viktigt att vara med på lek när valpar provar sina vingar.

På denna smala gång av rätt eller fel med uppmärksamhet från oss, får man ha bestämt vad man vill acceptera av sin vuxna hund innan det händer, så att man är beredd när valpförsöken kommer.

Hon sover nu efter utflykten till veterinären, hon halvvaknar och gnäller då hon rör vid öronen i sömnen. Förhoppningsvis avtar smärtan efter ett dygns behandling.

När jag var upp på sängloftet för att bädda rent, så låg Lexi i rummet och tuggade på sin tuggpinne, kaxigt tycker jag. Hon brukar stå nedanför loftet och gnälla, bara jag går upp och ned för att ta något. Nu kom fröken med ett pip, antingen var det sysselsättning hon önskade eller så är det trots allt för långt bort (5 meter) när jag är vi datorn och hon i rummet, inte helt stor ännu inte.

Förutom att eftermiddagen innehållit kisspromenader och lek, så filade jag klorna på henne, igen. De växer kollosalt snabbt och det gäller att vara med och fila/klippa när de växt ut en bit, allt för att slippa för lång pulpa. Den enorma tillväxttakten kommer att avta något allteftersom hon blir äldre och då räcker det nog med en gång i veckan, tror jag.

Det var ett relativt bastant motstånd vid klofilningen, men skam den som ger sig och det kan ju inte vara jag som gör det, den informationen skulle vilken hund som helst dra nytta av även i andra sammanhang.

Nu återstår öronmedicinen och det lär säkert bli gnäll och motstånd det med. Efter att jag droppat in Fucidindropparna i örat så masserar jag lite vid öronroten, på så sätt fördelas dropparna i hela örongången.

Under kvällen märktes det redan att örondropparna gör verkan, hon skakar nästan inte alls på huvudet och hon gnäller inte till när man/hon rör vid öronen.