Måndagen den 7 April ;

Idag fortsätter jag med att träna in Nej, med godis på golvet och min hand över godiset tills jag får en blick av Lexi och det då blir, Varsågod.

På vår morgonrunda, det var kallt minusgrader, träffade vi grannhunden, Håbe igen. Han är stor och lurvig, kissar yvigt – tycker nog Lexi, men han är så ointresserad av henne att han utgör ett bra möte. Hon satte sig under honom flera gånger.

Vi gick en lunchpromenad runt Teatern och då hade Lexi på sig stoppline-konstruktionen för första gången.

Stopplinan är en femton meter lång, rundskuren läderlina som släpar efter hunden så att man kan låta henne springa, friare. Samtidigt kan man ha kontroll på henne genom att lära in ett stopp ord och trampa på linan. Denna lina kommer jag att ha på Lexi vid promenader där det lämpar sig. Linan kommer antingen att kapas successivt allt eftersom hon börjar lyssna på mig eller inte använda den på ställen mycket långt från vägar, när jag märker att hon börjar få mer fokus på mig och inte följer vilka ben som helst.

Lexi är 30.5 cm hög och hon skiftar färg, hennes hjortröda färg på huvudet består, ännu så länge. På kroppen har hon lite svart i toppen av sina hjortröda hårstrån, det som nu hänt är att hon svartnat ytterligare runt halskragen och vid svansroten och på svansen. Detta är inte bara fint utan också mer lättläst för andra hundar, bra att vara signalsäkert tecknad, mindre missförstånd då från andra hundar.

På eftermiddagspromenaden gick vi längre ut på Gröningen, än vi brukar, tåget passerade i sin neråtgående tunnel, Lexi reagerade inte alls. Inomhus när hon har lärt sig att jag brukar lyfter ut henne för att kissa, har hon börjat att smita undan för mig. Jag försöker nu istället att gå mot dörren och frågar henne, skall vi gå och Kissa ? Ibland fungerar det men jag får givetvis fortfarande bara ta henne och lyfta ut henne.

Millie, vår granne har en hög stämma och ett envist humör, hon är tre år tror jag. Vid halv tretiden kom dom hem, det hördes, Millie skrek i trappan och Lexi blev orolig. Hon började springa runt, tittade på mig och gnydde, samtidigt som det var en låt på radion med hundskall, det fångade hon upp också.

På eftermiddagarna är det svårast för Lexi att koppla av och eftersom jag behöver få saker och ting gjorda, så passar jag extra på henne så att vi inte skall behöva misslyckas med kiss inomhus. Idag försöker jag städa, hon stal en liten paket med russin, ifrån fruktkorgen. Hon åt upp nästan alla russinen, den stölden gav mig lite städtid men så ringer det mycket ibland också. Då får jag tvångshålla henne om vi inte precis varit ute eller så ber jag att få ringa tillbaks om tio minuter, jag förklara att jag måste kissa min valp först.

Idag blev det en kisspöl på balkongen, första missen på flera dagar. Jag missbedömde situationen eller skall vi säga att jag är lite stressad av att inte ha fått henne sovandes så länge som jag behövt just idag, det är olika på dagarna hur mycket jag har som måste ringas, mailas och besvaras.

Mitt hem är även mitt kontor och jag arbetar i princip hela dagarna, försöker hålla mig inne så mycket som möjligt på kontorstid, ibland arbetar jag även kvällstid, då jag blir konsulterad både av telefonkonsultationer och med träffar av hundar och hundägare. Just konsultationsträffarna styr jag lite mer över själv, så det har varit lite av dem nu sedan Lexi flyttat in, annars får jag ha valpvakt om jag skall gå. Hon kan ju inte vara ensam ännu på ett bra tag, och är för liten för att orka följa med eller för att sitta själv i bilen, i kanske mer än en timma.

Nu sover hon, jag skall ringa ett samtal och sedan skall jag försöka få dammsugit, får se hur det går.

Jag har en grind mellan kontorsrummet, som är det under sängloftet, och övriga lägenheten. Den stängde jag och började dammsuga köket, jag hörde Lexi, hon satt vid grinden och gnällde. Jag uppmärksammade henne inte speciellt mycket, bara några Duktig när hon satt där och var tyst. Sedan var det dags för kontorsrummet, hon var med mig, strax bakom och tyckte att det var spännande, vi torkade golvet också, till Lexis glädje. Man kan som pinschervalp åka på/med skurtrasan runt, runt på golvet. Det blev renare i alla fall, även om det är stökigt att städa ihop med en valp.

Efter städningen som varit spännande var det dags för kisspromenad, vi gick åt ett annat håll än vi brukar i kvarteret och hamnade längs en trafikerad gata en bit. Jag tycker att hon sköter alla nya ljud och dofter bra, inga större reaktioner. Jag bar henne en bit och släppte ner henne på välbekant mark, gräsmattan vid teatern.

När vi kom upp så hade jag lite Nej träning med en del av Lexis eftermiddagsmat, så till vida att jag tog en del av torrfodret med in i rummet och tränade där med det som godis. Träningen går bra även om hon inte på något vis är införstådd med den enklaste vägen till godiset, via mina ögon.

Jag provade också att hålla min vänstra hand nära henne, med spretande fingrar. Jag sa Tummetott, hon satte näsa på tummen och fick direkt en godis, tro det eller ej men detta upprepade sig, helt korrekt fem gånger.

Maten serverades med lite av kycklingmaten lätt värmd i mikron som vanligt. Hon åt upp alltsammans direkt och sedan fick hon öronmedicinen. Inget problem, hon satt stilla, det är nog skönt för öronen. Nu sover hon igen och klockan är strax arton. Vi har ett par kissrundor kvar och lite bus/träningslek och mat, om denna kväll nu blir som det brukar ha varit hittills.

Imorgon skall jag till Köpenhamn i ett möte och skall få valpvakt av Susanne, så ikväll hoppas jag att jag får tid till att se över vad jag skall ha på mig, naglar och sånt som vi tjejer gör, när vi vill vara lite extra representativa.

Att vara en god planerare gör valptiden något enklare, alla tänkbara farliga saker för en valp finns inte tillgängliga för henne, det har jag planerat/fixat innan hon kom. Men ett planeringsfreak som jag själv missar självklart också, så var det med de små plaststropparna som hänger längst ner på persiennlinorna. Lexi visade mig, troligen oavsiktligt, innan idag att de kan vara kul att bita på, inte några plastdelar i en valpmage tack. Så det var bara att gå över dem som hon kan nå och klippa bort dom.

Sömn kan nästan inte en valp få för mycket av, i sömnen sorteras alla nya intryck, kroppen får kraft från maten att växa och hjärnan vaknar upp med plats för nytt, som sedan skall sorteras in, erfarenheter, miljö och arv skapar personligheten. Som förälder till både valp och barn är det extra viktigt att lära barnen, att inte väcka valpen.

Den hund man ser för sitt inre, när man tänker på sig och sin vuxna hund, är man som hundägare i allra högsta grad med och skapar och den processen sker framförallt i valpstadiet, vi lär känna varandra.

Tänk på att även valpen lär känna dina brister och kvalitéer, är du inte nöjd med någon del, fundera på hur du kan ändra ditt beteende. Du kommer att bli överraskad av hur snabbt din valp/hund reagerar på ditt nya mönster.