Torsdagen den 10 April ;

Lexi väckte mig vid 05.00 med sina slickbit i halsen, låter kanske ont men det är mjukt och lite mysigt, det måste vara ”modershormonerna” som gör att man kan tycka det är mysigt att bli väckt av små tänder i halsen klockan fem på morgonen.

Vi gick ut för morgontoalett, upp i sängen igen och somnade om till klockan nästan var halvåtta.

Skönt, jag känner mig lite sliten, tufft att vara alert hela dygnet med en valp, och när hon sover är där massor att skriva, att fixa på telefon plus rent allmänt praktiska saker som skall skötas i ett hem.

Av gammal erfarenhet vet jag att snart så minns man inte denna period, så det är bara att ta det lugnt och vara så bra matte man kan i sin fostran för valptiden betyder mycket för den tid som komma skall.

Tonårstiden med allt sitt, Nää, jag kommer inte till dig matte, jag kan själv och så vidare. Det är en annan fart och mer energi på annat håll som tonårstiden kräver.

Efter den andra morgonrundan blev vi riktigt blöta smått, smått regn. Lexi blev frottétorkad igen, huvud, kropp och varje tass för sig. Motstånd, morr vid tasstorkning, tänk vad bra att vi får lite träning i torkning nu när hon är så liten och lätthanterlig.

Det kunde ju lika gärna varit fint vårväder och sedan sommar direkt, så att första tork”bataljen” inträffade med en riktigt pubertetsstinn unghund på sensommaren. Ibland blir oönskade händelser till en bra händelse med tanke på som nu, träning inför höstens störtskurar. Om inte innan så då kommer Lexi att få lära sig att bli frotterad.

Idag ”stal” Lexi ett äpple igen, hon åt en liten bit, cirka en tiondel, bra för magen med äpple så det är ok, jag får bara köpa hem flera äpplen nuförtiden, så att det finns till mig också. När jag köper äpplen så sköljer jag av dem och tar bort den lilla etiketten som ibland sitter på frukt nuförtiden, innan jag lägger dem i fruktkorgen. Man vill ju inte ha klisteretiketter i valpmagen.

Idag skall jag försöka komma ut på staden, jag har tre ärenden jag ”måste” få gjorda. Hoppas att det fungerar med Lexi i ”magväskan”, jag är i så kallat menopausåldern och just nu är det allt annat än paus, kan jag säga. Det blir extra jobbigt när man skall passa både valpens plötsliga toalettbehov och ovanpå det så har man sig själv att sköta, men det lugnar sig väl och blir paus snart, hoppas jag.

Varför skriver jag in detta i Lexi´s dagbok, jo valptiden är jobbig och för att stödja er alla om ni tycker att det är så jobbigt så att man ibland bara skulle vilja stänga av allt, så kanske det känns skönt att veta att livet har en benägenhet att testa oss extra mycket innan det vänder till fullt ”solsken”. Och dels för att jag själv skall få minnas hur det var, när jag kanske läser detta igen om något år.

Idag har vi haft tio minuters kamp, jag och Lexi, vi har haft klofilning på schemat. Hon piper, kråmar sig, ålar sig, gnyr, flämtar, halvsomnar, gnyr, gnäller, vrider sig och så pågår det tills alla arton klorna är filade. Efter är det direkt ut för att kissa, väl inne igen godis av ett extra gott slag, Markies märgkex, hmm goda.

Sedan blir det överslagsbus, nu skall hon nattas efter att hon saboterat två dagstidningar, nu hör jag henne dricka sedan fångar jag henne för en stunds sömn, innan vi skall på staden och uträtta mina ärenden. Stadspromenaden med ärendena gick bra i svagt duggregn, Lexi var i ”magväskan” hela tiden. Hon blir väldigt trött av alla intryck hon får av stadsmiljön.

När vi kom hem var det dags för mat och öronmedicin. Hon gjorde en lekinvit mot mig som en smygande varg, jättesöt var hon när hon tog en mycket långsam sats/stegförflyttning ifrån sin plats under köksbordet, när jag låg på knä och kallade fram henne för att ge henne öronmedicinen. Det är vid många tillfällen som man skulle önska att digitalkameran var inbyggd i ögonen, de bästa sekvenserna tycks man aldrig fånga, åtminstone inte som amatör.

Denna dagen är snart slut och denna dag som de flesta andra så kan man väl säga att jag har varit ute och kissat Lexi cirka tio till tolv gånger, så mina benmuskler börjar må gott igen efter mitt hunduppehåll, som varade i ett och ett halvt år. Jag bor två trappor upp och utnyttjar inte hiss.

I kvällsmaten skar jag en liten bit tunn kavring och bredde med lite leverpastej och blandade i maten, oj vad det var gott, allt gick åt direkt, hoppas nu vi får en lugn och skön kväll och natt.