Måndagen den 21 April ;

Sedvanliga morgonrutiner med lite extra lektid med Lexi, då vi nu på morgonen skall köra till Kristianstad, tolv mil enkelresa. Så långt har vi inte rest själva, jag och Lexi. Hon skötte resan perfekt, inte ett ljud sa hon. På radion var hon glad och positiv, hon låg i mitt knä under hela sändningen. Ömsom sov hon, ömsom var hon vaken, det är mycket att titta på, sladdar som rör på sig, människor som rör sig på andra sidan ett glasfönster (kontrollrummet), musik av olika slag, och samtal som inte är riktade till henne eller någon som hon märker, telefon utan telefonlur och så vidare.

Innan vi började sändningen hade jag varit ute en liten kissrunda runt radiohuset och hon hade fått mat och vatten.

När vi kom hem igen, så gick vi en liten promenad runt i Marinan, där var massor med människor, idag. Vi höll oss lite vid sidan av, så det blev bara två personer vi hälsade på, viktigt att kunna passera människor, även om både valpar och folk ofta vill hälsa på varandra.

Det är inte så att alla människor vill hälsa på en valp och jag vill definitivt inte att hon skall hälsa på alla. När hon är vuxen vill jag inte att hon hälsar på någon som jag inte godkänt. Jag har medvetet inte köpt en Retriever, dom älskar ju oftast alla, alltid. Och dom skall ju behålla sitt temperament och beteende.

När vi gick i Marinan så hamnade Lexi på ena sidan en stolpe och jag på andra sidan, jag lockade på henne och hon gjorde det klassiska först. Hon drog åt kopplet mer och fastnade ännu mer, när hon försökte att komma till mig.

Jag satte mig på huk, jag släppte inte av på kopplet och sa: -Gå runt. Inte för att hon förstod mina ord men hon gick runt, dessa ord kommer att användas i många olika situationer under hennes liv, så det är lika bra att benämna händelsen direkt när den inträffade. Hem igen och äta, Lexi fick lite lax i maten, skålen slickades ren, sedan var det dags för en välförtjänt tupplur.

När vi vaknade åkte vi upp till Fido´s, där var vi cirka tjugo minuter. Jag visslade med pipan på Lexi ett par gånger, lade ett godisspår och tränade Sitt och Ligg. Har jag sagt att hon kan tummetott, hon puttar på min tumme med nosen, nu håller jag på och lär henne Lille Vicke Vire, den är på väg att fungera den också.

Efter Fido´s så åkte vi till vovvegravarna och vattnade blommorna där och sedan handlade jag, då fick Lexi var i bilen själv. Jag vet inte säkert hur hon då bar sig åt men hon var översvallande lyckligt till hysterisk när jag återkom efter cirka sju minuter.

Vi han inte mer än in hemma så kom Calle, för att hjälpa oss med det sista på valpsäkringen med hjälp av kompostgaller, vilka polare jag har och vilken dag för Lexi. Hon var övertrött och uppskruvad när Calle gick en och en halv timma senare, det lugnade jag ner med kvällsmaten i mjölpaket och en mysig insomning i min famn framför teven. Hon är en mycket lyhörd och duktig valp, som hela tiden söker min ögonkontakt.