Torsdagen den 24 April ;

Den stora jättekranen skulle användas till att fönsterna i vårt hus skulle poppnitas. De kom till vår balkong precis när jag var i badrummet, det lät ett konstigt smattrande ljud när det poppnitade, plus att lyftkranskorgen och en ”gubbe” var så tätt inpå fönstret.

Lexi kom inrusandes, skräckslagen till mig i badrummet, jag fortsatte att tvätta mig, hon höll på ganska länge att försöka komma upp i min famn. Det hade gjort henne räddare om jag tagit upp och tröstat henne.

Efter mitt badrumsbesök så gick vi ut igen för att kissa, kissigt blir det direkt vid oro. Medans vi var ute så såg jag att de tog resten av mina fönster. Kranen låter väldigt högt och dom håller på utanför fönsterna/fasaden fortfarande, det lär väl ta en hel dag.

Lexi blev utsatt för klofilning idag innan vi åkte till veterinär Ewa Sevelius och fick vaccinationssprutan. Lexi blev väldigt pussad på och uppskattad, Ewa och jag har ett visst samarbete så då som patient blir man lite extra uppmärksammad.

Sedan åkte vi ett par snabba ärenden, då Lexi fick sitta kvar i bilen, på väg upp mot Fido´s, där lekte vi med en nyinköpt spindelliknande leksak som piper om man trycker/biter på rätt ställe. Vi hann inte mer än hem och Lexi hade lagt sig för att sova efter maten, så ringer det på porttelefonen.

Man vill inte ha besök när man har en trött valp som precis somnat, det var Calle. God vän som är nitisk i sitt arbete, han tyckte inte att det vi gjorde häromdagen, med valpsäkringen, var helt tillfredställande så han kom för att fixa till det.

Snälla polare som sagt, men en genomtrött valp och jag har ärenden som jag måste göra idag. Nu är klockan tre och Calle har lämnat oss för en halvtimme sedan, så nu hoppas vi på lugn och ro så att Lexi får sova.

Nyvaccinerade valpar/hundar bör man ta det lite lugnt med, det är inte konstigt om de får lite feber. Så vaccinationsdagen bör inte innehålla för mycket kul/stress/påfrestningar.

De senaste dagarna så har det ju varit lite mycket, kan jag tycka, för Lexi. Även om jag inte på något vis skulle äventyra att hon blir stressad, så kan man ju ibland önska att nya intryck kunde komma i lite mer lagom takt. Men så verkar det ju vara som med ketchupflaskan, kommer inget, kommer inget, kommer allt.

Om man nu är medveten om detta så får man försöka att arbeta bort eventuell stress med att låta valpen/hunden få bränna bort den med huvud ”bry”/arbete.

Hos skomakaren är där en lång spegel, där Lexi fick syn på sig själv. Hon gick fram för att hälsa och gjorde lekinvit till sin nyfunna kamrat.

Vi gick till Just nu tryck för att hämta vykort och broschyrer åt mig, jätteglad över Mia även idag. Hon är glad för alla som talar med henne, men det märks att hon börjar märka skillnad på människor. Idag fick hon gå hela vägen runt de fyra kvarteren vi gick för att uträtta ärendena. In i bilen och iväg för att hämta min vattenskål, som hänger på hundgallret i bilen. Den har jag fått klädd delvis i skinn, för att slippa höra oljudet som blir vid varje ojämnhet i vägen. Klirr, plong eller hur det nu låter. När jag var inne hos Hasse, läderhantverkeri-vännen, så satt hon själv i bilen igen. Idag har hon suttit själv i bilen vid tre tillfällen och totalt tio minuter.

Nu är vi hemma och Lexi har ätit, vi har lekt lite, jag frågade henne, -Skall vi gå ut och kissa. Lexi gick till dörren, yippie det börjar sakta gå mot rumsrenhet. Nu gäller det att man inte slappnar av och tror att valpen kan hålla sig, fortsatt observans krävs på en vaken valp och fler kissrundor än man kanske själv önskar. Tålamod och konsekvens leder fram till de flesta trygga inlärningar, som sedan fungerar för resten av livet.

Jag köpte en jättestor tennisboll häromdagen, den är så stor att hon bara kan greppa den på grund av sina vassa tänder och tennisbollens filtyta, annars är den omöjlig för henne att gapa om. Med denna boll skall jag bland annat träna in Tack/Loss genom att jag bara engagerar mig i boll leken om hon släpper taget om den när jag säger Tack och belöningen blir till exempel att jag sparkar iväg den en bit och ger glada hurrarop samtidigt. Idag fungerade det till åttio procent, när hon sedan går i spinn och inte alls lyssnar, då lämnar jag leken.

Ikväll skall vi ha vår invanda kvällsrutin, skönt. Bara sitta i soffan och titta på teve och inte göra mycket mer än dricka en god kopp tea och klappa/kela lite på Lexi medans hon sover. De två senaste kvällarna har ju varit utanför rutinen.

Jag bygger ofta upp rutiner, med mina hundar, och när de är nästan självklara så bryter jag dem, för att sedan återgå till rutinen, som dagar/veckor senare kan brytas igen. Jag tycker att jag lyckats skapa harmoniska hundar som inte kanske är så beroende av var vi är och hur det är omkring, utan där det viktiga är att vi är tillsammans.