Söndagen den 27 April ;

Klockan fyra i natt väckte Lexi mig, det lätt annorlunda, jag kände det som om hon behövde gå ut. Mycket riktigt kiss och bajs, hon fick ju sitt kvällsmål lite sent i går kväll, vi tiotiden.

Det regnar och blåser, riktigt ”skit”väder, men säg det som inte har något gott med sig. Lexi har tills nu varit ute tre gånger i det vädret och följden blev att hon måste torkas om hela kroppen. Tassarna, magen, ryggen med svansen och lite extra på huvudet, - inte skönt att vara blöt i ansiktet. Vi sover om en stund nu på förmiddagen, det är ju söndag och bara regn och rusk ute.

Lexi är definitivt i begynnelsen av tonåren, även om hon fortfarande är valp.

Allt växer på henne, hon har blivit mycket längre, idag väger hon 7 kilo och har en mankhöjd på 35,5 centimeter. Molarerna/kindtänderna börjar att bryta sig loss från tandköttshöljet som hittills dolt dem, små sylvassa spetsar sticker nu upp ur hela hennes mun, ”Aj” är definitivt befogat att ha planterat in i hennes medvetande.

Nu är de så många, tänderna, och så vassa att hon kan göra riktig skada om hon biter i lekens hetta. Pälsen har fällt, fälls och hon börjar få en vuxen Pinschers färgsättning, men ändå med sin personliga teckning.

Hennes hjortröda huvudfärg är kvar, en mörkare/svart rand längs kindkanterna, på ryggen och på svansen som byter färgmönster vid violfläcken, efter den och nedåt är svansen mörkare. Mörka/svarta markeringar även i kanten av linjen mellan ytter och inner lår.

Den gulliga hårlösa valp magen, har nästan hår på hela sig nu och huden ser solbränt mörkgråsvart ut. Hennes ögonlinjer är skarpt avgränsade med svart som om hon vore målad med kajalpenna och det går ett tunnare svart streck mellan ögonen och en tunn svart linje skymtar i kanten av öronkanten. Läpparna och nostryffeln är kolsvarta.

Hon är på väg att lämna det söta stadiet för att gå in i det vackra. Hon är tecknad på ett mycket lättläst sätt för andra individer, det är viktigt att andra individer kan läsa dig och dina signaler om du skall klara dina möten helskinnad eller att åtminstone slippa onödigt bråk. Är man till exempel en Mops eller Bearded Collie så är man inte så lättläst för en otränad individ, det finns mycket i det yttre hos dessa två exempel som kan orsaka feltolkning från en annan individ, oftast då från en annan hund.

Idag skall vi fila lite på klorna, jag väntar med det tills hon vaknat . Nu sover hon efter att vi både varit ute en sväng runt teatern, ätit lunch och lekt Lexis vilda hugg och dra i leksakerna leken.

Det är som sagt ”skit”väder, regnskurar och kraftig vind. Vinden skrämmer henne lite fortfarande, om jag har balkongdörren lite på glänt, för att lufta så viner det inne i lägenheten, det ljudet bekymrar henne. Hon kommer till mig med sänkt svans, orolig blick och pipandes.

Om jag skulle lyft upp henne och kramat henne lite, vilket hade varit lätt så hade hon inte tolkat vad jag menat med den handlingen. Hon skulle tro att hennes rädsla var befogad, därför är det viktigt att inte uppmärksamma sådan rädsla, som vi vet inte är något farlig, istället pysslade jag vidare med att byta lite utbrända ljus i ljusstakarna, lägga disken i diskvatten, dra bort ett och annat gult blad från växterna och putta till hennes ena leksak som ligger i min väg. Det nappar hon på och dyker på leksaken men är ändå lite observant på vindens härjningar.

När man sitter på kistan i burspråksfönstret, på kontoret, så ser man alla och allt som passerar nedanför. Idag var första gången som jag såg att Lexi faktiskt följde flera händelser på gatan, jodå tonåren är på väg.

Tonårstiden är en annan tid än valptiden, lika snabb, glad, busig och jobbig för en mattehusse. Det är viktigt att vi behåller vårt lugn, konsekvensen och har focus på vårt mål. Vad vill vi med vårt hundinnehav, att bara vara sällskap åt en människa gör ingen hund glad. Alla hundar behöver någon form av aktivering som får dem att växa. Vi börjar alla i småskolan och trampar oss igenom den för att åtminstone få gå ut gymnasiet, med det menar jag att vi mattehussar måste ge våra hundar chansen att få växa med sin uppgift. Vilken uppgift som helst nästan, bara det finns någon.

Vi åkte till Fido´s och var där knappt en timma, vi blev avsläppta vi Margaretaparken av Erik. Därifrån, tre kvarter hemifrån, gick vi hem. Vi såg en Kerry Blue terrier och en Svensk lapphund, ingen av dem ville hälsa på Lexi, eller rättare sagt deras mattar gick förbi oss.

Nu när vi börjar att röra oss lite längre bort än det absoluta hemområdet, så kommer vi att passera en och annan väg, då började jag idag att plantera in hur vi uppför oss vid trottoarkanter. Lexi Sitt, hon belönades med en godis och att jag sa mitt specialord för varsågod att passera gatan. Jag har ett par kontaktord som jag inte talar om för andra, till exempel ett kontaktord för okey att gå in och ur en bil, ett för passage av dörrar/trösklar plus då ett för att korsa trottoarkanten/passera gatan.

Tyvärr kan man inte förlita sig på att alla medmänniskor tänker som en själv, så jag fördrager att ha ett par specialkontaktord så att det inte är så lätt för en eventuell obehörig att ta med sig min hund eller att försätta henne i fara, genom att få henne att komma utfarandes ur ett hem och eller en bil.