Tisdagen den 29 April ;

Idag åkte vi till Kristianstad, Lexi och jag för att tala i radio med hundägare om deras undringar/problem. Lexi sköter bilåkning perfekt, inte ett ljud. Hon hälsade artigt, ivrigt och igenkännande på folket där.

På radion så låg hon och sov nästan hela timmen, på Din Plats som jag hade med, hon fick mat och vatten där också.

På vägen hem från radion gjorde vi ett stopp i Hässleholm, för ett möte som jag hade bokat, där var Lexi med i mötesrummet. Hon gick ett varv och luktade sedan lade hon sig och sov vid mina fötter. Innan vi körde vidare så gick vi en promenad på en stor ödetomt som är granne till företaget vi var på.

När vi kom in i Helsingborg så svängde vi inom Fido´s, så att hon fick sträcka på sig. Sedan hem, äta och sova.

Nu har vi precis varit ute en liten sväng runt Marinan och Gröningen. Det är bra om man håller sig i bekanta områden när man återkommer från att man gjort en dagsutflykt, likt den vi gjort idag. Det skapar en viss stress att göra sådana långa resor för en så ung hund och då är det dämpande att se sin bekanta miljö efteråt.

På Gröningen träffade vi Figaro, en Collie hane och Kompis, en Jack Russel Terrier tik. Kompis fick en godis av mig, jag erbjuder nästan alltid alla hundar jag träffar godis, Figaro ville inte ha sin. Under tiden som Kompis försökte tigga sig till en bit till så var Lexi uppvaktande och ville leka/hälsa, vilket ignorerades av Kompis.

När Kompis förstod att det nog var slut från mig så var Lexi upptagen med att hälsa på Figaro, då kommer ”tanten” fram i Kompis och skulle trycka till Lexi. Det var första träffen med en otrevlig tillsägelse för Lexi, hon blev rädd och var ytterst försiktig med nästa möte som var en Softies hane, Irish Soft Coated Wheaten Terrier. Han var som nästan alla hanhundar, bara intresserad av att lukta och jättesnäll, även om Lexi hälsade så var det försiktigt. Det är inte ovanligt att tikar har kortare stubin/tålamod med valpar/unghundar än hanar har, det är förmodligen den nedärvda modern i oss alla av honkön som får oss att rätta till allt och alla.

Ibland låter jag Lexi gå alla trapporna ner från vår lägenhet och vid några tillfällen har jag haft så mycket i händerna att hon fått gå upp själv också. Idag på väg upp var ett sådant tillfälle, jag såg att hon lärt sig trappor bättre och tog liksom mognare steg, om man nu kan säga så. När jag låter henne gå i trapporna så stödjer jag henne, fortfarande med kopplet.

Nu har Lexi fått sin kvällsmat och jag hör att hon uppfordrar till lek genom att bita i den leksaken som piper, jag får se om jag orkar, tror inte det. Det har varit en bra men tuff/lång dag och jag har lite personligt pyssel kvar och ett telefonsamtal i tjänsten.