Söndagen den 4 Maj ;

Vi vaknade klockan fem och gick ut och kissade, satte väckarklockan på ringning när vi kröp ner i sängen igen. När vi vaknade var det frukost time med efterföljande lite lek, ut och kissa, Det var en stund kvar innan vi behövde köra, då passade jag på att fila klorna. Motstånd, ja sådär mest spark med baktassarna.

Vi körde till Hemmeslöv, där har Per sina hundkurser. Mellan klockan tio och elva varje söndag har han hundpromenad, med hundar från sina tidigare kurser. Han har ett stort fint gammalt campingområde, inhägnat, där hundarna får springa fritt medans mattehusse promenerar runt, jättetrevligt. Valparna får springa med bara varandra, stora hundar är för fysiskt burdusa för att valpar skall klara av dom.

I detta gäng med valpar på sexton till nitton veckor, som Per just nu har på valpkurs, fick vi vara med på lössläppet idag och även de kommande söndagarna, perfekt.

Vi gick ett varv på campingområdet, och det tog cirka femton minuter allt som allt. Valpar skall vänjas vid allt och speciellt med lek med hundar (även lek med barn och vuxna) under mycket korta stunder, så att det inte blir stress, vilket är mycket lätt hänt. Då slutar det oftast med att man gör sig illa och eller blir ovänner, som på barnkalas. Man skall lämna ”partyt” när det är som bäst, enligt ett gammalt talesätt.

Detta var första gången för Lexi att vara lös ihop med jämngamla och även utanför Fido´s och det lilla hon varit lös på Gröningen. Det börjar med att alla satt ned, fick av sig halsband och koppel och ett frikommando, Varsågod. Sedan skulle tre av valparna kolla in vem hon var, ny i gänget. Lexi drog iväg åt fel håll, de vuxna hundarnas bilar höll på att köra ut från området, jag visslade i pipan och Lexi tvärstannade och vände mot mitt/rätt håll, hon sprang in i en herres ben och föll omkull, jag visslade igen och viftade lite, så att jag blev enklare att se, hon kom som ett skott.

Vi fortsatte promenaden och hon tumlade runt där med dem allihop, när det blev för mycket så lade hon sig på rygg. En svart Cocker Spaniel var bäst tyckte Lexi, den sökte hon upp flera gånger, övriga i gänget var en Cairn Terrier, Bichon Havanais, Shetland Sheepdog, Norfolkterrier, Irish Soft Coated Wheaten Terrier och en nio månaders Pudel eller Irländsk Vatten Spaniel jag är inte säker, jag var inte så fokuserad på de andra hundarna, jag hade fullt upp att kolla hur Lexi skötte sig. Nio månaders hunden fick vara med på valppromenaden eftersom den var så mjuk i sitt sätt och skulle kanske inte gilla de vuxna hundarnas promenad.

Jag visslade väl si så där en tre fyra gånger och hon kom alla gångerna direkt och fick en godis, de andra hundarna kom också efter andra - tredje visslingen. Trött blev hon efter denna lilla valpträff och jättenyttigt är det, nästa söndag skall vi dit igen, kul.

Hon fick mat och vatten i bilen och slocknade direkt på hemresan, som tog lite längre tid då vi körde den vackra innervägen och inte E6:an. När vi kom hem ville hon busa men jag visste att mer sömn behövs, så nu ligger hon i iglookojan och sover.

Vi gick en liten promenad i Öresundsparken, den och Vikingsbergs parken är de parker som omsluter infartsvägen, E4:an/Hälsovägen som ligger i en ravin mellan parkerna, in mot Helsingborgs city. Detta är en bekant väg för många svenskar som kört här på väg mot båtarna och Danmark och fått se alla vackra Rhododendron som blommar där i maj månad.

I parken hade jag ”långlinan” på så att jag fick några tillfällen att vissla på Lexi och hon fick större rörelsefrihet. Jag kopplar om till ”långlina” eller Flexikoppel när jag kommer till ställen där vägen är långt bort, sedan kopplar jag om till det kortare, retrieverkopplet när vi går längs med och över gator.

På väg hem hälsade vi på en Softies och en Amerikansk Cocker Spaniel, Cockern hade inget tålamod med att Lexi ville hoppa mot hans ansikte och skällde till, hon lyssnade och backade direkt, men kom igen.

Jag är inte alla gånger så glad för att jag känner så mycket människor, alla skall klappa/hälsa på valpen. Idag är det modernt att parfymera sig som om luktsinne inte fanns, det stinker om folk på flera hundra meter.

Vaniljparfym är just nu i ropet och efter att de hälsat på Lexi så stinker hela hon Vanilj ett bra tag framåt, eller den doft de nu har ”över” sig. Har folk inget luktsinne kvar? Tur att man inte är hund, vi har cirka fem miljoner luktsinneceller medans hundar har fyrtiofem miljoner, snacka om att vara doftsäker, undrar vad överparfymerad vanilj betyder i hundarnas doftvärld?

Vissa andra människor som skall hälsa gör det så häftigt. Med tag om valpens huvud/nacke och liksom ruskar runt, hur tänker dom då, att de skall vara en rolig eller trevlig valphälsning som leder fram till en lugn och trevlig vuxen hund att hälsa på, eller ?

Det verkar som om folk tror att lek alltid skall vara häftiga tag för en valp och att man gör så som människa för att vara trevlig mot valpen/hunden.

Hundar som inte känner varandra hälsar mycket stilla och försiktigt, genom nos mot nos och att man sedan doftar av varandra på bestämda doftkörtelställen. Valpar och unghundar har inte lärt sig att möten måste försiggå försiktigt så de trampar ofta på i för hög fart och för ivrigt, det kommer alla hundar under kommande möten att berätta för dem, ta det lugnt, vi är inte kompisar ännu, måste först se om du är ok.

Vissa av de hundar de möter som ivriga valpar är för tålmodiga andra för lättirriterade. Men de tålmodiga är definitivt att föredra som läromästare, deras ointresse de visar en ivrig valp/unghund gör att valpen förstår att det sättet inte gav kontakt, bäst att prova ett annat sätt. Ointresse och ignorans är också signaler och dessutom många gånger de bästa inlärningssignalerna.

Vi människor kan också hjälpa till att få vuxna hundar med sansad hälsningsceremoni, genom att hälsa lugnt på valpar. Sitt på huk så att de inte behöver hoppa för att nå vårt ansikte, att hälsa i ansiktet är det artigaste och mest självklara hundar emellan, och en valp har inte lärt sig att vi människor inte alla gånger hälsar som deras medvetande säger dom, att man gör.

Erbjud valpen uppmärksamhet, godis, klapp och kel när den kommer för hälsning mot dig, blir den för ivrig/busig/bitig avbryt kontakten. En allt för ivrig unghund som inte vill sluta hoppa mot besökarn, ignoreras tills att hunden har alla tassarna i marken eller tills den vänt sig bort, då sätter man sig på huk och hälsar.

Vi gick mot Gröningen för kvällspromenaden och precis när vi korsar gatan så kommer ett gäng killar på cykel och rollerblade, tjutande. Lexi blev livrädd och höll på att slita sig ifrån min famn. Hon ville inte gå åt det hållet som vi var på väg och även killarna, men jag gav mig inte, vi kissade på Gröningen och sedan gick vi mot fiskebåtshamnen.

Kvällsmaten var nylagad nötfärs med makaroner som gotte tillägget till torrfodret, hon slök allt på en gång.