Torsdagen den 8 Maj ;

Tidig morgon, då vi körde till Svalövs gymnasium, där jag hade en dags undervisnings i ämnet raskunskap, om hundar. Jag hade tagit med Din Plats, mat och vatten, tuggpinnen och en av leksakerna till Lexi. Hon såg lite paff ut när vi steg in så tidigt i bilen men sa inte ett ljud på resan, som tog cirka en halvtimma.

Hela dagen skötte hon sig exemplariskt, hon fick hälsa på alla eleverna och sedan lade jag ut Din Plats, vid mig framme vid tavlan och serverade henne mat och vatten. Hon åt och låg sedan och tuggade mest på tuggpinnen men även på kopplet, som jag hade satt fast henne med vid katedern.

Hon sov en stund. Vi var ute och kissade på tiorasten och gick en liten promenad med ”långlinan” på lunchen och sedan in igen, ny mat som åts upp. Hon sov en stund och låg och tittade och lyssnade på oss och sov igen till rasten vid tvåtiden, sedan höll vi på till strax efter klockan tre, kissade en kortis innan vi åkte hemåt.

Innan vi körde hem så åkte vi till Pålsjö skog där vi gick bland vitsipporna en tjugo minuter, kanske. Hem och få mat, Lexi satt på balkongen ett tag sedan kom hon in till mig och har sovit och vaknat och sovit igen, vilken duktig valp jag har.

När vi åkte från skogen så satte jag inte på selen på henne i bilen, hon stannade på sin plats. Jag kommer att sakta vänja henne av med att ha selen på i bilen, på tal om sele, så gick hon med stöd av mig och selen ner för trapporna från sängloftet imorse. Vad skönt att den lösningen verkar fungera, det känns inte tryggt att bära henne längre i den smala trappan.

Kvällsrunda runt ett tomt Marinan och en kortis på Gröningen, mest för att träna Gata passagen. Lexi går nu oftare och oftare ner för trapporna och även uppför, de är totalt trettiosjusteg upp till vår våning, inte så många trappsteg. Jag bär henne när det är bråttom och ofta morgon och kväll.

Lexi sitter fortfarande med tungan ute en liten bit mellan läpparna, ibland, fånigt gulligt ser det ut. Men som sagt en artighetssignal hundar emellan.

Lexi ligger mer och mer på ryggen och visar hela magen, när hon busar och är halvtrött, hårlösa valpmagar är mjukt och gulligt.