Lördagen den 10 Maj ;

Natten till idag var första, sommarkvällen, som vi sov med ett av burspråkets fönster öppet, det för med sig att ljuden från gatan låter väldigt nära, Lexi har inte hört detta riktigt ännu. Förrän inatt, hon satte sig upp och var helskärpt ett par gånger, sedan valde hon att bara lyfta huvudet och lyssna.

Hon låg nere vid mina fötter precis i början av trappan ett bra tag, och lyssnade på ljuden. Pinscheranlaget till en del tror jag, Pinscherns uppgift var att vakta stall, hästar, egendom och människorna och att döda skadedjur som möss, råttor och katter. Jag kan inte minnas att mina övriga valpar varit så ljudalerta som Lexi är, men ibland sviker ju minnet oss.

Hon är hopplös med att röra sig för nära fötter och trots att man råkat trampa på henne ett par gånger, då hon låtit som om hela tassen krossats, så är hon fortfarande runt fötterna i vissa situationer.

Det är jobbigt, hon har så små tassar så man är ju verkligen rädd för att trampa på henne, man kanske får införa en slags fös med fötterna stil, när hon är i för nära situationer. Då kan man ju fösa till ordentligt utan att skada henne men att lära henne att vara alert på fötter. Min Whippet Boss var hopplös med detta minns jag, han förutsatte att andra tog ständig hänsyn till var han var.

Jag tvättar fortfarande Lexis ögon med ögonvatten, de mornar då hon har mycket ögonkråkor. Hon sitter helt stilla, det är nog svalt och skönt.

Vi ringde på hos Karlsson, när vi skulle ut och kissa. Lexi tycker att dom är jättekul, framförallt barnen. Barnen är ovana vid hundvalp och väldigt försiktiga men det bekymrar inte Lexi. Jag håller henne i kopplet den stunden vi pratar i dörren, Oliver och Millie vågar sig fram när Åsa eller Magnus håller henne tätt, man förstår barnen, en sjövild valp med sylvassa tänder, och allt testas ju av med munnen.

När vi kom ut så träffade vi Rosso, han vill gärna komma till mig och få sin hälsning med godisbit, som alla mina hundkompisar får av mig. Han var tålmodig mot Lexi och hon fick busa rätt så vilt med honom utan att han själv deltog.

Vi åkte till Fredriksdals Friluftsmuseum och gick en promenad. Där är en massa olika biotopmiljöer så som strandäng, hasselskog, eneskog och så vidare, uppbyggda sedan många år. De har också gamla svenska lantraser och ett jordbruk, som drivs på gammalt vis.

Vi var inne i stallarna, jag bar Lexi, och hon fick höra, se och dofta de olika djuren. En fårtacka nosade på Lexi hon ryggade undan, annars visade hon ingen rädsla eller obehag för djuren. Vi tog en fika där och på vägen hem körde vi om mina vovvars gravar, för att vattna blommorna, där.

En sådan utflykt, ger god sömn med härliga drömmar, hoppas jag. Perfekt ställe för socialisering för en stadshund.

Jag mätte Lexi idag, 37,5 centimeter, oj här går det i en rasande fart och vikten var 8,4 kg.