Måndagen den 12 Maj ;

Vi sov till halv åtta, vi var trötta Lexi och jag. Jag filade klorna, under protest först när jag kom till baktassarna, öronen rengjordes och jag borstade henne med pimpstenen och torkade efter med sämskskinnet. Måndagar har alltid varit min dag för denna omvårdnad på mina hundar, lätt och praktiskt att ha en bestämd dag till sådant som skall göras med kontinuitet, tycker jag.

Vi får se om det räcker med klofilning en gång i veckan, hittills har det ju nästan varit två gånger, allt växer så fort på valpar i början, sedan avtar det till normalare tillväxttakt allteftersom de blir större/äldre. Vi var ute på en kissrunda efter klofilningen, vi gick på bryggorna längs med Marinan och avslutade på Gröningen, där träffade vi Doris, en fyra månaders S:t Bernhardshund, hon hade varit en perfekt lekkamrat om hon inte vägt sina 26 kg redan nu, men dom hälsade och rullade runt med varandra ett tag, Lexi och Doris.

Jag städade idag och Lexi vågade sig fram till dammsugarn, för att lukta på den, medans den var igång. Jag har satt upp mer nät i sängloftstrappan, längs med ledstången. Jag räknar med att hon snart börjar röra sig mer och mer själv i trappan och då kan det vara klokt att ha ett skydd i början så att hon inte tror att man skall ta en genväg, skulle hon hoppa från övre trappstegen så skulle hon slå sig.

Vid lunchpromenaden så tog vi bilen till Pålsjö skog, skönt att gå där när det regnar, som det gjort idag. Dels är det folktomt och sedan blir luften så härlig, bokträd fungerar också som ett väldigt bra paraply, det kan regna en hel del utan att man blir så blöt.

Lexi trampade på bra, vi gick en del av den ena stigen hon tidigare varit på och förlängde den en bit, hon piper lite grann när det är nytt område. Men jag promenerade på och hon hängde med, hon hade ”långlinan” släpandes efter sig, så jag fick tillfälle att vissla på henne ett par gånger, hon reagerar direkt. Jag belönar henne med en godisbit direkt eller genom att gömma några godisar på stubbar som vi passerar. Lexi torkades torr på huvudet, under magen och del av ryggen och på tassarna i bilen. Hon var visserligen benägen att bita i handduken som hon gör hemma när jag skall torka henne, men ändå så märktes det att hon uppskattade denna avtorkning, hon blev väldigt våt och lite kall, på vår skogspromenad.

Efter skogen gjorde jag ett ärende, då fick Lexi sitta kvar i bilen, det tog lite för lång tid så jag gick ut och hämtade henne. Hon verkade inte annat än väldigt glad, ingen ”hysteri”.

Vi gick och postade lite brev, vid närmaste brevlåda norr ut. Den ligger nästan granne med Margaretaparken, cirka tre kvarter bort från vårt hem. Vi sneddade genom Margaretaparken och där träffade vi Chico, en fjorton år gammal Jack Russel terrier herre, still going strong. Lexi hälsade lugnare än hon brukar, hon börjar förhoppningsvis att läsa dem hon går till mötes, han var glad och trevlig.

Hans matte sa att han sover så mycket nu och bryr sig inte speciellt om hundar och han som älskat valpar, - tackar för det sa jag, han är ju närmre hundra människorår, då är nog inte småbarn intressanta så många minuter, dom har inte samma intresse precis.

Nästan hemmavid så träffar vi en bekant till mig, som har en Springer Spaniel tik. Han stannade bilen och hoppade ur för att hälsa på Lexi, hon i vanlig ordning hoppade och bushälsade, hon blir fortfarande översvallande lycklig vid möten. Det skall minska radikalt när hon blir äldre, hoppas jag och pinschern skall inte vara översvallande mot alla och envar. Men denna pinschern lär ju känna så många så hon blir nog en socialare Pinscher än rasstandarden föreskriver. Hur som helst Aj, säger Lasse som hälsar på Lexi och sedan försöker han att ta tag i hennes nackskinn, för att ”fostra” henne antar jag.

Stopp sa jag, - min hund fostrar du inte, - men hon bet mig ju. Lasse det är en valp på fjorton veckor dom biter inte, de har bara inte riktigt lärt sig att ha koll på allt. Vad konstigt det blir efter att man tillrättavisat en vuxen människa, luften liksom går ur och de fortsatta snacket blir krystat. Konstigt att folk alltid skall lösa saker med onda, som i ont, och otrevliga metoder.

Lexi fick sin kvällsmat utgömd runt i lägenheten, mest i fiskperspektiv men även lite mittemellan. Ni minns gömmeleken med fågel, fisk eller mittemellan.

Vi var ute och kissade och när vi kom in så satte jag fast henne med kopplet i ytterdörrens handtag och sa Stanna, sedan gömde jag ut torrfodret, gick tillbaks till henne tog av halsband och koppel med henne fortfarande sittande. När hon tittade mig i ögonen sa jag Leeta och hon for iväg.

Hon hittade nästan alla, jag går en kontrollrunda efter att hon påstår att hon är klar och hon följer mig hack i häl, när jag konstaterat att det är upphittat överallt utbrister jag - vad Duktig du är och ger henne en större godis som belöning, ofta Markies märgkex. Hon tar den och glädjeskuttande hoppar iväg med den och leker likt katten med råttan lek, med godisen innan hon äter upp den.

Nej träningen börjar göra effekt, jag har en fotpall framför soffan, där ställde jag mina kvällsmackor medans jag letade efter Lexis tuggpinne, märkligt med saker som bara försvinner. Medan jag låg på alla fyra och tittade under skåp, fåtöljer och soffan efter benet så stod mackorna på fotpallen, Lexi var väldigt lockad att smaka, jag sa Nej och hon lydde även om hon krumbuktade sig och skällde och lät på alla möjliga sätt för att beveka mackorna och eller mig att de skulle trilla in i munnen på henne. Det räckte med ett par Nej hon rörde dom inte, duktig tjej. Tuggpinnen hittade jag inte, varken fågel, fisk eller mittemellan, konstigt. Jag tog fram en ny tuggpinne och gav Lexi.