Tisdagen den 13 Maj ;

Jag har en känsla av att Lexi har börjat agera väckarklocka, jag vaknade klockan sju och där ligger hon nära mig och mitt ansikte, som hon oftast brukar. När jag skall gå ner från sängen så är hon inte jätteangelägen att följa med. Jag lockar ett tag på henne, men struntar i henne, stänger grinden, som är vid första trappsteget uppe på sängloftet, efter mig och går ner på toaletten. Inget hörs från sängloftet men jag går dit upp, hon ligger på sängkanten precis vid trappan och ser helt nöjd ut, jag har fått upp matte och kan dra mig själv ett tag. Snacka om att våra hundar styr oss, mer än vi anar.

På med selen och lotsa henne ner för trappan, det grå väldigt bra, snart har hon förstått och selen kanske blir överflödig, men den får finnas på sängloftet ett tag till, ifall en nödutryckning kommer någon natt.

På den andra kissrundan, som nuförtiden är lite längre. Den första är fortfarande bara ut och in snabbt, Lexis morgontoalett liksom. Så gick vi i Kungsparken söder ut mot färjehamnen, vi hörde blåsorkester och när jag gick ner mot Marinan, så såg jag att det låg ett kryssningsfartyg på Helsingborgs hamns gästplats, för just kryssningsfartyg.

En blåsorkester stod och spelade nedanför, vi var på ett par hundra meters avstånd men ändå hördes instrumenten klart och tydlig, lite sommarfestligt, låter det. Lexi tyckte att vissa av instrument ljuden lät farliga, hon lade svansen ner och drog norr ut, hemåt. Jag hade flexikopplet på henne, så hon hade lite rörelsefrist, utan att direkt tolka att jag följde hennes exempel att ljuden lät farliga. Jag distraherade henne genom att lägga några godisar på förbipasserande kajpålar och trappsteg, jag påkallade hennes uppmärksamhet och sa - Leeta godis, hon glömde ljuden och letade.

Efter andra kissrundan, mat och lite lek, så stänger jag in henne på kontorsdelen, varje dag. Då finner hon ro och sover, oftast sitter ju jag där också och arbetar, men det är skönt att kunna röra sig lite själv och märka att hon ändå finner ro, jag har också radion på under förmiddagen, det blir som en distraktion mot andra ljud, oftast.

Jag har beställt en markis till balkongen, en lyx som skall bli underbar. När markiskillarna kom blev Lexi i vanlig ordning, vid möten, jätteglad så efter hälsningen gick vi ut för kiss och bajs. På Gröningen träffade vi Obelix, en femton veckor Långhårig Chihuahua hane, oj vad ömtåligt. Jag fick hålla Lexi jättekort, hennes tassrörelser kunde knäckt ryggen på Obelix.

Sedan förra veckan får Lexi nu torrfodret och en liten smakis från min mat i. Denna vecka är det spagetti och köttfärssås, jag är noga att kolla att det inte kommer lök från köttfärssås med till henne. Lök och choklad är giftigt för hundar, så det bör man undvika, dock kan mindre mängd vitlök vara ok.

På kvällen får hon en halv kavring med leverpastej på, i maten. Denna matordning med nya goda smaker gillar hon, för matskålen slickas ren varje gång. Det känns också trevligt som matte att kunna erbjuda en liten klick av något gott till sin hund, hon får en sådan liten klick så det är också billigt jämfört med hur det var när jag hade två stora hundar. De fick torrfoder som basmat och så fick de ett par matskedar med något gott. Jag gjorde en stor skål inför varje vecka till dem, det kunde vara blodkorv med makaroner, köttbullar med ris, falukorv med potatis/mos eller kalvsylta och spagetti.

Så har jag utfodrat mina hundar under de flesta år, jag har även under en tid lagat hundmaten själv. Det känns trevligt att ge hunden god mat och med ett bra torrfoder som bas (ca åtta tiondelar) så har jag alltid haft matlust hos mina hundar. Men det spelar ju så klart även roll att hunden får äta i lugn och ro och att den gör av med energi, så att den är hungrig.

Jag har alltid, oavsett vilken ras jag haft, haft välbyggda, välmusklade hundar med fin päls och kontinuerlig avföring i bra konsistens. Ett konstigt ämne att diskutera kan tyckas, men det är en väsentlig del av hundinnehavet om det är strul med maten, päls och eller avföringen.

Eftermiddagspromenaden gick upp mot Öresundsparken, där kopplade jag på flexikopplet på Lexi, på så vis får hon större rörelsefrihet, vi korsade oss igenom parken mot en annan park, Slottshagen. I Slottshagen tog vi närmaste vägen mot Terrasstrapporna för att komma ner i stan. Jag kopplade om henne till det vanliga kopplet och bar henne ner för trapporna. Vi gick och hämtade vår kavring och gick förbi in för att morsa på Mia, på Just nu tryck, det är ingen omväg inom Mia för att komma hem, bara ett vägval.

Av denna promenad, där hon ändå blev buren en rejäl bit blev Lexi jättetrött, så klart. Alla intryck tröttar mer än själva promenaden, när Lexi blir trött ute då sätter ”jäkelskapet” igång, hon hoppar och biter, oftast i kopplet och morrar när hon drar i kopplet med munnen. Skall någon hälsa på henne så verkar hon sjövild och biter nog mer än slickar, även om slick är menad.

Det blir kortslutning i hjärnan som behöver pausa, jag lyfter alltid upp henne i dessa situationer, om man vore på en tillräckligt bra plats så kunde man lika gärna sätta sig ner och se till att valpen somnade en stund, det hjälper.

Jag rekommenderar inte att valpen blir för trött på våra utevistelser med dem, men det är ibland svårt att avgöra på förhand, det beror på hur många man träffar, vem man träffar och så vidare,. Det viktiga är att denna stress inte kommer för ofta och att valpen får tid att sova utan att bli störd, efter ansträngningen.

Jag skall försöka få Mia till att bli lite extra matte åt Lexi de gånger jag måste åka bort någon dag och inte kan ta Lexi med, det händer ju alltid i livet, bra att redan nu vänja hund och extra”föräldrarna” vid varandra. Mia känns jättebra, en lugn och sansad tjej som inte håller på och mässar och som dessutom kan ta hunden med till jobbet, vi skulle gå ut en kväll och diskutera det över en öl, som Mia sa.

Nu efter kissrundan så påkallade Lexi min uppmärksamhet att det vi gjorde igår, när hon satt uppkopplad vid ytterdörren och jag gömde godisar, var kul. Hon liksom visade att de gör vi igen matte, så det gjorde vi, hon letar mycket bra och relativt lugnt för att vara valp.

Kvällskissrundan var lyckad tyckte nog Lexi, först träffade vi Milton utanför porten och efter att vi kissat fick vi hälsa på en annan grannhund, en tvåårig Tibetansk Terrier kille.