Onsdagen den 14 Maj ;

Vi vaknade kvart i sju, precis som i går morse så var Lexi inte så snabb på att gå upp/ner, jag fick tid för mig först och när jag kom tillbaks så fick jag halvt om halvt tvinga henne på med selen och inleda det första steget ner, sedan gick hon själv, med mig som stöd. När hon kommer ner på golvet så knäpper jag av selen, då ser jag att hon haltar. Hon haltar på höger fram, sitter vid dörren och håller upp benet lite grann, inte var hon halt när vi gick och lade oss. Hur blir man halt av att ligga i en mjuk säng hela natten, hon pep till vid ett tillfälle igår kväll precis när vi kommit upp i sängen men hon piper ju till titt som tätt ibland utan att det gett någon bieffekt.

Vi får se hur det utvecklas idag, hon fick mat efter att vi varit ute och hon valde att gå in i iglookojan efter ett halvt försök att få igång mig till morgon lek, som inte lyckades, jag läste tidningen.

Hon fortsatte att sova tills klockan var nästan nio, ovanligt. Jag tog och bar ut henne till Gröningen, hon kissar och pluttar normalt. När vi kom upp tog jag tempen, 38.6 grader helt normalt men hon haltar. Hon för liksom benet lite utåt höger när hon går, precis som att det gjorde ont vid/kring skulderbladet, eller är det i handloven?

Jag ringde Eva-Maria, hon tyckte som jag och sa att det brukar ju vara ovanligt på mindre hundraser, men Lexi har växt väldigt mycket sista tio dagarna, tycker jag. Jag avvaktar dagen och om hon är lika halt i eftermiddag så åker jag inom Ewa och Eva-Maria och låter Ewa känna på henne.

Himla jobbigt med sjuka hundar och extra jobbigt känns det när en valp haltar, de brukar ju vara fulla av energi och så skall de hållas stilla, så klart.

Jag kör lite hjärngymping (typ var är mattes Tumme Tott) med henne om hon verkar för ivrig och pigg, för att bränna hennes energi.

Lexi åt lunch samtidigt som jag, jag äter lunch tidigt, vid tiotiden, Lexi pockade på att hon var hungrig. Efteråt så tuggade hon lite på tuggpinnen och gjorde några lama försök att leka med den gröna krokodilen, vilket jag inte uppmuntrade. Jag lade henne i en filt i den svarta sköna schäslongfåtöljen, hon somnade, visst är det något som gör ont hon är ju lugn, är hon inte bättre i eftermiddag så åker jag till ”min ”klinik.

Hon sover och sover och sover, det är ju bra men också ett bevis på att något är galet….

Ut och kissa, jag bär henne givetvis både upp och ner i trapporna och en stor del av biten mot där jag vet att hon brukar göra ifrån sig, vi träffade Hugo. Lexi hälsade på honom från min famn. Hon haltar mindre men haltar, fortsättning av dagen blir lugn. Jag la ut några godisar för henne att leta och gjorde tumme tott, idag tog jag för första gången Långe man. Snart har vi gått igenom alla fingrarna sedan väntar bara träning av att kunna skilja dem åt oavsett var vi befinner oss.

Jag hittade en fästing vid höger öron rot, den första för Lexi. Jag tar bort fästingar med en fästingpenna, outstanding är den. Efter att jag fått bort fästingen så bränner jag den.

Vid tretiden åkte vi till kliniken, Ewa sa att det satt i ledkapseln vid skulderbladet och sa fortsätt som du gjort, ta det lugnt och ring imorgon oavsett, jag tror hon är betydligt bättre imorgon.

Lexi skrek i början var Ewa än tog på henne, så nog är hon en petig liten hund men ont hade hon. Till sist så markerade hon bara det aktuella stället som ont. När vi parkerat bilen hemmavid så mötte vi grannarna Margareta och Håkan, jag avböjde deras hälsning på Lexi, eftersom hon uppför sig som ett grodyngel och sprattlar med alla fyra så fort man skall hälsa och då skriks det igen, det gör ju ont när hon får upp skulderbladet i max läge vilket händer när man hoppar och kråmar sig som Lexi gör, vid hälsning och glädje.

Undrar om hon kan ha gjort sig illa vid någon av alla hundra gånger hon hoppar och skall ta kopplet i munnen, fast att hon har det i ett grepp i munnen, så skall tassarna ändå liksom dra och hålla om kopplet och ibland blir ju gångstilen rätt besynnerlig.

Eftermiddagsmaten serverades i mjölkpaket och hon skuttar omkring med den, svårt att helt hålla en valp stilla som dessutom sovit nästan hela dagen.

Jag funderar runt Lexis onda, jag har en hylla i köket, en sådan där modern med betong fot och sneda hyllplan. Den sprang Lexi på flera gånger första veckan och skrek till ordentligt, kan det vara så att hon gjort sig illa där och sedan har hon på något vis överansträngt/skadat sig igår igen och därför blev det så mycket hälta och smärta. Jag har sedan länge vänt på hyllan så att det nedersta hyllplanet hon slog sig på, nu står inåt mot ett bord och det nedersta hyllplanet som nu är utåt är mycket högre upp så hon har inte den risken att skada sig.

Jag funderar mycket kring att eliminera skaderisker och om något hänt så tänker jag igenom ganska minutiöst. Det är en vana som mitt undermedvetna liksom sköter. Jag kan tycka att jag och mina tidigare vovvar haft ganska mycket otur så man borde vara luttrad för olyckor och smärta vid det här laget, men det verkar bara bli värre med åren att kunna hantera emotionellt när ens vovve skadar sig.

Erik skall komma så att jag får ta mig en skön promenad, har vi möjlighet så går han med, men då måste vi hitta en lämplig väska att bära Lexi i, inte en meter får hon gå på den promenaden som jag känner att jag har behov utav. När han kommer lär det ju bli grodyngel hopp och fnatt, så skrik blir det väl också.

Det blev skogspromenad med Erik och Lexi buren i min stora ryggsäck ömsom på rättvänt håll och ömsom med ryggsäcken hängandes på magen. Lite motstånd var det från Lexi som givetvis hellre gått själv, men är man konvalescent så är man. Hon fick gå ungefär en tvåhundra meter, så hon han uträtta sina behov.

Hoppas hon är mycket, mycket bättre imorgon.