Söndagen den 18 Maj ;

Vi var uppe länge igår kväll, så vår sista kissrunda var vid tolvtiden, då träffade vi Håbe. Jag hälsade på avstånd på Håbe och hans husse Hansi, Håbe tog ingen notis om oss han luktade sig vidare framåt i murgrönsslänten, Lexi ville dit och jag följde henne.

När vi var nästan framme vid Håbe intog hon ett artigt och mycket försiktigt närmande, ovanlig för Lexi/valpar, men det var natt och natten förändrar en hel del. Håbe lät sig hälsas på utan att ge så mycket som en blick till Lexi, hon försökte komma till hans mungipor för att slicka honom, hon kromade sig, Håbe fortsatte sin nattliga undersökning av marken med svansen i en avspänd position, relativt rakt ut från rygglinjen, lugnt viftande.

Vi gick upp och kröp ner i sängen, Lexi satte sig rätt upp när det hördes ett par högklackade skor komma smattrande förbi nere på gatan, Lexi blev sittande och lyssnade långt efter att ljudet från skorna försvunnit. Hon lade sig ner och så var det dags för nästa ljud utifrån, som hon satte sig upp för att lyssna på.

Jag låtsades inte om det, jag sa inte ett ljud, jag såg att hon vid flera tillfällen vände sig om och tittade på mig, men jag fortsatte att ligga i min sovställning, andades på samma sätt. Till slut lade hon sig ner, vi somnade.

Pinscheranlaget gör sig gällande, hon är mycket alert och vaksam speciellt mot ljud. Det gäller att inte påverka henne så att hon blir nervös i sin vaksamhet, bara pinschervaksam, det kan alltid vara skönt att ha någon som hjälper till med vaksamheten. Det händer mycket onödigt otäcka saker mellan människor idag, folk har inte någon respekt för varandra och de har inte tid eller intresse för att gemensamt värna sin hemmiljö, så vitt det inte gäller gnäll om hundars avföring.

Det finns en hel del människor, tyvärr måste det sägas att det är ofta pensionerade människor som har så mycket tid att bry sig och så lite att bry sig om att de förpestar sin omgivning.

De senaste dagarna har jag blivit konfronterad av två äldre herrar som har åsikter om min hunds kiss och bajs. Jag plockar alltid upp mina hundars träck, har gjort sedan 1979, när det lämnas på ställen där människor kan tänkas gå.

Dessa herrar hade alla möjliga åsikter om hundars urin och avföring, de framförde sina åsikter med hög stämma och relativt nära mig, de uppförde sig klart hotfullt. De är den sortens män, ifrån den ålderskategorin som fått lära sig att man lyssnar och lyder äldre människor oavsett vad de säger, de är frustrerade för de vet att det inte längre är accepterat att ta ”snorungar” i örat. Men hela deras utstrålning talar för att det är en sådan person dom talar med (snorunge) när de skriker ta bort hunden från murgrönan, det luktar illa när den kissar där, trädgårdsmästarn skall sköta den rabatten - tänk på det och så vidare och så vidare.

Detta är den tråkigaste delen av hundägandet, att det dels finns många ”hundägarkollegor” som struntar i att plocka upp sin hunds träck och så människor som har för mycket tid att ödsla på att vara oförskämda mot oss hundägare. Läs er biologi, psykologi och var lite tacksamma för livet, så kanske vi alla kan komma bättre överens.

Ursäkta min utsvävning men detta tillhör hundinnehavet, åtminstone när man bor i en stad, jag tror att det kan vara av intresse att veta, att vi alla råkar ut för detta.

Plocka alltid upp efter er hund, se till att ni har två-tre bajspåsar med er varje gång ni går ut, undvik att låta era hanhundar urinera på hus och andras trädgårdsgränser så som staket, häckar, plank och så vidare. Träna er hund till att sitta ned vid samtal, med framförallt okända människor, och bemöt dessa gapande ”pensionerande herrar/damer” med tystnad, låt er inte provoceras till samma dåliga beteende. När man bor i ett samhälle så är på sätt och vis detta samhälle en flock, i en flock skriker man inte om oväsentligheter. Input ger output även hos dessa gapande medmänniskor. Nog om skit !

Tidig söndagsmorgon med påföljande frukost, tidningsläsning och Lexi lek. Hon ulkade i natt, hon ulkade imorse efter maten, inget kom upp, men jag undrar så klart varför hon håller på så…

Jag har börjat att arbeta med/plantera in handtecken till Lexi, Höger handflata utåt framåt betyder Framåt. Höger hand med handflatan mot Lexi och handen som dras mot höger betyder Stanna kvar, jag använder dessa handtecken ihop med kontaktorden Framåt och Stanna kvar. Så småningom så kan jag i vissa situationer bara behöva använda det ena eller det andra, bra för avståndskontakt med hand/kroppssignaler.

Lunchpromenaden gick vi på Gröningen, där träffade vi Rosso, som hälsade en snabbis på Lexi och sedan träffade vi Max en West Highland White Terrier herre, han var artig och hälsade lite mer på henne. Vi gick över på Margareta platsen och hemåt, nästan hemma träffar vi Håbe, Lexi blir fullkomligt sjövild.

Vi såg Håbe från andra sidan gatan. Jag fick Lexi att sätta sig, där hon satt buffade hon till Håbe, det kanske var det som fick honom att hälsa lite grann på henne när vi kommit över gatan till honom. Kokt torsk och lite potatis i middagsmaten gav renslickad skål.

Eftermiddagspromenad på Fredriksdals Friluftsmuseum med Susanne, som plåtade Lexi lite. Vi gick runt där i de olika biotoperna och bland djuren och sedan satte vi oss och fikade, Lexi fick smaka min morotskaka. Hon gick mestadels i ”långlinan” och uppförde sig väldigt bra, passerade flera människor som inte noterade henne. Nu är vi hemma igen efter totalt två timmars utflykt och Lexi fick mat med fisk i, nu sover hon på kistan, den sista halvtimman var hon väldigt pipig, trött. Trött av att ha varit vaken så länge inte för att vi gått speciellt långt, dessutom är det åskvarmt idag, vilket tröttar vem som helst.

Kvällsmaten serverades gömd runt om i lägenheten, både som mittemellan och i fiskläge.