Tisdagen den 20 Maj ;

Imorse var det helt normal avföring igen, vad skönt. Lexi fick mycket fisk i sin mat imorse, mjukt för magen. Hon verkar dock lite trött det kan vara att hon hade lite ont i magen igår och det tar på krafterna eller bara vädret som är regnigt, grått och alldeles för kallt och trist för maj månad.

Fördelen med mer regn är att Lexi har en bit till att gå för att jag skall kunna torka henne efter en regnpromenad, utan allt fjant. Nu morrar hon och biter i handduken, samtidigt som hon rullar runt på golvet.

Jag har bytt ut den gamla iglookojan vid mitt skrivbord till den nya jättefina Platsen, den hopfällbara hundburen, med den mjuka madrassen i som jag kallade Din Plats förut, som nu är Platsen. Den gamla iglookojan står på golvet i kontoret nu, så kan hon markera ifall hon hellre vill gå in i den, trots att hon nästan växt ur den, så är den en trygg igenkännande plats.

Därefter kommer jag nog att ta upp den på sängloftet ett tag, och se om hon vill nyttja den där, med det är kanske för mycket att hoppas på. Även om det är mysigt att ha en vovve så nära i sängen, så är det knöligt. Min första fasta regel om att inte sova ihop med sin hund är inte fel, men nu är det försent att ändra tillbaks. Jag får vänta på att hon blir äldre och då kanske söker en egen ostörd nattplats och då kanske iglookojan kan bli en sådan.

Jag städade idag och idag var det riktigt kul att vara med, tyckte Lexi.

Hon skenattackerade dammsugarn, lät sladden vara ifred, vilket är det väsentliga. Hon morrade när hon var framför den med lekinvitställning, for iväg och kom tillbaks för att försiktigt kolla in dammsugarn bakifrån, där blåser ju luften ut och då fick hon nytt fnattanfall, så höll det på över mina 67 kvm, under hela ”leken” hade hon koll på vad jag ansåg. Jag tycker att det är ok, det går över i övre tonåren om inte innan, så jag var med och sa Bra é den kul, va i en lekbusig stämma, det ökade väl i och för sig skeendet. Ett sätt att aktivera, få städat och socialisera på samma gång.

Vi gick och köpte vår kavring, bara fram och tillbaks i stan, på vägen hem vid Teatern träffade vi Affe, en treårig Cocker Spaniel herre, svart och vit skimmel. Han tyckte Lexi var kul och de lekte en stund med varandra.

Så fort vi kommer ut nu, passerar en gata eller det är det minsta tråkigt eller Lexi är övertrött, så hoppar hon efter kopplet, drar i det och gör livet allmänt krångligt för framfart. Det är lätt att trampa på henne när hon håller på.

För att lösa detta, när jag inte har bråttom, så ställer jag mig helt passiv, håller bara i öglan i kopplet och står trist rakt upp och ner utan att notera henne. Det hjälper oftast åtminstone någon kort stund, innan det är dags igen för Lexi att börja hoppa efter kopplet, samma procedur kommer från mig, har jag bråttom så bär jag oftast henne, när hon börjar stöka.

Detta med koppelbitningen lär väl de flesta mattehussar ha fått utstå men om man inte gör så mycket affär av det så växer det bort i tonåren, på de flesta hundar.

Vi åkte till Pålsjö Skog och gick en promenad, som var längre än de tidigare, kanske en och en halv kilometer, i en vacker skog med sol efter att det precis har regnat. Jag hade Lexi i flexikoppel och lät henne gå ganska mycket själv, det vill säga att jag engagerade mig inte så mycket med godis på stubbar och stenar. Mest var jag uppmärksam på när hon tittade på mig och kom mot mig vilket jag är noga att belöna, vi träffade en hundbekant och stod och pratade en stund Lexi fick lösa den tråkiga tiden med några godisutkast som hon letade upp, hon är snabb och effektiv och sedan grävde hon ”ett hål till Kina” och massakrerade en stor pinne till flis. De två sistnämnda sysslorna är stress som man kanske inte skall låta sin hund hålla på med, men Lexi är sjutton veckor och har inget tålamod och jag var tvungen att tala med personen ifråga den stunden och det var ingen skada skedd, men ändå, jag står där och talar med en person som just mist sin hundlivskamrat och samtidigt är jag väl medveten om att min valp blir stressad av att det tar tid.

Medans vi stod där så passerade flera joggare, det var bra träning för Lexi att se dem och bara låta dom passera utan något som helst intresse från någotdera hållet. På vägen hem gick jag in för att handla, så Lexi fick en liten Vänta, träning på ensam igen. Nu sover hon i sin nya fina iglookoja – hundbur av väv och vattentät textil, på sin Plats.

Jag ställde upp på lite kvällslek med Lexi, som kom till mig med den stora tennisbollen. Jag tränade henne i Sitt Stanna kvar, genom att koppla henne i hallen, gav kontaktorden och gick och gömde några godisar. Hon är helt suverän, för sin ålder. Denna gång gömde jag fem godisbitar, fyra på nya ställen varav två i ”fågel”läge för henne. Hon fann alla, själv.

Kvällen avslutades med klofilning, hemskt tyckte Lexi som viftade med bakbenen allt vad hon kunde för att komma loss, där hon ligger i mitt knä, i en halvligg sittande ställning under filningen.