Torsdagen 22 Maj ;

Imorse var första gången på flera veckor som jag använde ättiksvattnet, som jag sprutar på otillåtna saker som krukväxter, fåtöljer, gardiner med mera. Jag skall till tandläkaren nu på morgonen och ger inte Lexi tillräckligt med uppmärksamhet, då provar hon att få det så klart, genom att småjävlas med det man inte får, smart tanke om man är Lexi.

Hos tandläkaren skötte hon sig, bra låg och tittade eller sov på min jacka på golvet i behandlingsrummet. När vi kom hem lekte jag lite med henne, jag har också börjat att belöna henne för att hon finns på min vänstra sida. Hon tycker ibland att det verkar vara något skumt när jag försöker locka henne dit med en godis, men vid tre tillfällen fick jag henne att bli belönad vid exakt rätt ställe, på min vänstra sida.

Hon är fortfarande jätteglad för nästan alla frukter jag ger henne. Vi äter ett skalat äpple ihop nästan varje förmiddag, hon får bitar av mig från munnen och tar kanonfint, då har hon koll på sina tänder, vilket det är lite si och så med annars vid ansiktsnärmande för att till exempel slicka/pussa mig.

Vi gick en liten lunchpromenad runt Gröningen och träffade Moses en Welsh Terrier kille på ett år, honom kunde man bita i mustaschen och busa med.

En kort promenad som arbetspaus, den gick vi till Mia. Lexi lika sjövilt översvallande lycklig. Vi började, Mia och jag att försöka stävja hennes hoppande och pussbitande, genom att sitta på huk och resa oss upp när det blev för vilt.

Jag har tvättstugan i eftermiddag så när jag springer ner och byter maskin så får Lexi Vänta, ensamhetsträning. När jag kommer tillbaks hoppar och gnyr hon, när hon slutar så hälsar jag och som en gång idag så satte jag fast henne vid ytterdörren med kopplet och sa Sitt Stanna kvar och gick och gömde godisar, släppte loss henne och sa Leeta.

Vi gick en ”lång” promenad upp om landborgen, Helsingborg har en landborg längs med hela staden vilket innebär att här finns massor av backar och ofta är det grönområden och parker i anslutningen till landborgen. Närmsta stället från mig för att komma till landborgen är cirka hundra meter hemifrån, dit gick vi och gick där uppe på den gröna promenadsträckan och gick neråt igen där Gröningen slutar och går över i strandvägen.

Vi gick på Gröningen tillbaks och hade sällskap en bit med Hugo, en Jack Russel Terrier kille på ett år, vi har träffats förut. När en ettåring och en fyra månaders valp möts så är det svårt att gå promenad, de vill ju hela tiden snurra runt och leka med varandra. Men efter ett tags försök till normal promenad så lyckades det bättre, vi skildes vid den stora gräsmattan och jag och Lexi gick själva. Jag hade flexikoppel på henne på landborgen och Gröningen och kopplade om till vanligt, kort koppel när vi gick på trottoarer. Jag tränar Gata varje dag med henne, om hon skall sätta sig ned så stannar jag vid trottoarkanten och säger Gata, väntar sedan på att hon sätter sig innan jag säger kontaktordet för passera gatan. Om jag inte vill stanna, för att jag ser att det är fritt till exempel så säger jag kontaktordet direkt vid den punkt jag skulle sagt Gata, om vi stannat. Hon börjar snappa vad man skall göra vid trottoarkanter men är på långa vägar inte där ännu, att man kan lita på att hon gör så.

När vi kom hem så serverades en försenad eftermiddagsmat utspritt på golvet, runt i lägenheten.

Kvällslek ställde jag upp på och en promenad blev det vid sjutiden och kvällsmat med leverpastejmacka i. Lexi kom inte riktigt till ro förrän klockan nästan var tio och då var det nästan dags för nattrundan. Efter den sista rundan någon gång mellan tio och elva på kvällen, så tidiga har ingen av mina tidigare hundar varit, så vill Lexi inte ge sig förrän vi går upp på sängloftet.

Där är det samma procedur, varje kväll hon tuggar på tuggpinnen ett tag och sedan somnar hon i regel, inatt vaknade jag flera gånger och fick flytta på henne. Hon ligger så när och trycker mot mig, nära uppe mot hals och ansiktet.