Måndagen den 26 Maj ;

Imorse gick jag på toaletten själv först, som de senaste mornarna så verkar Lexi inte ha bråttom med mer än att väcka mig, precis som de andra hundarna jag levt med. De blir som en levande väckarklocka, - matte du skall nog gå upp nu, jag ligger kvar och drar mig tills du är klar, tycks signalen vara. Hon ligger på kanten av sängänden när jag kommer för att hämta henne, hon har inte bråttom. Jag sätter på henne selen och får börja fösdra henne mot första trappsteget för att få henne att börja gå ned för trapporna, med mig som stöd i ”rygghandtaget” som finns på selen. Vi lekte en stund imorse efter första kissrundan, hon åt bara lite av maten, den godaste kött- och potatisblandningen med lite apelsinsås på.

Vi gick en promenad om Gröningen och över till Margaretaparken, idag var det grått och vindigt, på Gröningen ligger massor av ”skit” och runt om lite här och där i stan också. Det är kommunalstrejk och har varit i två veckor, så p-lisorna och renhållningsgubbarna jobbar inte. Skönt att få parkera gratis för en gångs skull men allt skräp och så med en valp, jobbigt och alldeles för mycket Nej blir det på kisspromenaderna. Alternativet är att sicksacka henne med kopplet visa sträckor förbi glasspinnar, snusprillor, papper av olika slag och så vidare, det blir en blandad kompott av sicksack och Nej.

Hon är i och för sig rätt duktig på Nej och belönas direkt vid lyhördhet med hundgodis, men inget trevligt att hålla på med så mycket negationsträning.

Vi får åka till skogen eller så sedan, där är det mycket mindre Nej saker på marken. Nu ligger hon och sover det var det hon behövde, så fnattig som hon var på senaste promenaden, men hon åt inte upp sin mat nu heller.

Vi gick en snabbpromenad till stan och hämtade vår kavring, jag lämnade Lexi en kort stund hos Mia på Just nu tryck för att kunna springa in på ICA och handla lite.

Lexi är väldigt stökig idag, hoppar och biter i kopplet mycket, skall äta på allt som hon ser på marken/gatan så att man nästan snubblar över henne, när hon tvärnitar för minsta grej hon ser. När vi kom hem igen var klockan halv ett, hon serverades ny mat men det var några ynkliga tuggor hon tog, sedan skulle det busas istället. Jag bar in henne på kontoret och här fick hon vara med mig, jag måste jobba lite. Nu är klockan halv tre och jag tar och kör ut i skogen för en promenad. Både Lexi och jag kan behöva skog omkring oss ett tag, får jobba mer sedan.

Vi åkte till Thalassa, jag satte Lexi ner när vi kommit från parkeringen och in på skogsstigen, tog av henne halsband och koppel, väntade att hon tittade på mig och sa då Varsågod. Lexi har på sig ett halsband där en bit av halsbandet är gummiband, det står skrivet Hittelön och mitt telefonnummer på det halsbandet, det har hon alltid på sig vid lössläpp.

Vi hann inte gå mer än tio meter så dök en barnfamilj upp, Lexi rusade dit. Den lille killen, kanske nästan tre år blev Lexis utvalda, hon hoppade bara lite lätt och kom då i lagom ansiktshöjd för att pussa honom, för att få stöd så satte hon tassen på hans bröst och puttade honom mot den bänk han stod vid.

Pojken började gråta och jag och pappan var där lika fort. Jag såg det komma men hade jag börjat springa efter Lexi så hade jag ställt till det, så att det hade blivit svårt i vissa situationer mellan mig och Lexi när hon var lös och det är det jag har i huvudet, träning av Lexi. Samtidigt visste jag ju att hon inte skadade pojken, han blev bara lite överrumplad.

Jag försökte skoja bort det med pojken, vet ej om jag lyckades men han slutade att gråta. Jag bad om ursäkt till fadern och gick vidare, Lexi hängde med. Lite längre bort växer en hel del björkar, som har så bra barkflikar att gömma godis i/under.

Medans Lexi var upptagen av en pinne så började jag att preparera björken med godisar, jag kallade på henne, Lexi Leeta godis, hon hittade nästan alla utan min hjälp. Vi gick vidare och en liten krök i stigen gör att man inte ser om det sitter folk på nästa bänk, det gjorde det.

Ett äldre par med kaffe och kanelsnäckor, Lexi var blixtsnabb. Jag kom inte långt efter men hon hade redan hunnit att sätta tassavtryck på herrns byxor där hon stod lutad mot hans knä och tiggde bulle. - Ge henne igenting, ursäkta hon är bara fyra månader och man måste ju träna innan man får en hund som fungerar så det hinner bli massor av misstag, ursäktade jag mig.

Det gör inget sa mannen och gav Lexi en bit bulle. Jag bad om ursäkt igen och tog Lexi i halsbandet bort en bit, hon tvekade inte, sprang tillbaks och tanten gav nu henne en bit bulle, trots att jag skrek - ge henne ingenting, Snälla.

Kanon nu vet jag att jag kommer att få en hel del ursäkter att framföra ett tag framöver, innan jag lärt in Nej, Stopp, Hit eller något annat kontaktord som fungerar. Lexi kommer att tolka människor i gröngräset och på bänkar som fodermaskiner.

Man kan inte uppfostra en valp helt själv om man bor i ett samhälle, alla andra bidrar på ett eller annat sätt till valpens livs referenser.

Jag kopplade Lexi och vi gick vidare, förbi en stor hage där Herr Svorén har utrotningshotade gamla svenska lantraser av både får, getter och boskap.

Lexi var storögd när hon såg dem, jag belönade när hon vände huvudet ifrån dem och när hon kom mot mig. Promenaden avslutades förbi en av de få bäckar som rinner igenom Pålsjö skog. Den är inte ofta så full av vatten, som den var idag och i miniformat så forsade det om den, Lexi tittade ett tag på vattnet. När vi kom hem smakade maten.

Jag lämnade Lexi en stund för att gå ner med soporna, hon var tyst. Sedan städade jag och då fick hon vara på kontoret, hon var med när jag dammsugade där inne och det var lika buskul idag att hoppa undan för munstycket och skälla lite på dammsugarn. Jag stängde in mig för en dusch efter städningen och hon satt på balkongen så länge, hon kom därifrån precis när jag kom ur badrummet.

Nu är hon så där jobbig igen, i kväll. Faller inte till ro, håller på med än det ena och än det andra, går till dörren. Jag går ut med henne så klart och har de tre senaste kissrundorna trott hon skall plutta men nä då, bara leta ”skit” att äta, se om någon hund finns i närheten och så kissar hon ju men inte i brådrasket, så det är inte det som får henne att gå till dörren tre gånger på sista två timmarna.

Tonåren, sommarljuset och energi. Dessutom är det så att det är inte bara vi som lär känna vår valp, den lär känna oss också eller rättare sagt i högsta grad känner våra hundar oss, vi är mer lättlästa än vi tror, till exempel vet man att matte kommer om jag går till dörren.

Här krävs vänlig konsekvens men visst känns det att man skulle kunna drivas till ”vansinne” irritation ibland. När man hela dagarna har ett jättehögt tempo, anstränger sig för att vara valptiden till lags plus att sköta allt annat och försöka vara lite snäll även mot sig själv, få laddat batterierna, njuta av våren och så vidare. Som matte är man precis som småbarnsmorsa fast detta barnet rör på sig utöver det vanliga så att det kräver full uppmärksamhet.

Jag vet precis hur det känns att ha valp och bli alldeles för trött vissa stunder/dagar men jag vet också hur hundar utvecklas och en hel del om deras beteende, det är trots allt en avsevärd skillnad på hundvalpar och människobarn, även om vissa fragment känns väldigt lika och vår matte-/mammaroll är tyngre vissa stunder/dagar än andra.

Håll ut låt inte irritationen gå ut över valpen, gå in i badrummet ta ett fotbad sätt på skön musik, kom i balans igen, snart är valpen sovandes och lika lyhörd och gullig igen, som vi tycker bäst om.

Nu börjar det skymma ute och det ser ut som om fröken Lexi börjar koppla av, ett annat skäl till att hon börjar koppla av är, att just nu är jag helt upptagen med att skriva och ger alltså henne ingen uppmärksamhet alls, prova det, fullständig ignorans och ett skönt fotbad, när valptiden är som jobbigast.