Fredagen den 30 Maj ;

En alldeles speciell dag idag, det är tio år sedan jag blev färdig med min utbildning till hundpsykolog. Oj vad mycket som hänt och så mycket som tänkts sedan dess.

Då hade jag två hanhundar en Borzoi, Hugo och en Whippet, Boss. Efter att Hugo gått bort alldeles för tidigt, så efter ett tag skaffade jag mig en brun Dobermann tik, Zappa en fantastiks hund. Min allra första hund var en Schäfer, Zacha, han var den gamla trygga relativt tysta och välväxta sortens Schäfer.

Imorse låg Lexi kvar i sängen medans jag gick på toaletten, sedan gick vi en något förlängd morgonpromenad. Maten åt hon upp direkt och sedan ställde jag upp på lite lek, innan jag bar in henne i badrummet, la henne i mitt knä med magen upp, som jag brukar när jag skall fila klorna. Öronrengöring, ögonbad och pimpstensborstning med efterföljande sämskskinnsavtorkning blev det också.

Ut en sväng för att släppa på det extra tryck som blir efter omvårdnad, det är fortfarande stressande och lite obehagligt tycker Lexi att behöva ha omvårdnad och speciellt klofilning. Men tack vare min konsekvens så har hon lagom långa klor som hon kan använda men som samtidigt inte tar emot när hon går, på hårt underlag. Jag gav henne en godis inne på kontoret på mattan samtidigt som jag tog av henne halsband och koppel där. Hon gick mot godisen, jag sa Nej, hon tvärstannade och tittade upp på mig, Bra Varsågod löd min replik. Jag lyfte upp henne på kistan, där ligger hon nu utslagen och sovandes. Vid tiotiden skall jag på ett ärende och då tänkte jag låta henne sitta i bilen och efter det ta en sväng med henne till skogen.

Hon väsnades i bilen, så jag fick vänta tills det var tyst, när jag kom till bilen så hade hon kränkt sig över i baksätet trots att hon är kopplad med sele i gallret bak i bilen. Gallret är vid dörren, så när jag öppnar bakdörren så är där ett galler och jag ville inte ha galler framåt eftersom ryggstödet från baksätet är högt nog som krockskydd för henne, även när hon är färdigväxt och dessutom skulle hon kunna vakta bilen genom att hoppa fram om det skulle behövas.

Hon har krängt sig till baksätet ett par gånger när hon lämnats i bilen, skulle jag koppla henne kortare så kan hon nästan inte röra sig och det funkar ju inte, så det verkar som om jag får ge mig i min tanke om vakt och skydd i ett.

Jag skall be Erik hjälpa mig att sätta ett kompostgaller vid baksätet, så kan hon inte komma över och sedan hoppas jag på att kunna ta bort kompostgallret inom en kort tid och att hon fattar var hon skall vara.

Jag körde till två bilfirmor för att se om det fanns någon snabb lösning på bilproblemet men nej, så jag hade förbrukat för mycket tid för skogspromenad, nu. Jag åkte inom vovvegravarna och vattnade och sedan for vi hem.

Lexi fick lite torrfoderkulor på golvet och sedan stängde jag in henne med mig på kontoret, måste jobba nu. Hon försökte upprepa gårdagens lyckande med att hoppa upp på kistan men hon hade för lite ansatts så magen bromsade det, jag hjälpte henne upp.

Vi var ute på en liten promenad runt Marinan och inom den smala gången på Gröningen, längs järnvägsspåret. En dag som idag, klämdag, sol och sommarvärme så är Gröningen full med solande och lekande människor, ingen hundplats precis då. När vi kom upp igen så var sopbilen utanför, de har bråda dagar nu efter två veckors strejk, de tömde både vanliga sopor och glassopor, Lexi stod på balkongen och såg och hörde hela proceduren utan minsta rädsla, hon har ju blivit ”stor” nu och är fortfarande mycket ljudobservant men mindre flyktberedd, i regel även om det kommer att förekomma ett tag till.

Vi åkte till skogen och gick den promenaden vi gått de senaste dagarna, fast omvänt. Vi började med att gå förbi alla djuren, Lexi hälsade på en fårtacka och gjorde lekinvit till henne, hon såg helt oförstående ut. Lammen däremot sprang iväg när vi kom nära dem vid stängslet, då sprang Lexi också åt ett annat håll med svansen sänkt.

Jag släppte Lexi vid Thalassa, där hon varit lös förut, fast vi gick på en inre gång idag, jag vek av utan att säga något till henne mot den yttre gången. Hon blev av med mig, jag visslade en gång och hon kom mot mig men fick välja en omväg för att nå mig, då det var en massa taggigt ris emellan oss när hon först såg mig.

Jag gömde några godisar i en björk, tränade Sitt vid min vänstra sida = Fot ett par gånger och mitt i allt så höll jag fram alla mina fingrar, lätt spretandes, vänster hand och sa - Långe man, hon prickade rätt direkt utan minsta tvekan. Oj vad jag blev paff, det var säkert en vecka sedan vi gjorde Tumme Tott senast. Hemma fick hon mat med lite av min så kallade Korv Stroganoff med ris i, mums hon slickade ren skålen direkt, nu snurrar nästan ögonen i skallen på henne, dags att nanna.

Kvällspromenad upp om Vikingsbergs parken, med all den härliga blomsterprakten i blom. Det verkade nästan som om Lexi lukta på blommorna, Azaleor och Rhododendron och stök sig runt dem och deras blad och luktade. Vi träffade en labrador retriever kille och hälsade på honom, nu skall Lexi få smaka kvällsmiddagen som är Hälleflundra, den middagen slank ner extra fort.

Senare på kvällen efter en kissrunda så bads Lexi sitta ned och fick sitta medans en godis placerades ut fem - sex meter bort, hon satt kvar och väntade på sitt Varsågod, jätteduktigt.