Måndagen den 2 Juni ;

Halv sju var vi ute imorse, Lexi och jag. Hon gick ner för sängloftstrappan själv, utan sele och mitt stöd idag också, jag står i trappan framför henne så klart, ifall hon skulle snubbla. Sommarmornarna är härliga, även i stan. Det är tyst, friskt, grönt och vackert. Morgonpromenaden är en av de bästa effekterna med hund, tidigt innan de flesta andra har vaknat och kommit ut brukade jag vara i Pålsjö skog.

Varje vardagsmorgon gick jag en lång (en – en och en halv timma) promenad, ”hopp i kläderna” har alltid funnits, så att man på morgonen bara går en snabbis på toaletten, hoppar i kläderna och tar med en frukt och ger sig ut mot skogen, ut innan man nästan är vaken.

Under promenadens gång vaknar man till och kan börja sortera dagens göromål i lugn takt i huvudet, samtidigt som ens hund får en lång härlig morgonstund att dofta och sträcka ut. Förvånansvärt få hundägare har jag mött på mina morgonpromenader, för mig är det skönt att få morgonen i skogen själv, men att så få hundägare inte upptäckt lyxen av att bejaka hundens intresse för gryningen och skymningen, två härliga tider på dygnet.

Och extra skönt var det då med helgdagar då jag oftast bara gick ut till närmsta lämpliga toalettställe för hundarna, för att snabbt komma upp i sängen igen och somna om, jag upplever att mina hundar uppskattade denna skillnad på vardag och helgdag också.

Jag längtar lite efter att Lexi blir vuxen nog att orka mina långa sköna promenader, det gör hon vid ett års ålder ungefär.

Klofilning och extra koll av Lexis päls, så att jag inte missat någon fästing eller något småsår, speciellt efter lektumulten igår bland valpkompisarna i Hemmeslöv. Hon har en ytlig rispa på vänster lårs insida, annars ingenting.

Ut och kissa efter klofilningen, det var inte så behövligt som jag trodde, Lexi fjantade runt en bra bit innan hon kissade, vi gick Marinan hemåt. De kom flera människor, en och en och en del i klunga, jag kom att tänka på att generellt så bryr hon sig inte om att försöka hälsa på folk, längre. Riktigt små barn i ålder med Millie och Oliver är fortfarande mycket intressanta, hon gillar dom. Hon kan till och med passera en hund som hon ser på avstånd, för ett par veckor sedan fick man vänta tills den var ur sikte eller bära henne för att få med henne.

Ut och kissa Lexi borta vid Teatern, där växer ett par stora Rhododendron, när vi kom till dom så la hon svansen mellan benen, reste en del av ryggens ragg och drog därifrån, vi fick komma på ett bra behörigt avstånd innan svansen kom upp igen och raggen la sig, inte vet jag om där låg någon och sov inne eller någon annan skrämmande doft kom därifrån, för något ljud uppfattade jag inte från någonstans när hennes reaktion kom igång.

Jag lämnade Lexi hos Åsa och barnen, för ”barnpassning” en timma, jag skall till gynekologen, usch. Lexi blir fullständigt sjövild när hon ser barnen och framförallt Millie, hon är lagom hög för att nästan bara gå rakt fram och pussa på henne, ett litet skutt så är hon jämnhög med Millie. Jag gav Åsa snabba korta instruktioner och – Klarar du det? Ja, stick nu sa Åsa.

Det hade gått bra sa Åsa, hon hade fått lära barnen att man vänder ryggen till och går om man inte vill och har man satt igång buset så får man leken tåla.

Lexi fick sig en tillsägelse när jag kommit för att hämta henne och satt i soffan hos Åsa, då gick Lexi lite väl hårt åt Millie, Millie faller lätt omkull och har svårt att freda sig. Även om Lexi bara menar väl så vet jag ju att tänderna används så att det gör ont lite väl ofta fortfarande. Millie var duktig, hon blev inte alls rädd eller ledsen bara lite rufsig i håret. Jag sa Nej till Lexi vid ett tillfälle hon gick på Millie och jag fick gå efter henne för att hålla henne stilla och titta på henne och sa igen, Nej. Lexi lyssnade och lugnade sig rätt mycket, Bra sa jag. Lexi gav sig istället på sin Plats som jag tagit med till Åsa, hon bet och slet i den.

Vi gick ut och kissade innan vi gick upp, där fick hon sin lunch i en mjölkpaket, hon hade efterstress kvar att göra av med. Nu kom hon in till mig, hon hade tömt mjölkpaketen och varit en sväng på balkongen, sol och varmt idag med. Jag tog upp henne i knäet och vi pussades en stund innan hon la sig på sin Plats och somnade. Barn och valpar är härligt och gulligt, samma iver och energi men det är extra viktigt att dels vara närvarande med dem och att bryta leken i tid innan någon slår sig, det går nämligen vilt till när jämnåriga leker.

Jag och Åsa åkte upp till Fido´s med Lexi, barn och fika, där lekte barnen och Lexi en lek som är lättare att hantera utomhus, ta fatt. Det var också mindre trängda situationer för Lexi och Millie, det blev inte så våldsamma pussar från Lexi utan mer bus och skutt omkring henne och Oliver. Det var kul tyckte vi alla, jag kunde sitta och titta så allt gick rätt till, barnen underhöll Lexi och tvärtom och Åsa fick också en fristund, perfekt.

Vi var där en timma ungefär och när vi kom hem så följde Åsa och barnen med oss upp en stund, Åsa skulle titta på en grej. Innan de gick så la jag in Lexi i sin Plats och barnen fick fortsätta sin lek på andra sidan kontorsgrinden tills jag och Åsa var klara, Lexi var slut.

När de hade gått var klockan nästan halv sex och Lexi sov som en stock tills klockan sju. Då gick vi en promenad runt Teatern och sedan serverades mat, nu ligger jag lite efter med dagens göromål men för att få frid att göra det jag skall, så får jag leka en stund först med Lexi, som är lite pigg.

Jag har glömt att skriva kom jag på idag när jag och Åsa talade lite hund, att varje gång jag tar på och av halsband och koppel så säger jag, Koppel till Lexi och hon skall sitta ned, hon belönas oftast med en godis. Det är bra att tidigt lära in att koppel är något positivt.

Jag städade, en snabbis ikväll. Ett tag trodde jag att Lexi skulle ligga framför teven och titta på men efter ett par försök att få henne att förstå att det gick fortare för mig ifall hon låg stilla, så la jag in henne på kontoret.

Nu har jag inte gått ifrån/lämnat Lexi ensam på tre dagar om man inte räknar vänta i bilen och vara instängd på kontoret, det måste bli ett par kapitel i min spännande bok i trappan imorgon, för att lämna henne och samtidigt höra att hon är tyst.