Tisdagen den 3 Juni ;

Imorse gick vi över hela Gröningen och bort för att hämta min bil, den kan inte stå hos min frissakompis idag, då hon får kunder som behöver den. Det blev en lite längre morgonpromenad på så vis för Lexi. När vi kom hem serverades frukosten, som vanligt de senaste dagarna så petar hon lite i maten och vill inte äta. Jag lekte en stund med henne och sedan började jag arbeta, efter en timma var hon väldigt envis att gå ut, ok jag gick ut med henne, hon kissade och pluttade lite grann. När vi kom upp visade jag på maten men hon ville inte, sedan ville hon vi skulle leka mer. Nä det ville inte jag utan gick till skrivbordet igen, hon ställde sig och gnällde i rummet, - Lägg av sa jag och hon suckade och kom in och la sig hos mig på sin Plats.

Denna ålder när tänderna byts ut, man vet att man ibland kan komma ut en extra gång om man gnäller, man vet att mattehusse inte är tillräckligt snabb för att hinna ifatt en när man är utan koppel, valpen har redan nu i tidiga tonåren lärt sig oss bättre än vi dem.

Förhoppningsvis har man som hundpsykolog ett litet försprång och är med på hundens nyanseringar och tvära kast från liten, till halvstor, tålamod och konsekvens är de två egenskaperna som leder oss, mattehussar ur denna tiden, bäst.

Isabella, en god vän kom för att lämna igen ett par böcker. Hon hade portkoden, så rätt som det var ringde det på dörren. Det gör det inte så ofta utan det ringer först på porttelefonen, Lexi låg i soffan och tittade lite konstigt när jag gick mot dörren, hon kom efter mig.

Sitt sa jag, Lexi satte sig, jag tittade på henne samtidigt som jag öppnade dörren, då reste sig Lexi så klart upp, jag tog och stoppade henne direkt i samma ord som jag sa, kom in till Isabella så sa jag Sitt till Lexi, de ordet fick jag upprepa ett par gånger. Hon satte sig tillslut, så att jag kunde säga Varsågod och Hälsa, till Isabella sa jag ta en godis där i hennes hundgodisskål och ge henne när hon sitter. Hon satte sig på Isabellas tredje Sitt och fick sin godis, lugnare hälsning än vanligt från Lexi som också blev lite snopen av nyordningen – dörrklockan, en ny bekant och en relativt ny ritual.

Denne hälsningsritual har jag inte riktigt tvingat fram när Åsa, Erik eller Susanne kommer, det är mest dom som kommer utan att använda porttelefonen först och dem har Lexi ju träffat så mycket att hon blir sjövild av glädje, speciellt Erik så klart. Men den ritualen av normalt hälsande skall inplanteras även mot dem, åtminstone inledningsfasen av hälsningen får bli lugnare.

Nu har vi precis varit ute och kissat igen, det är tredje gången hon pluttar. Första gången var jättefin avföring, de andra två gångerna har varit lite men lite löst? Inte vet jag att hon ätit något konstigt, hon har också gula flytningar. Det talade jag med Eva-Maria om för två veckor sedan, då sa hon valpar har ofta sådant, låt det vara ett tag och se om det går över av sig själv men nu tycker jag att det ökat så jag får ringa om det.

Hennes tandömsning är i full gång och jag hittar små ”riskorn” till tänder lite överallt, dock inga hörntänder eller molarer ännu. Jag vet att tandömsning kan ställa till med både det ena och det andra så som feber, matvägran, att magen kommer i olag då mat inte smakar eller att man äter extra mycket konstigt, troligen för att lindra klådan i munnen och eller att det är lite febrigt i kroppen under tandbytena.

Lexi biter lite om hela benen ibland också de senaste veckan, växtzonerna på frambenen (den lilla knölen som finns där) börjar matas ut det betyder att hon växer mycket och att hon snart nått sin maxhöjd. Växtvärk kan man kanske lindra som valp genom att försiktigt gnaga på sina ben, jag minns att min mamma masserade mina ben, då jag hade växtvärk, det lindrade killandet/värken i benen.

Eva-Maria och Ewa är lediga resten av veckan, så jag får hålla koll och återkomma nästa vecka till dom, om Lexis flytning.

Jag gick en promenad med Jenny och hennes Zassa, Labrador Retriever som vi var och hälsade på för ett par dagar sedan, i Pålsjö Skog. Vi satte oss i skogen på fiket som finns där och åt Våfflor med vispgrädde och sylt, hmm gott med våfflor och grädde tyckte Lexi också som fick ett par små smakbitar.

Zassa är i höglöpet och som många tikar då kan man vara lite sur och extra vaktig, hon muttrade till Lexi och reste lite ragg i början av promenaden. Lexi underkastade sig men försökte blidka Zassa igen och igen. Eftersom Zassa är i löp så fick hon inte vara lös, så Lexi fick också gå kopplad, i flexikopplet.

Vi skall vänja dessa två hundar vid varandra, så det är ok att ta det pö om pö. Och när de skall vara lösa ihop så skall vi se att det troligen är ok, inte som nu att Zassa tar i lite för mycket och Lexi fortfarande är för ung för att jag skall veta att hon söker mig vid flykt/rädsla och inte drar för långt bort och då kanske har en labbetik som ger henne hotsignaler om hon kommer för nära, det löser sig helt klart men lite klok försiktighet skadar aldrig.

När vi kom hem var Lexi jättetrött hon fick lite torrfoder på golvet, lite här och lite där, hon åt upp de flesta och somnade vid mig på kontoret och sov nästan två timmar. Det är tryckande varmt ovanpå att vi var ute totalt i nästan tre timmar. Promenaden var bara en halvtimma men vi satt och fikade och då sov inte Lexi något, man blir trött av att vara vaken länge, som valp.

Nu har vi precis varit ute på en kissväng och hon har fått sin kvällsmat med leverpastejmacka i, det slank ner allt, va bra.

Det är lugnande när hon äter, har varit dåligt med det dagtid sista dagarna men det har helt trolig att göra med tandömsningen det trodde Jenny också. När Jenny inte är mammaledig, som hon är nu, så är hon djursjukvårdare på djursjukhuset, extra bra med sådana vänner, visst.

Ensam hemma träningen idag blev bara en fem minutrare, då jag hade jättemycket jobb när jag kom hem från min för långa utevistelse. Nej träning pågår ständigt, på olika sätt och i olika situationer. Jag försöker dock att använda det ordet så lite som möjligt, för att inte tjata sönder det. Lexi reagerar bra på Nej och blir alltid rikt belönad, jag använder inte Nej om jag vet att jag inte kan hindra henne, från det som nu är Nej. Att använda Nej på ett avstånd där hunden ändå har ett försprång, speciellt med avstånd är meningslöst, för det enda hunden lär sig är att det mattehusse säger behöver man inte lyssna till när dom till exempel är fem meter bort, dom hinner inte ifatt mig.

Nej och alla andra kontaktord skall man helst inte använda om man inte vet att hunden, brukar lyda/lyssna till och det kan man inte räkna med hos valpar och unghundar. Det är då bättre att dra uppmärksamheten från hunden eller till oss med något helt annat.