Onsdagen den 4 Juni ;

Imorse gick vi till Gröningen, fina pluttar imorse. Nästan direkt träffade vi Eddie en tio veckors Parson Russel valp, hans familj är gamla bekanta till mig. Matte Chris och jag lät dem hälsa en stund och genast var det valpbrottning som utspelade sig. Det blir kul med en sådan kompis, att kunna brottas med.

Det nästan vimlar av hundar på Gröningen och speciellt rastningsrundorna runt morgon, middag och eftermiddagskvällen. Det är ett av skälen till att jag inte alla gånger uppehåller mig så mycket vid Gröningen, som valp kan man leka hur länge som helst, hundar älskar hundar och de vill ju så klart vara tillsammans så mycket som möjligt. Men som matte vill jag ha min hund mest intresserad/präglad på mig och därför är lagom doser med hundlek/kontakt det bästa, en social hund mot alla men mest intresserad av mig och mina förehavande, är vad jag vill ha.

Förhoppningsvis skall vi leva länge med varandra Lexi och jag och då vill jag på ett tidigt stadium plantera in hos henne att hundar är helt ok och bra men de går inte upp mot matte. Vi kommer att färdas mycket, träffa mycket människor och hundar, på massor av olika platser under vårt gemensamma liv, så för vår bekvämlighet och säkerhet så är det vettigt att redan nu, från början veta vad för mål man strävar efter i sin vuxna hund och sakta försöka skapa det mönster man finner bäst med vår relation.

Jag trampade på något vasst nu, en tand till, den skall jag spara genom att tejpa in den i mitt fotoalbum. På tal om tand så skall jag till tandläkaren nu på morgonen igen, så Lexi får en träningsstund till att vara med mig på ett annorlunda ställe och där man blir hänvisad till en plats som man inte kommer ifrån.

Lexi skötte sig bra hos Fex, tandläkarn. I trappen upp till honom finns ett sådant dörrgaller som man torkar av skorna på, Lexis små tassar skulle kunna fastna i det, så stora är öglorna eller så små är hennes tassar. Hon rör sig obekymrat över denna dörrmatta. Bra att i tidig ålder låta hunden gå på olika underlag, det kan annars bli besvärligt med en vuxen hund som finner vissa underlag otäcka. När vi var klara hos Fex så gick jag ett ärende i stan och passerade då Just nu tryck, Lexi skulle bara in för att hälsa på dem och främst på Mia. På väg hem från stan träffade vi Teddy, Leonberger killen vi mött förut. Lexi hoppar upp och kramar honom, det ser onekligen väldigt gulligt ut. I nästa stund så gör hon underkastelsemanöver genom att kasta sig på magen, hon skriker om han rör sig, hon utgår ifrån att om jag skriker innan så slipper jag bli skadad. Teddy är ju en jättehund på runt sjuttio kilo, så åtgärden kan vara befogad. Hon gjorde likadant med Zassa. De vuxna hundarna reagerar ungefär som vi människor, men jag gjorde ju inget. Lika snabbt som hon kastar sig på rygg så är hon uppe igen och kramas och luktar och smånafsar i den härliga pälsen och så ned på rygg igen. Så kan det pågå ett tag om matte inte stoppat det, värmen är redan nu på förmiddagen tuff och det märks att hon är påverkad, så vi sa adjö till Teddy och gick hem, hon åt lite av maten och ligger nu och väntar på sömnen, det tog inte många sekunder.

Jag tittar mycket i Lexis mun nu, kollar vilka tänder som är lösa och att det inte kommer någon ny utan att den gamla fallit ur, händer det får man gå till veterinären för hjälp. Hundar gillar av artighet inte att visa sina tänder men vi måste kunna ha koll på hela vår hund och dess hälsa och ibland måste andra också få se och känna på våra hundar.

I vissa tävlingssammanhang skall domarn kunna se på hundens tandstatus, och inte minst veterinären skall kunna känna och kolla på vår hund utan att den blir så rädd att den visar aggressivitet, det är därför jättebra att ständigt hålla på och checka upp sin hund.

När jag tittar i munnen så försöker jag vara artig genom att jag själv är i en så positiv kroppsställning som möjligt mot hunden, oftast är det att sitta på knä eller huk och så är jag positiv till kultramsig när jag tittar i munnen/på tänderna – Oj vad fina dom är kan jag till exempel inflika, efter ”undersökningen” så säger jag Bra och reser mig och går därifrån.

Vi åkte till skogen på lunchpromenaden, bästa stället i denna hettan. Jag hade Lexi lös vid Thalassapromenaden och så träffade vi Karma. Vi gick en promenad med Karma, jag hade Lexi mest i koppel för det satt folk lite varstans och lunchade. Jag bar henne ett par hundra meter ett par gånger, också. Jag såg ju på henne att leken med Karma och solhettan var, nästan för mycket. Men vid två tillfällen lät jag henne vara lös.

Karma är kul hans öronhår kan man dra i, tycker Lexi och han tillåter det till en gräns som hon idag fick höra, Wrov. Lexi stack direkt med svansen sänkt och lite ragg rest, hon stack ungefär en tio meter, behörigt avstånd från denna trevliga hundkompis som plötsligt lät som verklig fara. Hon kom dock tillbaks till oss, direkt och Karma slapp ha henne i öronen.

När jag skall plocka in och koppla henne så blir det inte alltid rätt. Som valp så tycker man inte att leken skall sluta men som hundpsykolog så vet man att den skall pågå väldigt korta sekvenser. Jag får börja träna inkallning med Goda belöningar som färsk Frolic eller köttbulle. Kalla in tio gånger för att kanske koppla en gång, hunden får inte lära sig att Hit betyder slut på det roliga utan helst tolka Hit som – undrar vad för gott matte har att bjuda idag.

Jag satte mig i trappan och läste lite i min bok, en halvtimma tror jag att jag satt där, Lexi låg på kontoret och sov, i vart fall hörde jag inte henne.

Jag lektränade lite med Lexi, hon fick basketboll pipen om hon till exempel la sig ner på den visselsignalen, om hon visade mig vilken finger som är Långeman, om hon pussade på mig = sin nos mot min mun och utan tandkontakt, om hon kunde sitta kvar fast jag kastade iväg pipen. Hon är snabb och lyhörd i sina svar, kul.

Kisspromenaden i eftermiddags gick längs träd och husväggar som gav skugga, det är varmt. Upp och ned för trappan skall nu fröken hålla kopplet, vilket ibland medför att man trampar fel och nästan står på öronen, om inte matte hade hållit i en ända av kopplet och räddat henne. Idag gjorde hon sig lite illa vid en sådan snubbelsituation och då tittade hon på mig precis som ett barn som blivit taget på bar gärning med ”fingrarna i kakburken”. Jag säger nämligen till henne i trappan, Försiktigt.

Vid snubbelsituationerna så brukar jag förstärka med en röst där man hör att jag är lite spydig i tonen, ja sa ju Försiktigt. Känslor förstår hunden oftare än orden, så bjud på dina känslor om de är rättvisa och relevanta, när du talar med din hund. När vi kom upp ringde telefonen och Lexi hade väl velat ha mer uppmärksamhet, så hon tog alla HD (Helsingborgs Dagblad) ur tidningshyllan och på behörigt avstånd med en liten sidoblick på mig, började hon tugga och slita isönder dem. Eftersom hon inte fick den uppmärksamheten hon hoppades på så var det roliga snabbt över.

Jag skall på middag ikväll så Erik är ”barnvakt”, lika tossig av glädje när han kommer som vanligt. Idag uppfattade jag att hon kopplar ihop det hon ser från balkongen till att den personen kan komma in till oss, från balkongen ser man nämligen porten också.