Torsdagen den 5 Juni ;

En morgon med ordinära rutiner. Vi åkte till skogen på lunchen och av en slump så träffade vi Karma igen, slump och slump nu förstår jag att den promenaden går Karma varje lunch.

Trevligt och bra att Lexi träffar hundar och speciellt vuxna, trygga, vänliga hundar men det blir nästan ingen träningstid som jag vill ha det, när man går tillsammans med mattehusse, hundmänniskor är dom hela tiden, i princip talande om eller med sin hund. Jag vill få egentid till Lexi och gärna träffa hundar i sig men inte varje gång jag är i skogen, att man skall gå samma promenad med samma människor och prata hund.

Jag har fullt upp med att tänka, prata hund dels med mitt arbete och med Lexi, där är massor att arbeta med och forma hela tiden. I synnerhet i början av valp- och unghundsstadiet är det mycket som skall passas för att belöning och korrigeringar skall komma i rätt tid, så att hunden har en chans att förstå, då går det inte att gå och småprata.

Jag får åka tidigare eller senare ibland till skogen eller byta plats för att få träningstid. Idag hade jag ”långlinan” på Lexi, så att jag skall slippa göra de tosiga ”ta fast valpen signalerna”, som blivit ett par gånger sista tiden. Jag lät linan släpa efter Lexi och hon gick ”lös” på detta vis nästan hela rundan med Karma idag, inte en enda gång hon gav sig på hans öron, förresten.

Jag stoppade hennes framfart med Nej ett par gånger och genom inkallning ett par gånger, hon var relativt lyhörd och belönades med godis och Bra. Lexi gick förbi alla hagarna med får, getter och de små fina korna i ”långlinan” det var bra att se hur hon betedde sig med stängslet, när hon kände sig fri. Hon försökte inte stoppa in huvudet eller så utan gjorde som Karma, ett relativt ointresserat passerande.

Idag har jag köpt kycklingköttbullar och ny Frolic som jag skall ha som extra gott belöningsgodis, nu när jag ökar på träningen av lössläpp och hitinkallning, det skall smaka Jättegott att lyssna på matte. Jag skall också köpa tio meter lina till, ”långlinan” behöver förlängas något för att få med hennes fnattrusningar inom linlängden, så att säga.

Lexi blir väldigt trött/berörd av värmen. När hon var i höggräset på ett ställe , så pep hon och studsade till, hon trampade nog på något vasst eller en humla, inget syntes dock på benet eller trampdynan vid koll i bilen. När jag sätter in Lexi i bilen kollar jag alltid över henne om hon fått med sig någon fästing. Jag sprutar henne med Rosmarinvattnet innan vi går, jag duschar även över mina ben och fötter.

Jag har tvättstugan idag och det innebär att Lexi lämnas vid ett par tillfällen under dagen, mellan fem till femton minuter.

Vi gick en kort kissrunda och gick till Marinan för att köpa mer lina, i den båtaffären får inte hundar komma in, så jag kopplade Lexi utanför. Jag såg henne hela tiden, hon gnällde och skällde för att en kvinna lät sitt barn stå precis så att Lexi inte nådde honom, han tog ”skit” från marken som han menade att ge Lexi, men hur är folk.

Låta sitt barn stå på retavstånd från en hund och kasta saker, i detta fall var det gammal portionssnus, jag bara undrar varför tänker vi inte på varandra och lite mer kollektivt, vi skall ju bo här tillsammans i staden, i landet, i världen. Om man lär sitt barn att det är ok att stå så nära en uppkopplad hund så förvånas man ju inte av att det tyvärr blir olyckor som händer som vi ibland får läsa om i pressen, barn illa bitet av hund…

Jag blir både förundrad och förbannad, eftersom jag är utrustad med civilkurage så säger jag till damen, - Vad sysslar du med, låter barnet stå och irritera min hund, som dessutom är en valp vilket innebär att hon håller på att lära sig hur saker och ting går till, precis som ditt barn borde lära sig.

Då är man kärring, besvärlig och folk många gånger svarar inte utan grimaserar eller börjar skrika och uttrycka sig ohyfsat. Även om hela hundinnehavet är mitt ansvar så går det inte att vara helt själv, då vi ofelbart möter människor hela tiden. Om dom inte har hjärtat på rätta stället och tanken igång, så blir det ofta fel, fel som kanske drabbar en annan en helt annan gång.

Vid kvällskissen så satt det en kråkunge i gräset vid Teatern, Lexi blev skiträdd, med full raggresning drog hon oss därifrån. Jag följde med henne utan att för den skull vara medgörlig, hon får ju inte tro att även jag tyckte det var läskigt.