Måndagen den 10 Juni ;

Morgonpromenad runt Gröningen, Lexi var jättefin i magen trots grillsop-ätningen i skogen igår, skönt. Vi träffade Wilma, Cairn Terriern, strax innan vi kom fram till vår port, de två hade en valpbrottningsmatch. När vi kom upp så körde jag med handduksträningen igen med en godisbit en bit bort för fokusering och jag sa Torka och torkade alla fyra tassarna, trots att det var torrt ute.

Vi lekte lite med Lexis leksaker, favoriten är fortfarande mitt gamla skärp som är sammanknutet med mina gamla raggsockor och den gröna krokodilen med tennisboll i ändan och en pipfunktion i huvudet. När hon leker själv är favoriten basketbollpipen eller det gamla ”kopplet”snöret som vi fick med från Leena, Lexis uppfödare.

Lexi söker min närhet ett par gånger om dagen, och vill upp i knät. När jag tar upp henne gör hon så att jag bär henne som ett barn. Hon sitter i min famn med framtassarna runt mina axlar och bakbenen om midjan, nästan helt. Jag håller henne om skuldrorna och i stjärten, ett lätt grepp att hålla henne i, jag kan gå omkring med henne på detta viset, hon slickbiter mig på munnen och i öronen, fast det är mest pussar nu. Denna kärleksfulla omfamning känns ända in i hjärteroten.

När jag tar upp henne och lägger henne på ryggen och smeker hennes mage som jag skrev om igår, så sitter jag oftast vid skivbordet eller i soffan, den här andra varianten av närhet blir det när hon söker min närhet vid andra sammanhang. När jag tänker efter så började denna omfamning, när hon skulle hoppa ur bilen, vilket hon gör själv idag, med koppelstöd från mig. Då innan hon hoppade ur bilen själv, så hoppade hon mot min axel och jag tog emot henne så och bar ut henne. Jag har ett speciellt kontaktord för både tillåtelse att hoppa in och ur bilen, skaffa er det så att ingen annan kan ta in er hund i en bil eller ta den ur er bil heller, för all del. Det förekommer tyvärr hundstölder i vårt land, vår skyldighet mot hunden är bland annat att se till att den kan vara trygg, det är en ledares roll.

Lunchpromenad, ut på Gröningen, där var massor av barn och ungdomar, dom spelade kubb och grillade. Det måste ha varit någon förening eller så för det var verkligen massor, de skrattade, tjoade och hurrade när dom lekte/spelade kubb, Lexi brydde sig inte. Inte mer än när vi kom nära korvgrillningen så ville hon fram, men ingen reaktion på de många plötsliga höga ropen. Vi gick Gröningen bort och därifrån gick vi Landborgspromenaden tillbaks, det första vi mötte där runt en hörna var två damer som satt på en bänk och de hade en svart barnvagn vid sig. Som vi kom runt hörnet och plötsligt såg denna barnvagn, som för Lexi måste se stor, svart och konstig ut, tyckte jag men hon reagerade inte, min Dobermann Zappa tyckte barnvagnar var skumma och så låter det ur dem ibland. Lite längre fram på landborgen mötte vi fyra stycken som höll på med att slå sidovegetationen och kratta ihop den, det var lite lustigt, en kort sekund avvaktade hon, men dessa parkarbetare är ofta trevliga och hälsar på vovvar, enligt min erfarenhet, så gjorde även dessa.

Dom kan vara väldigt roliga vissa ”parkgubbar” om dom låter en leka med deras handskar, som en kille gjorde en stund, vi gick vidare hem och hade fått träna Gata fem gånger på promenaden, hon börjar haja hur man gör vid gata men vill inte alltid sätta sig, jag säger Gata och sedan väntar jag på att hon sätter sig. Berömmer det med Bra och vi har ögonkontakt, är det fritt så ger jag signalen att passera gatan, hon sticker alltid snabbt över då.

Hemma gjorde jag tasstorkning igen, fast det inte behövdes. Hon satt stilla och fick sin godis snabbt på så vis. Efter det gick jag in för att skriva ner lunchpromenaden och efter en kort stund på balkongen kom hon in och la sig på sin Plats. Aktivering utomhus, vila, mat och kärlek med omvårdnad inomhus är vad jag börjar prägla in i henne.

Hon börjar bli så stor nu att hon tål en till två sådana här småkorta promenader nästan varje dag, den andra promenaden av detta slag blir i eftermiddag då skall jag åka tåg med henne till Ängelholm, en kort sträcka på tjugo minuter. Erik hämtar oss där så att vi slipper vänta på nästa tåg tillbaks.

Vakentiden får inte bli för utdragen, ännu behöver hon sova mycket och ofta för att växa lugnt och harmoniskt, alla nya intryck vi möter måste sorteras i sömnen, mat skall jag äta nu och serverar även Lexi sitt andra mål för idag. Hon äter oftast sina fyra mål mat om dagen, men de gånger hon inte vill äta alla målen gör jag ingen affär av det, hon kommer under denna månaden, den fjärde, att gå över till större portioner och tre mål mat om dagen och när den tiden är inne får hon indikera själv.

Jag satte ju ett tillfälligt kompostgaller för mina växter som står på golvet på balkongen, annars hade Lexi ätit upp dem och tjat hade bara fördärvat i vår relation eller gjort henne till ögontjänare. Idag ställde jag kompostgallret åt sidan, det har jag provat flera gånger, och upptäckte att hon höll på att demolera hänglobelian. Jag kom på henne precis när hon slet bort en kvist, jag tog den ur munnen på henne och sa - Vad gör du. Hon rusade in och fick fnattanfall, jag städade upp, satte tillbaks kompostgallret för blommorna och när hon mötte min blick sa jag -Usch och gick in på kontoret. Hon valde att lägga sig i rummet i en fåtölj, vi får se om detta gjort någon effekt tills nästa gång jag provar att ta bort gallret.

Valpar och unghundar brukar vända upp och ner på trädgården/balkongkrukor den första sommarn, sedan är min erfarenhet att det inte var så intressant/kul att de fortsätter nästa sommar. Så första sommarn får man räkna med bus, passa och eller tillfälligt stängsla in känsliga områden, det får man vara medveten om.

Jag gjorde två flugor på en smäll, Lexi kissades och fick vänta i bilen medans jag var och handlade, hon skällde när jag kom tillbaks. Troligen för kort tid med mig i bilen innan jag lämnade henne, jag hörde inte att hon skällde förrän jag stod vid bilen, så jag väntade att gå in tills hon tystnade och uppmärksammade då inte henne speciellt. Nu hoppas jag att hon sover en timma innan vi skall miljöträna på tåget.

Vi fick bråttom till stationen, så jag fick bära Lexi en bit, hon är tung, puh, där inne var det massor av människor. Vår station i Helsingborg anknyter både buss, tåg och färjor, så det är ofta mycket folk där på Knutpunkten. Lexi tyckte inte det var konstigt, hon såg ut som en valp bland en massa människor som rör sig för henne planlöst hit och dit och där de flesta inte har någon kontakt vid sina möten inte heller med henne, det skulle aldrig förekomma i hundvärlden.

Golvet är av marmor och valphalt på Knutpunkten och vid två tillfällen märkte Lexi det, då hon kasade omkull, upp igen. Hon satt fint vid automaten som jag köpte biljett ur och tittade på alla människor. Ner för rulltrappan till tåget, i mattes famn. Man skall med största försiktighet låta hundar åka rulltrappa själv, klämrisken för tassar och svans är överhängande så om man inte kan ha sin hund i famnen som jag hade så ta trapporna, det finns alltid trappor.

På tåget uppförde hon sig helt ok, inget konstigt, hon satt vid mina ben och så fick vi efter ett par hållplatser chansen till fönsterplats, då satt hon i mitt knä och delvis tittade ut, jag belönade henne med godis ett par gånger på tågresan. När vi klev av, ihop med en massa andra människor blev det lite stressigt men vi fann snabbt en härlig park längs med Rönne å mittemot stationen, denna park promenerade vi i in till city, en kort sträcka, där hade vi bestämt att Erik skulle hämta oss med bil.

I anslutning till parken fanns en boulebana, där ett gäng höll på att spela, när kloten rullade fram och stötte emot varandra så tyckte Lexi att det var ett läskigt ljud, hon reste ragg och drog för att komma undan. Hon drog åt fel håll så jag fick dra henne åt det hållet vi skulle.

Jag försökte bara med rösten leda henne ur obehaget, genom att vara neutral och lite kul. Lexi litar inte riktigt på någon när dessa ljudrädslor kommer, Pinscheranlaget kanske, hoppas att det går över så att hon vet att mig kan hon alltid finna trygghet hos, jag kan inte göra annat än socialisera, miljöträna och se till att inget händer henne, så lär det nog försvinna och eller att hon söker mig som hjälp åtminstone.

Anledningen till att jag inte nu tar upp och bär henne, är att det troligen skulle förstärka hennes tro att ljudet var farligt när jag ömmade henne genom att jag tog henne nära, som om jag skyddade henne. Hon skall förstå att skyddet består av att vara nära mig. Vi gick in i två klädesaffärer, där jag känner ägarinnan i båda affärerna. Så har vi inte gjort, att jag gått in för att titta på kläder till mig, hon var trött och körde med stressleken, bita i kopplet och morra, jag lyfte upp henne och fick assistans med klädvisningen. Lexi lugnade sig direkt. Erik var på torget som avtalat, Lexi sov i min famn i bilen hela vägen hem. Nu ligger hon på kistan och tittar ut efter att hon ätit och tagit en kort tupplur, klockan är halv åtta så nu blir det Rapport på teve. När teven är på brukar hon vara lugn och sovandes, hon har varit jätteduktig och jag också som är en så noggrann matte, hoppas att det betalar sig i vårt liv, en social, positiv, trygg och lyhörd hund vill jag att det skall bli.

När jag gjorde mina kvällsmackor så la jag sallad och jordgubbe på en av mackorna, Lexi stod där och undrade om det blev något till henne, jag gav henne en bit jordgubbe, som hon vid ett tidigare tillfälle inte ätit men nu slank den ned och en bit till och en till, hmm tydligen var svenska jordgubbar ok, salladen la hon sig och knaprade på och åt upp hela.

Hennes kvällsmat bestod av torrfoder och leverpastejmacka i tärningar, som vanligt och lite persilja, den skålen slickades ren.

Det blev inget lugn framför teven, hon har svårt att koppla av i sommarkvällsljuset tror jag, för när det börjar skymma så slocknar hon. Hon skulle leka och blev ivrig och bitig, när hon tar i för hårt så åker hon in på kontoret. Jag satt och pratade i telefon med Birgitta, jag satt i soffan framför teven, så det var laddat för att hon skulle kunna koppla av men nej, bus och bit så efter ett tag blev det kontoret. Där skärper hon sig, än så länge och går och lägger sig. Efter en halvtimma så gick jag och öppnade grinden utan att notera henne, hon trippar efter och hoppar upp i soffan och lägger sig, Bra säger jag.